Virus i knäna?!

Eftersom att jag verkar vara en obotlig magnet till alla virus som finns inom femtio mils radie så skulle det inte förvåna mig om det är virus jag har i knäna också. Det har inte blivit ett endaste dugg bättre utan bara värre, så imorrn blir det att boka läkartid, knapra piller och få fribiljett till rosa moln så jag kan gå dit utan att ramla ihop på vägen. Det här funkar inte längre. Bölar som en liten unge bara av att gå upp för trappen och inte nog med att det gör stört ont i knäna, alla muskler i benen går på högvarv så jag är så trött i musklerna att jag liksom har ”panik” i dem redan när jag vaknar på morgonen och det blir bara värre allt eftersom dagen går. Varför i helvete kan jag inte bara få må bra nån gång? Är det för mycket begärt? Just det ja, har feber också..

Annonser

Trött

Helgen har ägnats till helgträff på en av mina distanskurser, nämligen Hund- och kattetologi. Det var mest fokus på katt denna gången och jag fann det intressant och givande för det mesta och bekant och upprepande ibland. Mina knän har verkligen inte mått bra, men nu blir det att vila ordentligt veckan som kommer så de blir bra någon gång 🙂

Makoyi

Nu börjar vi lära känna den söta elefantprinsessan som flyttat in här. Hon är väldigt go, tydlig i sitt språk, busig på unghundsvis, förnuftig, matglad.. och söt, sa jag det?! 😀

Här kommer en bildkavalkad som jag ärligt snott från Mys gömmor 😀

Har inte tagit så många bilder på henne själv än, men det kommer 😀

Uppdaterar med lite mer info:

Det är min kompis Mys hund som behövde någonstans att bo tills hon är redo att flytta till My och Dave i England. Jag sa att jag kunde ta henne förutsatt att hon kunde vara ensam hemma och att hon gick ihop med mina hundar. Än så länge har vi två lyckade ensamhetsstunder och en med kiss och bajs.

Makoyi är en tamaskan. En ännu ej erkänd FCI-ras, målet med avelsarbetet är att få fram en hund som ser ut som en varg men som inte har någon varg i sig (dvs inte hybrid såsom saarlos wolfhound etc). I receptet står siberian husky, alaskan malamute och schäfer bland annat.

Årets skämt

Diagnos: Löparknä!

Jag började nästan skratta när Jonas sa det, några löparrundor har jag då rakt inte varit ute på. Men i kombination med min vanliga överrörlighet, ryggbesvär och överansträngning så har en lång sena som sitter från typ höften ner till knät blivit överansträngd/inflammerad.

Jonas ultraljudade knät, kollade menisker, ligament och annat trams man har i knäna men det var just denna senan som jag reagerade mest på. Laserbehandling av båda knäna och så lite knäckning av ryggen när vi ändå var igång. Nu blir det aktiv vila i en vecka, zon-salva på knäna och tänkatänkatänka på att inte sätta knäna i ytterlägen (när jag står rakt upp så böjs mina knän lätt bakåt, när jag ska vrida mig står fötterna kvar i backen medan kroppen vrider sig alltså är rotationen i knäna, inte gå med dragiga hundar eftersom att det blir ”rotationskraften” som håller mot då)

Nu blir det chillande och inomhusträning som gäller. Borde vara bra på en vecka, annars blir det väl laserbehandling igen!

It buuuuurns…

Mina knän har sagt upp sig..

Redan i torsdags/fredags förra veckan började jag känna att mina knän inte var som de skulle vara. Eller ja, främst det högra knät. Efter att ha stått i köket och sprungit med matlass upp och ner för trappen (tusen tack till alla som hjälpte mig) fredag-söndag så var det rätt galet ställt i knäna. Jag käkade ju smärtstillande för ryggen under helgen så sedan jag kom hem och slutade med dem har det bara eskalerat. Kan knappt gå i trappor alls, vare sig upp eller ner. Måste hänga på räcket för att avlasta.

Känns som att knät ska vika sig rakt ut åt sidan, eftersom att jag försökt skona högra knät så har vänstra knät börjar strula nu också. Igår gick jag en lite längre promenad med Makoyi och Fendi (till djuraffären och tillbaka), tänkte att jag inte skulle påfresta knäna med ytterligare en promenad tillsammans med Inja när jag kom tillbaka så jag satte mig på cykeln istället. Dumfan. Kunde bara trampa med vänstra benet och var tvungen att ha på lägsta växlarna, så fort det blev minsta motstånd så brann det som sjutton i knäna..

Som tur var så har jag fått en akuttid hos mirakelgöraren Jonas i eftermiddag. Har aldrig haft problem med knäna innan så tycker att de kan låta mig vara nu med.. (Eller förresten, fick knäskålen nästan bortsparkad på karaten, men det var bara ledbanden som töjdes då, och det var vänstra knät som inte är det värsta nu)

Struktur

Okej. Struktur först:

Fredag – flickorna och jag åkte med Jennichen till Uppsala, sen tåg till Stockholm. Bror mötte upp och vi åkte ut till hans båt och kräftskivade/födelsedagsfirade oss

Lördag – segling

Söndag – segling

Måndag – hemligt + ryggen krasade och fortsatte sedemera att ge mig mordiska smärtor

Tisdag – hemligt + tappade min fina ”Lovisa, Inja & Fendi” fleecetröja på bussen till hemleriet. Grrr

Onsdag – plugg och övervakning av ugnsreparatör som aldrig varit med om nått värre (ugnen alltså, inte min övervakning). Jag föreslog att han skulle skriva om den i sina memoarer. SkitInja börjar löpa typ 1.5 månader för tidigt

Torsdag – skynda, skynda till buss, skynda, skynda till tåg, mamma hämtar på stationen i Katrineholm, visit hos naprapat, mamma skjutsar till Stardogs Freestyleläger där jag skulle vara lägerkock

Fredag – Kockeriiiikockeraaa

Lördag – Kockelikock

Söndag – Kocksikokk. Mamma hämtar och tar hem en snorgärs vid namn Lovisa

Måndag – träffar bästaste Madde en snabbis. Tåg hem till Skara. Flocken utökas..

Nu kör vi.. Blandad kompott! Bättre att få det gjort än att få det rätt.. 😉

Kick it up a notch

Nu jäklar. Nu är vi tillbaka i Skara, det är massor som hänt, mängder av bilder är tagna, mycket att berätta. Ska försöka bli lite mer aktiv i bloggen, få struktur på livet, effektivisera både aktivitet och vila. 😀 Shit vad det kommer bli bra *skratt*

Det lär drälla in random blogginlägg när andan faller på, för att ta igen missad tid. Nu kör vi!