Listor

Jag gillar listor. De skapar struktur i vardagen och kaoset. Sen är det en tillfredsställelse att få sätta ett kryss i rutan när saken är avklarad.

Listor kan också ge upphov till stress, när man har mycket att göra och det känns som att hur mycket man än gör så har man fortfarande massor kvar. Det sämsta man kan göra är att fylla på listor med nya saker medan man fortfarande har grejer kvar. Never ending TO DO.. Uhuu..

När jag började ta teckningsuppdrag så gjorde jag en ny variant av listor som jag även tillämpat på övriga livet.

1. Mottagit bild
2. Påbörjat
3. Klar
4. Skickat

Delar man upp allt man gör i små beståndsdelar blir det mer kryss, för varje kryss får sig belöningscentrat en liten rush och helt plötsligt har man mer energi till resten av listan.

Jag brukar också dela in mina listor i olika kategorier och prioritera vad som är viktigast. Hemmalistan kan bestå av ”vattna blommorna”, ”diska”, ”sortera papper”, ”dammsug”. Hundlistan kan bestå av ”klipp klor”, ”skriv träningsplan för baklängesslalom”, ”beställ hundfoder”. Sen tillkommer plugglistan som brukar bli rätt lång. Har man en sämre dag så har man fortfarande en massa ”lätta kryss” att beta av.

Jag kan inte låta bli att tänka på mitt tidigare blogginlägg om effektivitet.  Känslan av att vara effektiv förstärks verkligen ju fler kryss som sätts på ens To Do-list.. Jag tror att mitt sätt att känna mig effektiv och nöjd med mina prestationer går genom att sätta små korta aktivitetsmål på en kort lista. Ta inget för givet, var nöjd över allt man gör! När listan är slut kan man antingen göra en ny eller ta ledigt och faktiskt känna att man är ledig.

Idag har jag:

• Färgat håret
• Bokat sjukgymnasttid
• Ringt BoPlats Göteborg
• Skrivit in alla distanskursers schema i min kalender
• Påbörjat första uppgiften i Kognitionskursen.

Kvar att göra:

• Röja upp i lägenheten
• Påbörja ordlistan i Kognitionskursen
• Skriv inlägg i SLU-kursen
• Möte på bruks

Detta har inte tagit alls lång tid, men jag känner mig effektiv och glad av att ha gjort mer än hälften på min lista så viljan och energin till att slutföra resten kommer som ett brev på posten. När alla punkter är avklarade så kommer jag med största sannolikhet göra en ny lista att börja beta av.

Om jag bara gör saker på måfå så får jag aldrig känslan av att det är klart, att jag kan släppa det och gå vidare. Jag behöver strukturen i mitt liv.

Hehe, nu blev det en massa svammel, men en blogg är väl till för det med? Att skriva ner sina tankar även om de inte tillför världen särdeles mycket 😉

”Så vet du att du är en aktiv hundidiot”

Hittade följande lista på Annas sida

Hundmänniskor är konstiga. Hundmänniskor som är aktiva med sin hund i någon gren är ännu konstigare. Hjälp mig fylla på listan! Här kommer 10 jag kommit på:

1. Du städar inte i bilen. Du röjer i bilen. Städa är ingen idé, men röja ut det översta lager takeaway-förpackningar, gamla köttbullepaket och skaka ur lerkockorna från golvmattorna kan man gott kosta på sig någon gång i halvåret.
2. När kompisen köpt ny bil,  är det första (och enda) du inspekterar: kombiutrymmet. Ska det sättas in grindar? Eller en bur? Är det bra plats, högt upp att hoppa för hundarna?
3. När kompisen blir gravid är det första du frågar, efter ett flyktigt ”Grattis”: ”Vem ska tävla din hund när du är höggravid?”. Tillägg: När barnet är 8 veckor är det per automatik leveransklar. Har lite svårt att säga rätt gällande adopterad/importerad. Kanske inte så uppskattat att få frågan varifrån barnet är importerad..
4. Det finns två sorters dagis. Vanliga dagiset, och människodagis.
5. Lämnar man hemmet utan hundar, vet alla dina vänner du umgås med att maxtiden du kan vara borta är 4 timmar.
6. Man frågar inte om man kan ta med hunden när man besöker vänner. Man tar bara med dem. Ibland kan man inflika, ”Är det okej att jag tar med alla mina?” men det är bara av låtsad artighet.
7. Minst en hylla i frysen är vigd åt märgben, avsågade rådjur- och/eller älgben, döda skator, änder eller andra fåglar. Infryst blod kan också hittas på denna hylla.
   
