Träningsuppdatering

Kanske ska skriva lite om vad vi pysslat med på sistone också.

Fendi har fått spåra två spår. Ett på asfalt och ett på gräsmatta. Näringsspår a.k.a. korvspårning.

Fendi med slutapporten.. eehm, jag menar slutkorven 😉

Trots att vi haft ett lååångt spåruppehåll gick det bra! Asfaltsspåret började på gräsmatta med en rät vinkel efter 1 meter sen raksträcka i fem meter, vinklade av ner över en kant till asfalt, en svag vinkel efter tre-fyra meter, raksträcka på tre meter, rät vinkel sen 1.5 meter innan nästa vinkel. Två föremål i spåret (glasspinnar), en extra svårighet iom att spåret gick över byggarbetsplats så det låg många pinnar som kunde misstas för spårpinnar. Man skulle nästan kunna säga att detta blev en luktdiskrimineringsövning också ;).

Liggtiden var på ca 30 minuter och det var 18 grader ute, rätt blåsigt (hej skara).

Spårupptaget var helt okej, första sträckan på gräs (inkl vinklar. Sen var det lite förvirrande med bytet av underlag men efter kanske 1.5 meter tuffade hon på i bra tempo igen. Slog i vinklarna, men så fort hon hittat rätt så var det rakt på igen. Sen när hon blivit säkrare på spårandet så ska jag lägga slingerikrokspår till henne, vill inte att hon ska lära sig att det bara är att bestämma riktning och sen tuta och köra. Jag är inte tillräckligt rutinerad för att se när hon verkligen spårar och när hon mest går på. Min känsla säger att hon vet vart hon går eftersom att hon märker när hon tappat spåret. Men, men.. Helst av allt skulle jag vilja åka upp till HundCampus och lära in det ”på riktigt” 😉

Första föremålet gick hon över, men jag stannade och då gick hon tillbaka och plockade det, tror att det är första gången som hon har föremål i näringsspår. Andra glasspinnen (som jag lagt på asfaltsdelen) var borta. Gick tillbaka och tittade, men den var borta. Den hade väl blåst bort..

Grässpåret hade ungefär 15 minuters liggtid, tre räta vinklar, inga apporter, total längd kanske 20-30 meter (jag är världssämst på avståndsbedömning. Eller rättelse, min mamma är världssämst, men jag är hennes dotter och går i hennes fotspår, ha ha ha. dåligt skämt.. går i hennes fotspår…). Det småduggade lite under liggtiden och under tiden som hon spårade. Har inget att påpeka med hennes spårarbete, hon hoppade över några korvbitar, men låg inte på för hårt och hon tog vinklarna exemplariskt. Duktigt fnul!

Annars så har vi mest tränat på platsliggningen med haka i backen och ställandet. Jag kör vidare på skuttstå och när jag la extern belöning bakom henne så flyttades inte en enda tass efter landningen. Ett problem vi har är att jag, dumt nog, nästan bara tränat i rörelse under baklängesmarsch så även om hon står still från början så flyttar hon fram baktassarna innan hon slår ner framtassarna (som att hon tar sats ungefär). Dessutom så har hon på tok för mycket belöningshistorik precis framför mig så hon har väldigt svårt att öka avståndet ens lite. Träningspunkter är att:

  • Fasta bakben i skutt från stillastående
  • håll
  • Vid sidan

De sista två punkterna kan ju läggas ihop eftersom att hon ska kunna göra detta oavsett vart jag står.

Platsliggningen har vi haft fokus på tid och stadga. Det märks att hon inte är hundraprocentig i vad det är hon ska göra eftersom att hon lätt börjar bjuda på små, små variationer av beteendet när vi drar ut på tiden. Givetvis har jag kortat tiden så hon lyckas och tiden varieras upp och ner och fram och tillbaka, men jag blir lite övermodig ibland och väntar liiiiite för länge.

Inja har fått träna frisbee med fokus på flip, avståndsbedömning och början till leg vault. Mycket träning läggs också på att hon ska lyssna på mina signaler och inte stressa iväg på eget bevåg. Det är inte lätt för en liten gris att välja att stå still istället för att snurra, rulla, stå på bakbenen och skälla. Men vi kör stenhårt på Premacks princip. För att få göra vad du vill (fånga frisbee som jag kastar) så måste du göra vad jag vill (stå framför mig utan att hitta på allt på en och samma gång). Duktig gris börjar förstå att det enklaste sättet är att lyssna och fokusera.

Annonser

Nu är det klippt!

