Är så jäkla glad. Ville bara säga det. Det är fullt upp, nästan lite för fullt upp, men det är strukturerat och då går det bra. Möte avklarat, möte inbokat, föreläsningar att hålla, föreläsningar att gå på, kurser att hålla, saker att starta, saker att avsluta. Dessutom kommer slutprodukten av arbete snart att offentliggöras. Shit vad allt känns bra, I’m on top of the world! 😀
Textförklaring finns i föregående inlägg och i filmbeskrivningen 🙂
Musiken har youtube vackert valt själv 😛
Idag har jag börjat på sjukgymnastiken igen. Jag är så otroligt nöjd med min sjukgymnast 🙂 Planen är att det ska bli träning typ tre gånger i veckan, ser fram mot att verkligen komma igång. Knäna är ju fortfarande inte bra så det är så mycket som håller mig tillbaka.
När jag kom hem från träningen så var jag jättepepp och fylld av energi. Tänkte att det är ju hur länge sedan som helst som jag tränade lite mer ordentlig lydnad med Fendi + att det var dags för Inja att inviga nya discarna som kom förra veckan. Sagt och gjort så gick vi ut och körde igång. Med Fendi visste jag i bakhuvudet vad vi behövde träna på, men jag bestämde att filma för att få det bekräftat, en pilotstudie med andra ord 😀 Fick det även bekräftat – heltomsvängar och halter är våra svagheter.
Körde lite fjärr som gick bra, hon har lite för hög förväntan framåt.
Läggande under gång gick också bra, ställande har vi inte kört och inte ordentlig inkallning heller.
Det vi framför allt ska fokusera på i FF är
Injas disc doggande gick rätt bra, det var spännande att kasta små discar efter att ha kört med stora så länge (med undantag för lägret). Men det gick att få till riktigt bra spinn på dem så det var lättare att kasta långt än med stora discar.
Jag försökte köra lite kombinationer idag, kanske lite för tidigt eftersom att kontinuiteten i träningen inte direkt varit enastående. Till nästa gång ska jag verkligen ha planerat hur många kast jag ska köra på varje aktivitet och inte bara ha en grovskiss i huvudet. Sen ska jag ut minst två pass och kasta själv, vinden tar dessa discar på ett helt annat sätt än de stora och vid bakåtflipparna kan det bli rätt farliga hopp om jag inte är noga med att ställa om hjärnkontoret till små discar. Säkerhet är A och O, så det blir torrträning på det!
Leg vaultsen går framåt, idag kunde jag lägga in floaters som hon fångade (översättning, hunden tar stöd från mitt ben och hoppar högre upp, en floater är en disc som man kastat med mycket spinn = den ligger kvar i luften längre än om man bara kastat en disc rätt upp. Floaterkast ger hunden längre tid och bättre chans att fånga discen)
Funderar på om jag ska starta en till youtubekanal – tycker att det är lite tråkigt att lägga upp oredigerade träningsfilmer blandat med mer ordentliga filmer. Har försökt ladda upp på Photobucket, men det är ju segare än segast. Suck.
Jaja, här är textversionen, filmerna kommer sen.
Ett tips bara medan vi ändå är igång. Om man har inflammation i knäna och har varit och tränat hos sjukgymnasten (+ cyklat dit och hem på en cykel med 1ml luft i bakdäcket) så ska man INTE börja lära sin 15 kg hund att hoppa upp på ryggen. Det gör rätt ont när man ska försöka gå efter att ha parerat och stöttat en massa hoppförsök. Som tur var så är Fendan en lättlärt räka, så det var inte så många upprepningar som krävdes innan det satt 😀
Ska börja med att säga att ni inte ska få några höga förhoppningar nu, det handlar inte om min effektivitet som bloggare utan en liten reflektion över andras bloggar..
En blogg som jag följer är ketchupmamman. Hon är så underbart tokrolig samtidigt som hon kan träffa huvudet på spiken gång på gång. Hur som helst så har hon blivit nominerad till Blog Awards. Som en trogen läsare tänkte jag att jag skulle dra mitt strå till stacken och rösta på henne.
När jag väl kom in på ”Årets blogg” sida så visade det sig att man var tvungen att rösta i alla kategorier för att ens röst skulle räknas. Årets bloggbusiness, Årets blogginspiratör, Årets kändisblogg, Årets modeblogg m.m, m.m.. Alla hade en fin bild på sig själva vid alternativen.
Jag kände igen typ tre. Inklusive Ketchupmamman. Resten klickade jag lite hej vilt på bara för att uppfylla kriterierna så min röst skulle räknas. Känns som att jag liksom rör mig i lite andra bloggkretsar än sånt som Veckorevyn intresserar sig i.
Jag har förslag till nästa års Blog Awards:
Årets agilityblogg, de nominerade är:
Igår skrev jag en statusuppdatering på Facebook som löd såhär:
Nu har jag bestämt att jag inte ska ha ont i knäna längre. Jag vill promenera, spåra, träna agility, disc dog och lydnad med fetingbelöningar. Så härmed avskedar jag inflammationen som huserar i knäna.. Bye, bye. ”Tack” för väl utfört jobb, dra åt helvete nu!
Men… Idag var jag hos läkaren som bekräftade inflammation i knäna och ordinerade vila och en intensivkur med Ibumetin i 10 dagar, 600 mg morgon middag kväll. Det är förvisso en tredjedel mer än vad man bör äta varje dag så jag är lite konfunderad. Hon var dansk och jag förstod knappt henne och hon förstod knappt mig. Efter hon sagt att jag skulle äta Ibumetin så gick hon, jag väntade kvar i rummet i fem minuter, gick ut i koridoren och tittade lite, sen gick jag också. Hahaha.. Känns lite rumphugget..