8. Samtliga fickor i alla ytterplagg är bulliga av alla oanvända bajspåsar du har däri. Tillägg: Plus att det är hundgodissmulor i ALLA fickor
9. Du kånkar gladeligen hem flera meter stinkande tjursnopp ”För det är ju så bra och hållbara tuggisar”.
10. En väckarklocka som ringer 07:30 en lördagmorgon är en ”Väl tilltagen sovmorgon”.

Mål 2011

Det här är ett inlägg jag har dragit mig för att skriva. Idag hittade jag detta inlägg av Anna Larsson och plötsligt kändes allt mycket lättare. Det är fler som tänker som jag.

När jag sätter resultatmål och prestationsmål så blir jag först peppad och kör, sen händer något – oftast att knän eller rygg brakar ihop eller att jag blir sjuk, faktorer jag inte kan kontrollera – och jag hamnar efter i min planering och blir stressad och får prestationsångest. Det blir mycket roligare att träna saker som jag inte ”behöver” träna på. Jag tror att det är därför jag har lite svårt att hålla mig vid en linje. Ska rutan läras in med tasstarget, shejpas in med liten ruta som växer, med ”spring rakt fram”-metoden eller någon annan metod? Ska framförgåendet läras in genom att en leksak ligger i horisonten eller genom shejpning, vilka steg ska träningen delas upp i, blev det för krångligt, ska jag ta andra metoden istället, nu är det bara några veckor kvar, aaaah!!

Min största akilleshäl är som sagt var min hälsa. Stress försämrar ens hälsa. Kan inte jag ha en kontinuerlig träning vill jag inte anmäla till tävling. Jag har inte sett tävlandet uppdelat i olika delar i samma utsträckning som jag borde. För mig har själva resultatet betytt tillräckligt mycket för att jag inte startat om jag inte känt mig säker. Jag har dock utvecklats enormt sedan min första sväng i tävlingsvärlden (med stackars Rex), då ansåg jag att 99 % av alla misstag var hans. Den enda starten gjort med Inja blev nästintill fulländad av hennes härliga attityd i fria följet + att hon tog apportbocken. Sen att hon spottade ut den, ja det gjorde inte så mycket. Fendis MH hade jag i det närmaste kunnat avbryta efter första leken för jag var så lycklig att hon kampade med en annan människa efter att som valp inte velat kampa öht.

Hur som helst. Mål 2011 står det där uppe. Jag sätter inga resultatmål. Känslomässiga målen ska vara att det ska vara kul och framför allt att hundarna ska ha kul när vi tränar. Jag tänker inte träna för att vi måste utan för att vi vill. All träning är bra träning och att mina hundar kan spola på toaletten och stänga toalock och hämta nytt papper, stänga skåp och låtsas kissa som en hane – det ger inga meriter men det stimulerar de små grå.

När jag väl känner att det är dags för att introducera lite tävlingar i vårt liv, ja då ska jag högaktligen skita i resultatmålen, jag ska bara gå efter känslomålen. Sen kan jag dela in tävlingen i små bitar att dissekera och analysera utifrån känslomålen – åter igen: stort fokus på hur hunden beter sig och hur den verkar uppfatta situationen.

Jag skulle tippa på att med denna inställning så kommer jag tycka att det är betydlig mer frestande att faktiskt tävla än vad jag känt innan när tävlandet varit det stora målet, nästan det enda målet.

Mål 2011. Ha kul. I min hundträning ska det begreppet ”vi tragglar xxx-momentet” inte existera. Förresten så är inte detta målen för enbart 2011. Det är mitt mål med hundägarskapet!

 

Rent spontant..

..så kan man undra vad sjutton det är för fel på Fendi (två ben och tre tassar)..

..och Inja ska vi inte prata om..

Inja är iallafall snäll och hjälper Fendi att stretcha:

Vi kanske skulle ha lämnat dem på Returen 😉

Poseringsbilder

..är kul hälsar Inja. Jättekul.. Verkligen.. Kul..

Saknad.. Längtan..

Idag när jag såg den klarblå himlen så började det suga i seglingstarmen lite extra. Saknar min bror. Längtar till sommarens traditionsenliga segelsemester. Syster och bror, syster och bror ♥

Här händer det grejer!