Mamma trodde att jag insjuknat, blivit akutbortförd av ambulans eller rymdskepp alternativt avlidit eftersom att det inte hade uppdaterats i bloggen på flera daaaaaar… 🙂

Det mest revolutionära som hänt är att Fendi har blivit av med sina byxor. Den mängden päls hon fäller är inte uppskattad på något vis, så igår blev det till att borsta, duscha, föna, borsta, klippa, duscha och torka aussien och numera är hon en nakenfis.. som luktar grönsåpa 😀

Jag har insett att jag efter denna sommar fått rätt skruvad uppfattning om vad som är normal inomhustemperatur. Just nu tycker jag att det är svalt, det är ju under 30 grader inne:

Min kropp och knopp går däremot i slow motion när det är så här varmt. Minns knappt vad jag gjort de senaste dagarna. Tränat lite hund, kollat på film, haft besök av Jennichen, Kate, hennes mamma Lisa och farbror Banadlerman. Nu skulle jag ju egentligen vara i Danmark. Men jag är inte bitter. Nej, nej.. Grrrr. 😦

Inja har blivit farmor

Det här trodde jag aldrig att jag skulle säga, men Inja har blivit farmor.

Bull, hennes ena son, har tjuvparat en tik som nu fött 5 valpar. Han var kemiskt kastrerad och kommer bli kastrerad på riktigt inom snar framtid. Säga vad man säga vill, men nu när valparna är födda så hoppas jag innerligt att de får bli friska trots vad som ligger bakom, att de hamnar i bra hem och att de inte går i avel.

Just det ja..

Bilderna från vallningen där jag är med är det givetvis inte jag själv som tagit. Det hade varit en bedrift i samma kategori som att uppfinna hjulet, eller hålla en lägenhet fri från hår när man har en fällande aussie. Jag hade nog att hålla koll på mig själv 🙂 Tack snälla Jennichen som agerade fotograf 😀 (Märkningen är helt enkelt för att jag är en lat jävel som inte orkade redigera om automatiska märkningen vid standardredigeringen av bilderna)

Om inte om fanns..

Kommande helg var det egentligen meningen att jag skulle vara i Danmark. Canis arrangerar seminarie i Roskilde med några av världens mest framstående tränare och jag skulle varit där. Skulle ha fått seminariet och boende betalt dessutom, via mitt exjobb. MEN. Dagen innan jag skulle boka plats, resa och boende blev jag erbjuden att komma på intervjun i Nyköping. Eftersom att tjänsten skulle ha börjat med introduktion förra veckan och sedan i Nyköping nu i veckan så ville jag inte riskera att börja med att behöva ta ledigt för att resa + att jag tänkte att jag nog lär ha fullt upp ändå – om jag får tjänsten.

Så jag väntade och väntade och dessvärre så tackade ju den behöriga läraren som var den andra kandidaten till positionen ja till jobbet och då var det för sent för Roskilde. Jag hade verkligen verkligen velat åka. Men det var ett val jag gjorde.

Om inte om fanns, eller rättare sagt om inte jag var en fattig student utan inkomst så hade jag dessutom åkt till Skåne i september för att debutera i lydnad med Fendi och ställt ut henne samma dag på Lunds BK.

Jag ska nog börja leva i en fantasivärld där jag nöjer mig med att låtsas att jag kan göra allt jag vill. I så fall ska jag gå Klickertränarutbildning nästa år, jag ska aldrig mer bli sjuk, jag ska bli uppringd av en läkare som kommit på ett magiskt ”anti-ridolycke”-piller som läker min rygg, jag skulle hitta ett jobb som tillåter en att utvecklas och växa + har en lön som gör att jag kan ha råd med clinics, kurser och tävlingar med vovvarna och jag skulle (kanske framför allt) kunna sova mer än fyra timmar på en natt så jag slipper vakna grinig och bitter och skriva gnällinlägg på min blogg.

Har nu varit vaken i tre timmar och är levande död, ska lägga mig i soffan och titta på film och krama mina underbara hundar och förhoppningsvis sluta vara bitter över livet…

Lydnadsankvallning och fårvallning..