Blir så irriterad på att jag inte kan hålla igång med hundarna så som jag vill och så som de förtjänar. Men ni får det bli intensivträning inomhus så jag inte skuttar runt och roterar knäna och sånt. Klickertjohej..
ser ni geten? 😉
Är hundvakt till schäfervappen Lobo under eftermiddagen. Det började med en riktig cirkus när vi skulle skiljas från husse Richard samtidigt som jag skulle manövrera Lobo och Koyi, men efter att vi suttit och tittat lite efter husse och Lobo förstått att han hade gått iväg och att jag hade godis så gick han fint och tuggade på mina fingrar hela vägen hem 🙂 Makoyi var suuuuuperduktig och strosade fint på min högra sida medan jag var upptagen med Lobo på min vänstra sida.
Innan vi gick hem så fick de busa lite vid skolan. Makoyi lyckades bodyslamma mitt ena knä så det vek sig bakåt. Heja läkningsprocessen! Heja smärtstillande! Heja läkartid imorrn!
Väl hemma möttes vi av mordiska blickar från Inja: ”INTE EN TILL!” men efter att hon gått runt och surglott på Lobo en stund så gick alla och la sig. Förutom Lobo som var tvungen att kolla om jag dammat på undersidan av en pall, vad jag använt för spik när jag satte upp tavlorna på väggen, om avloppets galler var ordentligt påskruvat och om kompostgaller ramlade på en v a r j e gång man gick in i dem. Fast sen så la sig han och vilade också.
Fendi är rätt imponerad över att det är nån som fjäskar för henne, hon struttar runt och är allmänt lycklig. Makoyi är suuuuperduktig och chillar bara sen vi kom in.
Försökte få till ett gruppfoto, Fendi är linslus som alltid, Inja evileyar Lobo, Makoyi luktar på Lobos andedräkt.
Dagens påstående 1:
Inja skulle aldrig ha sönder någon annans leksaker
Inja har även gått långa omvägar runt Makoyi och hävdad bestämt att hon inte gillar henne.. Dagens påstående 2:
Inja skulle aldrig komma på tanken att leka med stora stygga vargen
Blev varmt i hjärtat när jag såg de två rulla runt på golvet. Eller ja, Inja ålade runt på rygg, Makoyi bet lite på måfå vilka kroppsdelar hon än lyckades få tag på. Inja har inte varit glad alls senaste tiden, bara legat inne i buren och knappt velat vare sig gosa eller busa. Hon busade med Makoyi precis i början, sen har hon bara betett sig undvikande så det har verkligen verkat som att hon inte uppskattat hennes närvaro – förrän idag då. Skönt!
Nu ska jag återgå till kodningen för sista uppgiften på en kurs, har suttit hela halva helgen och jobbat på en detalj som jag inte får ordning på, så nu ger jag upp tanken på överbetyg, svär lite över alla timmar som lagts ner förgäves och satsar på att bli klar men med mentala hälsan i behåll.
Ps. Heja Miljöpartiet. O-heja Sverigedemokraterna. Ds
Jag har kommit på att det inte är någon idé att planera nått..
Jag hade planerat Fendis lydnadsdebut till våren -10. Ryggen pajade. Jag hade planerat att anmäla till några lydnadstävlingar nu i början av hösten, men så började Inja löpa så jag valde att avvakta eftersom att hon alltid dragit igång Fendis löp. Men nu verkar det vara undantaget som bekräftar regeln och därmed har vi missat potentiella tävlingstillfällen. Nu har hon inte fått någon adekvat lydnadsträning på bra länge (i mina mått mätt), så det skulle ta några veckor till att få upp henne i önskad form. Men man måste ju ändå anmäla 3 veckor i förskott.
Men när ska vi komma ut och tävla då?
9-10 okt Helgträff på Linköpings Universitet
16-17 okt Kennelhelg Kalotes
18 okt (ca) började Fendi löpa förra året
23-24 okt kommer bli plugghelg då jag har flera inlämningsuppgifter med deadline däromkring
30-31 okt Helgträff SLU, Skara
6-7 nov Kanske, om hon inte löper. Men då blir det till att åka en bit
13-14 nov Antagligen hålla helgkurs
20-21 nov Lördag bortrest, söndag heldagskurs
27-28 nov Hålla helgkurs
4-5 dec ledig 🙂
11-12 dec Helgträff SLU, Skara
18-19 dec HUND 2010 (eller stockholmsmässan eller vad det heter), hade tänkt åka om jag har råd
Sen är det jul och nytt år..
Hmm…
Om en hund ser ut som en varg så är det en kossa. Dagens visdom!
Världens finaste ko kommer att flytta i slutet av nästa vecka. Friskt vågat, hälften vunnet. Tyvärr klarar hon inte av att vara ensam hemma så som förra ägarna sa och jag har inte möjlighet att börja om med ensamhetsträningen. Tråkigt, men fungerar det inte så fungerar det inte. Jag är rätt besviken att det inte fungerade att ha henne här men Inja kommer bli glad, hon har inte varit sig själv sedan Makoyi flyttade in, har mest legat i buren och har i mångt och mycket undvikit Makoyi både ute och inne, vilket inte direkt har respekterats av unga fröken varg 😉
Men, men.. Jag kommer att vara förste vargvakt så jag förlorar henne inte helt. Tror dock att det är rätt bra ändå, speciellt med tanke på att jag knappt kan komma upp och ner för trappen i mitt tillstånd nu. Imorrn blir det att ringa och försöka få en läkartid. Fick en sjukgymnasttid till nästa vecka. Det håller inte riktigt..
4fota.wordpress.com 