Idag kom Elin förbi på lunchen, efter hon gått klart skolan kom hon tillbaka och tillsammans har vi avhandlat livets väsentliga ting, tittat på skelett, städat, kollat på konstig film och fortsatt med ommöbleringen en fasligt trivsam eftermiddag/kväll helt enkelt 😀

Fler bilder kommer imorgon, kom på en excellent lösning på mitt förvaringsbristproblem. Tills vidare får ni nöja er med en tjuvkik på Injas nya koja och på slapparFendi

Så här såg solnedgången ut ikväll, var så vackert bredvid min fina orkidée. Snabbpillade lite med inställningarna på kameran bara och här var resultaten:

Allt börjar verkligen falla på plats nu, ryggen är lite stel men gör inte särskilt ont (okej, lite när jag diskade, men det är nog för att jag är allergisk mot att diska), fick nyss mail från kursansvarig på Antrozoologi-kursen att jag får högsta betyg på arbetet och satt och skrev över jul, nu har jag bara ett verklighetsanknutet fall att skriva så är 15 hp avklarade, skönt det!

Igår ringde A♥ och sa att han hade bokat in en tid för min julklapp – fick presentkort på antingen massage eller ansiktsbehandling, han sa också att han hade lagt till lite extra så att jag kunde få både och. Bortskämd flickvän? ♥

Igårkväll fick jag ett ryck och möblerade om här hemma. Mina fönster är inte täta och det har dragit kall luft på nacke och rygg när man suttit i soffan som innan stod framför fönstren. Likaså har min skärm stått för långt ner så att jag har haft en dålig arbetsställning när jag sitter vid datorn – inte bra.

Nu har jag bytt plats på soffan och arbetsstationen, överdelen på arbetsstationen är bortplockad så att datorn kan stå under skärmen så att den kommer högre upp. Det är en massa plock och pill kvar innan resten av lägenheten är anpassad till ommöbleringen, men jag är supernöjd 😀 Ska fixa lite mer i eftermiddag så kanske det kan komma upp bilder på hur lägenheten ser ut 😉

Om en halvtimme kommer Eva och Elin så ska vi käka lunch tillsammans och senare idag ska Emmelie och jag gå på promenad.

Tränade lite fotgående med Fendi häromdagen och jag måste verkligen stärka hennes sättande, hon är en fena på att ”fuska” och bara ta ett steg tillbaka istället för att faktiskt sätta sig ner. Man får vad man förstärker och det är verkligen nackdelen med att träna i en tjock vinterjacka – man ser inte hunden ordentligt om man inte vrider på sig. Fjärrdirigeringen tar sig riktigt fint, provade att lägga på två nya kriterier på en gång, både ny miljö och avstånd och hon satte skiftena perfekt ändå,  kör lite semirandom skiften för att hon inte ska få förväntan och börja fuska, har inte tillräcklig stadga än, men det kommer 😀

Nej, nu ska jag plocka undan alla mina krukväxter som står på köksbordet och ockuperar plats, så kanske det är dags att tänka på vad man ska äta också 🙂

Ha en underbar dag kära vänner, det ska jag ha 😉

Vilken skillnad!!

Ska börja med att tacka tusen gånger om för allas snälla ord och peppning både här, på facebook, sms och samtal. Ni är verkligen hur gulliga som helst ♥

Idag hade jag tid hos kiropraktor Jonas Svensson och som vanligt var man som en ny människa när man kom därifrån. Det är precis det jag behövde och som jag försökte förklara för första läkaren. Något som höll mig kvar på fötter tills jag kunde komma till kiropraktorn och få adekvat hjälp.

Idag har jag bara varit lite stel och haft typ 10 % ont av hur det kändes igår, efter några timmar så hade det onda lagt sig och jag var inte lika stel heller. Nu på kvällen känner jag inget speciellt utom på en liten punkt mellan skulderbladen.

Ner som en pannkaka – upp som en sol! 😉

Passade på att möblera om lite här hemma, soffan har tidigare stått direkt vid fönstren och eftersom att de inte är täta så har det dragit kall luft rakt på nacken – ingen höjdare kan jag då lova!

Sedan har jag märkt av att jag får ont av att sitta mycket vid datorn och det har berott på att skärmen stått för långt ner, så nu har jag fixat om så att skärmen är högre upp och vips så är det betydligt bättre arbetsställning! 😀

Nu hoppas jag bara på att jag inte halkar till eller lyckas göra nått annat dumt, för bortsett från dumma ryggen nu så har jag märkt stora framsteg med både rygg och knän, i den här takten är jag hel på nolltid och kan göra allt jag vill och lite till 😉

Värsta läkarbesöket någonsin..