Idag så åkte Jennichen och jag till Kalote’s för vallning. Där var även Fendis syster Kimya med sin matte Sara och ”morfar” Bengt, riktigt kul att träffas efter att ha följt varandras bloggar så länge. Känns alltid lite märligt att träffa nån första gången, men ändå ”känna” personen liksom 🙂

Först ut blev vallning på ankor. Kimya var het och Fendi var lydig. Det vill säga att Fendi vallade inte. Hon gick dit jag sa, men tittade knappt på ankorna. På ”ren” lydnad kunde vi få ankorna genom passager och vända hit och dit. När hon var olydig åt hon bajs. Sen sprang hon till Govert för att han skulle klappa henne. Han tyckte hon skulle valla istället. Jag tyckte också att hon skulle valla. Fendi åt bajs igen. Jag fick nästan bussa henne på ankorna. Hon sprang fort, fort.. Till närmsta bajshög. Kimya hade turbon ikopplad. Hon hade definitivt stort intresse för ankorna och gjorde rätt många gånger och ”plattanka” några gånger.

fåren var jag riktigt imponerad över Sara och Kimyas arbete. Kimya är jätteduktig och söker sig upp i balans. Ibland blir det lite urladdning och det liksom exploderar små raketer under tassarna på henne, men de jobbar på riktigt bra. Är grymt imponerad av Sara som vet vart hon har både hund, fötter, armar, får, upp och ner. Jag stod mest och kliade mig i huvudet. Eller njäe. Det gjorde jag väl inte, men jag tyckte att fåren jävlades väldigt mycket med mig. Speciellt ett får som gett sin f*n på att fälla mig, så fort jag inte tittade så smög den in bakom mig och liksom bara väntade på att jag skulle ta ett steg bak och ramla pladask. Kunde får skratta hade det banne mig kommit små lömska hånskratt när jag sladdade runt i leran. (Bäähahaha)

Finaste SE VCH LPI LPII Kalote’s Mackie aka Kimya!

Arga leken börjar NU!

Fendis fårvallning var faktiskt nästan likt vallning. Och bättre blev det. I början var hon någon tvåbent skuttande varelse inte helt olik en köttätande känguru. Men när jag kopplade loss henne och kopplade på hjärnan så lyssnade hon OCH tänkte. Hon har inte samma ”balanssök” som Kimya har (dvs att jag står på ena sidan fåren och hon på andra, tar jag ett steg åt vänster så ska hon kompensera med att ta några steg åt höger så vi är mittemot varandra), så vi körde på att hon fick runda fåren och när hon var i balans så sa jag åt henne att lägga sig. Om hon skulle få springa ”fritt” hade hon rundat flocken och kommit tillbaka till mig, alternativt lekt biljardsprängning och sprungit rätt in i flocken för att se åt hur många håll hon kunde få dem att springa samtidigt.

Vänsterskicken var svåra sa lilla fröken fnul. Så då sprang hon ut så hon kom nästan i jämnhöjd med fåren och sen rätt in och bodyslammade den närmsta. Tur i oturen i detta är att hon hon är så mjuk att hon inte biter eller går på för hårt, så det blev inga större traumatiska upplevelser för fåren. De skallade henne lite om hon fjollade runt för mycket. Högerskicken gick mycket bättre.

Efter ett tag så kände jag att hon inte ville lägga sig lika lätt som innan och att hon liksom ”tappade” mig i det hela, så jag begick en i det närmaste dödssynd. 😉 Jag gav henne godis för att belöna att hon lagt sig och stannat kvar. Det är så mycket som jag måste ställa om i hjärnkontoret när det kommer till vallning. Jag jobbar i all hundträning med att hunden får belöning när de gör rätt och så ignorerar jag dem om de väljer fel (om de inte gör ärkefel och detonerar en atombomb, då ber jag dem sluta). I vallningen så blir lydnaden nästan ett problem eftersom att Fendi söker sig till mig så fort hon får beröm.. eller påbassning.. eller blir förvirrad.. eller inte hittar en bajshög att äta. Meningen är att själva vallningen ska vara belöning nog för hunden och att få ett frikommando ska bli belöningen för läggandet exv. Det köper jag absolut, miljöbelöning i dess bästa form. Men jag har lite svårt att inte vilja gå in och stärka en mer avslappnad attityd (med just godis *moahaha*) för att få ner henne stressmässigt och på så sätt få bättre kontroll över andra kommandon också. I min lydnadshjärntvättade värld så känns det som att jag vill ha olika starka belöningar för att förstärka olika delar av vallningen och där själva vallningen ska vara julaftonsbelöningen. MEN, jag ser ju självklart sambandet mellan att hon hela tiden springer till mig och att hon får godis av mig. Det är ju inte något som är önskvärt i vallningen såklart. Ändå är det svårt att ställa om sig själv. Det blir verkligen till att träna i superduperjättestörande miljöer så att jag kan bygga värde på kommandona där, så att de är så bra och fasta när vi kommer in till fåren att vallningen BLIR en belöning  EFTER utfört kommando och inte en extrem retning som tar över tidigare förstärkningshistorik och försvagar utförandet.. Jag är heeelt grön inom vallning och det kommer bli mycket att lära och lära om. Jag är väldigt tacksam för att Govert och Carina vill hjälpa både Fendi och mig att lära oss!!

