Kiropraktors for the win!

Jag har ju som bekant en trasig kropp. Rätt ärketrasig och garantin har gått ut och inga reservdelar finns. Så det är liksom bara att göra det bästa av situationen. Vilket jag inte alltid gör, eller ja, det är ju en tolkningsfråga. Jag gör ibland det bästa av situationen men inte det bästa får långsiktig hållbarhet. Som att åka jättefort i en motorbåt på stora, stora vågor så det dunkdunkdunkar i ryggen och allt hoppar snett och vint. Eller att bo i en snorvarm lägenhet och ha fläkten på full fräs så ryggen blir nedkyld och stel. Eller att sitta som en hösäck framför datorn (sitter jag rakt får jag ont i en del av ryggen, sitter jag som en hösäck får jag ont i en annan). För det mesta låtsas jag som att det inte är nått fel alls. Det är rätt dumt. Det brukar sluta med att det blir ännu mer fel då, men man blir trött på att vilja mer än vad man kan ibland.

Idag har vi (jag och min kropp) varit på verkstaden och åtgärdat de allvarligaste felen. Eftersom att jag är överrörlig så kan mina leder tryckas ut i lägen dit de logiskt sett inte skulle nå, sen brukar de roa sig med att fastna där så hela jag blir skev och vind. Resten av kroppen är inte så road av detta påhitt så då brukar det bli stora protester från muskler som börjar krampa och nerver som hamnar i kläm. Så även denna gång.

Jag vet inte hur många gånger som världens bästa kiropraktor Jonas Svensson hjälpt mig att räta ut än det ena, än det andra. Det har varit ryggskott, bäckenrotationer, senruptationer, kotlåsningar och gud vet vad. Han vet precis vad han ska göra för att det ska göra så sjukt.jäkla.jätteont och sen bli så braaaaaaa..

Nu kan jag börja gå och sjukgymnastisera hos världens bästa sjukgymnast Annelie igen 😀 Vilken tur att de bästigaste finns just här i Skara 🙂 Jag är så otroligt nöjd och tacksam för allt de hjälpt mig med och hur de verkligen fått klura och fundera (iallafall Annelie), på övningar som jag ska göra för att stabilisera min rygg (inte lätt när det som ska hjälpa det ena förvärrar det andra och tvärtom + att överrörligheten gör att en del övningar blir helt galna).

Det SKA bli ordning på min kropp. Jag tror inte att jag någonsin kommer bli helt smärtfri eller ha en helt fungerande kropp, men jag ska iallafall kunna leva ett normalt liv (även om jag måste tänka mig för) och förhoppningsvis slippa ha ont och äta smärtstillande under stora delen av tiden. Håll tummarna för att jag blir kallad till Infektionskliniken i Skövde snart också så kanske jag kan få hjälp så jag slipper åka på virusinfektion efter virusinfektion efter virusinfektion. Då kanske jag kan börja drömma utan förbehåll igen. Det har gått 8 år sedan mina drömmar krossades första gången av ridolyckan som ändrade mitt liv helt och snart kanske jag kan börja drömma om mer än att ”bara” sätta en guldkant på vardagen. Att våga tro att kroppen håller. Då kan man fan vara lycklig!