Jag har träffat min beskärda del av läkare. En del som är otroligt empatiska och kan leverera det de vill ha sagt på ett humant sätt och en del som han jag var hos idag.

Under ett tag nu så har mitt axel- och nackparti + bröstryggen börjat ömma, det har gått över i smärta och igårkväll och i natt var inte nådigt.  Fick ge med mig och ta tradolan strax innan sängdags, låg med TENSapparaten påkopplad men ingenting hjälpte. Tog ett till piller och fortfarande ingen lindring. Hade synrubbningar, ingen kraft i händerna, nedsatt känsel i huden mm mm.

Hur som helst så kom jag in till läkaren, han frågade vad det var för fel och jag tänkte att läkare brukar alltid vilja höra hela historian så jag tänkte säga: ”Förra året hade jag en låsning i bröstryggen och nu har jag samma symptom”, jag kom till ”Förra året hade jag..” sen avbröt han mig och sa att ja, men nu har du ju en akuttid, vad är det för fel nu. Jag försökte återigen börja förklara, men han avbröt mig.

Han skulle undersöka mig och jag fick ligga på mage, han tryckte hårt både på ryggraden och musklerna runtomkring och det gjorde så sjukt ont. Jag började gråta och bad honom att inte trycka så hårt för att det gjorde jätteont, han fortsatte lite till. Han sa att ja, det är ju ingen låsning i ryggen i alla fall. Sen skulle jag ligga på rygg och jag kunde knappt vända på mig för jag hade så ont. Väl på rygg så tar han tag i mitt knäveck och ska börja böja benet rakt ut åt sidan, då skriker jag nästan att så kan du inte göra för jag har jätteont i knäna.

Jag försökte säga att jag var överrörlig och hade problem med även knäna och ländryggen. Han sa att man inte ska äta smärtstillande för de hjälper inte och att jag ska röra på mig så här *visade några gymnastiska övningar* eftersom att alla celler är levande och behöver syresättas. Jag sa att jag går normalt sett hos sjukgymnast flera gånger i veckan + att jag är ute och går med hundarna så mycket jag kan, men att det beror på hur ont jag har och just nu har jag så ont att jag knappt kan ta mig ur sängen.

Då säger han att det var så illa med ”sådana som dig” som går till olika jourläkare och får smärtstillande utskrivet och att det finns över 100 000 pillermissbrukare i Sverige. Så fortsatte det, han ställde en fråga men jag fick inte svara.Jag försökte berätta att jag haft allvarlig smärta till och från sen jag var sjutton och var med om en ridolycka att jag mycket väl visste riskerna med att äta smärtstillanden, till slut sa jag att jag är inte nån jäkla knarkare, jag behöver bara ha hjälp för att klara av vardagen nu när det är som värst. Ryggen smärtade nått så infernaliskt under tiden som vi satt och pratade och till slut säger han att han inte tänker skriva ut något recept till mig men att han remitterar mig till smärtkliniken eftersom att det uppenbarligen är nått fel på mig, sen gick han ut.

Jag klädde gråtandes på mig långsamt samtidigt som jag mådde sjukt illa av smärtan. Tog mig till närmaste toalett och kräktes. Till saken hör att jag kräks ytterst, ytterst sällan.

Efteråt tänkte jag först gå hem, men så kände jag att nej, jag måste ta reda på vad han heter så jag kan komma ihåg det och se till att jag aldrig någonsin behöver komma till honom igen. Hade fortfarande så ont att jag knappt kunde stå upprätt och när jag sa vad som hänt i receptionen kom två sjuksköterskor och tog med mig in på ett rum istället. De satt först och pratade med mig så jag kunde lugna ner mig lite och sen gick de och pratade med sin chef. De tittade in lite titt som tätt och efter lite mer två timmar så kom en annan läkare in för att titta på mig. Han var mycket mer sympatisk. Jag förstår självklart att det inte är bra att gå på smärtstillande och det är inte heller mitt mål, men när man har så sjukt ont så behöver man nått som tar udden av det. Andra läkaren tyckte visst att jag hade en låsning i ryggen och bad mig gå till kiropraktor vilket jag redan hade tänkt göra oavsett + att han skrev ut smärtstillande tills dess. Han pratade lite om nackdelar med smärtstillande och nackdelar med att jag har lite övervikt att släpa på etc, men inte på ett sådant hetsigt sett som den första. Hans undersökning gjorde självklart också ont men inte i närheten av den första läkarens..

Nu ska jag gå och sova, sov en timme i natt och kanske fem timmar natten innan dess så jag är helt slut.