Jag är väldigt nöjd med Fendis prestationer idag, det kändes (och syntes) förbättring från första passet inne hos fåren idag och andra passet. På slutet så tog hon det lugnare och var närmare att hitta balans. Jag blev nog minst lika trött i kolan som Fendi av att hålla koll på vart Fendi skulle, vart väggarna var, vad Govert hade sagt, vad fåren gjorde och framförallt vad jag själv gjorde.

Jag pratar strategi med fåren

Här försöker jag få fåren att stanna på stoppkommando. De ignorerade bara mig. 😉

Duktig Finurling!! ❤

Fårsurfning är en ny sport. Den går ut på att man står i lera samtidigt som en flock får springer rätt på en, den som ramlar omkull förlorar. Pluspoäng om man gör roliga miner, gester eller glider med på leran.

Just nu sitter jag och belönar mig själv med en chokladkaka. Stämningen förtas något av dess bismak som inte är alltför olikt diskmedel. Ändå ger jag inte upp utan chansar på att nästa bit kanske är godare.

Flying circus

Här kommer några bilder på 180°vändningen Inja och jag jobbar med. Dessa två bilder är tagna direkt efter varandra, så som ni ser hoppar hon upp och vänder i luften:

Det är lite svårt att kontrollera hund, disc och kamera samtidigt, så rätt många bilder såg ut så här 😀

Hon börjar verkligen få grepp på vad det hela handlar om och man ser att hon blir mer säker och hoppar högre

Livet som en frisbee kan nog vara rätt skrämmande:

Fendi fick också träna lite. Hon har inte samma motivation till att hålla på länge så det blev bara några kast i taget, men hon blir allt bättre och bättre samtidigt som hon bygger mer intresse för discen

Under tiden:

Get in shape

Har haft varsitt rätt långt shejpingpass med tjejerna. Satt och tittade på Royal Pains och klickade för allt de gjorde. Det är rätt fascinerande att se skillnaden på mina två tjejer. Fendi är mer försiktig och det känns som att hon går ner sig om hon inte får klick för typ allt hon gör. Inja kör allt hon kan och variationer på det hon kan, favoriterna är att gå och tafsa på saker med ena tassen, backa, olika snurrar och att rulla. Hon blir lite som en skiva som hakat upp sig och om det inte ger utdelning så blir hon frustrerad börjar tjattra som en apa och försöker samma saker ännu mer. Fendi försöker mindre när hon inte får utdelning.

Inja är även lättare att få att byta beteenden, uteblivet klick så försöker hon nått nytt. Fendi försöker samma igen och igen, men när man vill att hon ska upprepa – ja då gör hon nått annat istället. hahaha. Ska fortsätta och ha soffshejpingpass. Bra för Fendan att lära sig hantera lite frustration så småningom 🙂

Det var ju inte direkt meningen att fånga några beteenden utan jag ville mest på lite fart på dem, men Fendi erbjöd ”skäms” flera gånger och.. hur ska man säga.. när man skakar på huvudet för att säga nej, vad heter det? Hon gjorde så åt ena hållet tre gånger i rad flera gånger iallafall.

I övrigt är detta en rätt stor dag eftersom att min kära mor inte längre är en anonym bloggläsare utan faktiskt har kommenterat ett inlägg 😀 Heja mamma! Ska väl snart göra ett inlägg om typ surdegsbröd så att min syster känner att hon har nått att kommentera på också 😀

Ilska

Jag är glad 😀 Motsägelsen ligger inte i humöret utan i aktiviteten. Har tecknat klart Ilska, en JRT. Det har varit väldigt roligt att göra detta uppdrag och en utmaning med strävhårig päls, första gången jag gett mig på det. Har bara en dålig bild att dela med mig än så länge, ska försöka ta en bättre imorrn.

Här är en Work In Progress-bild:

och här är färdiga teckningen, hoppas att uppdragsgivaren blir nöjd 😀 (det är konstigt ljus, som ni ser på WIP-bilderna ska hundens högra öra, alltså det vi ser till vänster, vara mörkare, men jaja. Ska fixa en bättre bild, synd att man inte har en scanner :/ )