Om man inte är en alfaperson med tydligt ledarskap så kan hundarna ta över hemma.
Jag är rätt dålig på att insistera på att de ska gå sist ut genom dörren, ibland får de – ve och fasa – sin mat före jag äter. Jag brukar inte äta ur deras matskål innan eller demonstrativt gå och rycka undan ben för dem. Jag har rätt dålig pricksäkerhet med revirmarkerandet och de gånger som det blir skogen som toalett brukar jag försöka gömma mig där jag inte syns och inte stoltsera med lyft ben samtidigt. I regel så fungerar det som så i vår familj på en tvåbening och två fyrbeningar att de får göra vad de vill, så länge de slutar/gör nått annat om jag ber dem om det.
Jag ligger nog rätt pyrt till med det där ”tydliga ledarskapet”.. Snart kommer de ta över min privatekonomi, sno alla eventuella dejter och bestämma vad vi ska titta på för film.. Så det är nog bäst att jag börjar alfarulla dem fyra gånger om dagen, tittar dem argt i ögonen och läsa brottsbalken för dem samtidigt. Reclaim your remote controll liksom.. Fast vänta nu.. Vi har ju ändå samma filmsmak (titta på film innebär mys i soffan på hundspråk, matte tittar och hundar sover, om det inte är telletubbies, det följer Fendi från början till slut), alla pengar jag har över VILL jag lägga på hundarna och om inte eventuell dejt gillar/gillas av hundarna – ja, då är han ändå inget att ha.
Det bästa med matte är att hon är en sådan bra huvudkudde, hälsar Fendi!