Värsta läkarbesöket någonsin..

Jag har träffat min beskärda del av läkare. En del som är otroligt empatiska och kan leverera det de vill ha sagt på ett humant sätt och en del som han jag var hos idag.

Under ett tag nu så har mitt axel- och nackparti + bröstryggen börjat ömma, det har gått över i smärta och igårkväll och i natt var inte nådigt.  Fick ge med mig och ta tradolan strax innan sängdags, låg med TENSapparaten påkopplad men ingenting hjälpte. Tog ett till piller och fortfarande ingen lindring. Hade synrubbningar, ingen kraft i händerna, nedsatt känsel i huden mm mm.

Hur som helst så kom jag in till läkaren, han frågade vad det var för fel och jag tänkte att läkare brukar alltid vilja höra hela historian så jag tänkte säga: ”Förra året hade jag en låsning i bröstryggen och nu har jag samma symptom”, jag kom till ”Förra året hade jag..” sen avbröt han mig och sa att ja, men nu har du ju en akuttid, vad är det för fel nu. Jag försökte återigen börja förklara, men han avbröt mig.

Han skulle undersöka mig och jag fick ligga på mage, han tryckte hårt både på ryggraden och musklerna runtomkring och det gjorde så sjukt ont. Jag började gråta och bad honom att inte trycka så hårt för att det gjorde jätteont, han fortsatte lite till. Han sa att ja, det är ju ingen låsning i ryggen i alla fall. Sen skulle jag ligga på rygg och jag kunde knappt vända på mig för jag hade så ont. Väl på rygg så tar han tag i mitt knäveck och ska börja böja benet rakt ut åt sidan, då skriker jag nästan att så kan du inte göra för jag har jätteont i knäna.

Jag försökte säga att jag var överrörlig och hade problem med även knäna och ländryggen. Han sa att man inte ska äta smärtstillande för de hjälper inte och att jag ska röra på mig så här *visade några gymnastiska övningar* eftersom att alla celler är levande och behöver syresättas. Jag sa att jag går normalt sett hos sjukgymnast flera gånger i veckan + att jag är ute och går med hundarna så mycket jag kan, men att det beror på hur ont jag har och just nu har jag så ont att jag knappt kan ta mig ur sängen.

Då säger han att det var så illa med ”sådana som dig” som går till olika jourläkare och får smärtstillande utskrivet och att det finns över 100 000 pillermissbrukare i Sverige. Så fortsatte det, han ställde en fråga men jag fick inte svara.Jag försökte berätta att jag haft allvarlig smärta till och från sen jag var sjutton och var med om en ridolycka att jag mycket väl visste riskerna med att äta smärtstillanden, till slut sa jag att jag är inte nån jäkla knarkare, jag behöver bara ha hjälp för att klara av vardagen nu när det är som värst. Ryggen smärtade nått så infernaliskt under tiden som vi satt och pratade och till slut säger han att han inte tänker skriva ut något recept till mig men att han remitterar mig till smärtkliniken eftersom att det uppenbarligen är nått fel på mig, sen gick han ut.

Jag klädde gråtandes på mig långsamt samtidigt som jag mådde sjukt illa av smärtan. Tog mig till närmaste toalett och kräktes. Till saken hör att jag kräks ytterst, ytterst sällan.

Efteråt tänkte jag först gå hem, men så kände jag att nej, jag måste ta reda på vad han heter så jag kan komma ihåg det och se till att jag aldrig någonsin behöver komma till honom igen. Hade fortfarande så ont att jag knappt kunde stå upprätt och när jag sa vad som hänt i receptionen kom två sjuksköterskor och tog med mig in på ett rum istället. De satt först och pratade med mig så jag kunde lugna ner mig lite och sen gick de och pratade med sin chef. De tittade in lite titt som tätt och efter lite mer två timmar så kom en annan läkare in för att titta på mig. Han var mycket mer sympatisk. Jag förstår självklart att det inte är bra att gå på smärtstillande och det är inte heller mitt mål, men när man har så sjukt ont så behöver man nått som tar udden av det. Andra läkaren tyckte visst att jag hade en låsning i ryggen och bad mig gå till kiropraktor vilket jag redan hade tänkt göra oavsett + att han skrev ut smärtstillande tills dess. Han pratade lite om nackdelar med smärtstillande och nackdelar med att jag har lite övervikt att släpa på etc, men inte på ett sådant hetsigt sett som den första. Hans undersökning gjorde självklart också ont men inte i närheten av den första läkarens..

Nu ska jag gå och sova, sov en timme i natt och kanske fem timmar natten innan dess så jag är helt slut.

Annonser

7 thoughts on “Värsta läkarbesöket någonsin..

  1. Helt sjukt, finner inga ord..
    Krya på dig massor!!

    Obejktivet är Nikkor Lens 50mm. Blev supernöjd med det. Nu är det ju roligt att fota orörliga objekt också. 😉

    Kramar!

  2. Men fy fan! Så får man ju inte bete sig! När man redan mår så dåligt av smärta som du och så kommer någon och trampar ner en ännu mer i skiten. Det är ju för jävligt!
    Stora Krya på dig kramar till dig!

  3. Anmäl. Enda sättet att skicka ett meddelande om att någon inte gör sitt jobb och kanske få personen avstängd om fler gör det. De får inte kränka dig som patient.

  4. Amen fyfan!Det där lät ju nästan som misshandel,både psykiskt o fysiskt!:( Kränkande och verkligen att sparka på någon som redan mår dåligt..nä fy!Anmäl!(om det går)

    Håller tummarna för dig Lovisa att du får den hjälp du behöver…kramar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s