Upp och ner, fram och tillbaka.

Idag har varit en dag där känslorna åkt berg och dalbana. Jag började på topp och var jättepeppad inför dagens alla möjligheter. Blev bryskt nedtagen till jorden, eller snarare under jorden, av ett upprörande facebook-inlägg. Jag har väldigt svårt att hålla distans till vad andra personer är upprörda över om det involverar mig utan att jag kan påverka det. Även om det är upprördheten över något annat som talar så blir jag ledsen om det riktas mot mig. Så en stor del av dagen gick åt till att känna en klump i magen som jag inte visste hur jag skulle bli av med.

Dagens lärdom är att jag måste jobba på att inte bli så emotionellt påverkad av att andra är upprörda. Jag kan med största sannolikhet säga att personen inte hade för avsikt att jag skulle må så här av vad som skrevs, men det blev följden. Hur som helst, sen blev det lite rätsida på det, så även fast det inte är borta ur världen så kunde jag slappna av lite mer.

Fortsatte jobbet med att få ner en massa exjobbsfunderingar i ett dokument, skickade det till andra sidan Atlanten och fick en massa bra respons av min kära klasskompis Lisa Lundin. Det ska BLI SÅ KUL! Mitt personliga måbra-mål med mitt exjobb är att jag ska ha roligt, att jag inte ska tröttna på det, att jag ska lägga upp arbetet så att jag känner att det är inspirerande och motiverande och att jag ska lära mig en massa, massa. Det är ett ämne jag brinner för och jag vill inte att lågan ska brinna ut, snarare att det ska bli en sjujäklarns brasa som alla kan komma och njuta av 😀

Just nu sitter jag och läser Lisas svar, kladdar lite funderingar i mitt anteckningsblock samtidigt som jag lyssnar på Bach (Cello Suite BWV1007 är fantastiskt vacker) och Yiruma (River Flows In You & May Be är sann kärlek), perfekt pluggmusik idag.

Annonser

11 thoughts on “Upp och ner, fram och tillbaka.

  1. Se det så här även motgång ger erfarenhet vare sig man inte kammar hem förstapriset eller får det där jobbet man sökte,då står man bättre rustad nästa gång eller hur ?

    Men samtidigt är det fullt lovligt att vara både besviken, ledsen eller helt enkelt bara riktigt jäkla förbannad, hade varit konstigt annars !

  2. Vi hade aldrig tänkt behålla erox, men jag hoppades på att han skulle komma till en av mina kompisar som faktiskt träffat han flera gånger och tränat med han. Han skulle verkligen inte kunna få det myket bättre än hos henne. Men nu ska uppfödaren ta tillbaka han :/

    Ja foderbilen är bra, vi bor typ 1,5 mil från närmaste djuraffär så om vi kan få maten hemkörd är hur bra somhelst!

    Jag ger Lea och Erox Lone Star magnum, hur bra som helst – kommer aldrig byta! Enya däremot har fått byta till ett foder med mindre fett osv för att hon inte rör sig lika mkt som Lea (hon är ju pensionär), hon går nu på Iams – ett billigare allternativ till lone stars original foder.

    Jag har varit hos läkaren i onsdags igen och nu har de gjort nå odling på prover i halsen, men har inte fått svaret än.. ska ringa nu, de verkar ha glömt bort mig 😉

    Ha det bra!

  3. Halloj! Ja, och det bästa med bloggen är att jag kommer tillbaka ut till alla andra bra bloggar och hemisdor som jag missat som blogglös. 🙂

    Vilken solskenshistoria ändå, ner som en pannkaka och upp som en sol! 😀 Det var helt i rätt ordning, sen håller jag med om att internet verkligen kan ställa till det. Skrivet ord kan skapa så mkt elände som ibland inte alls var avsikten. Men när det är avsikt då är det jalans onödigt!!! *muttrar*

    Måste bara kommentera Annas inlägg oxå! Jag försökte peppa min granne när hon skulle tävla med sin chihuahua och frågade just: ”vad är det värsta som kan hända?” och hon svarade: ”Att jag snubblar och trillar på honom så att han dör!”. 😉 Det blev lite väl dystert worst-case-scenario där… men det gick bra och hunden lever fortfarande! 😛

    • Totalt opassande började jag skratta som sjutton av Idas svar (för jag antar att det var Ida med Viggo? Träffade henne på Hund- och kattetologikursen, har hon någon hemsida eller blogg? Har inte hittat någon).

      Igen, välkommen tillbaka online, du har varit saknad 🙂

      • hehe… såklart det var Ida! 😉
        Nä, hon har ingen blogg än men hon ska skaffa en! Och hon finns ju på facebook. 🙂

  4. Var tvungen att kommentera med hela mitt namn så att de som läser kommentarerna får se hur fantastiskt bäst jag är! 😉

    Jag kan ärligt säga att du gjorde min dag med din facebookstatus. Så i det stora hela världsalltet så kanske det jämnar ut sig? 😀

    Puss o kram!

  5. Känner tyvärr igen mig i det där med att en sån liten sak kan dra ner hela dagen, trots att den började bra. Man får tänka lite buddistiskt, att hålla en jämn kurva och inte gå för mycket upp på höga berg och ner i djupa dalar beroende på andra 🙂

    • Precis, och så som Hedda sa så får man se att man haft några bra timmar istället för att slå ut en hel dag liksom. Kvällen blev superb, var helt speedad och tänkte exjobbexjobbexjobb 😀

  6. Fy, inget roligt att bli omtalad på internet och inte kunna göra så mycket åt det 😦 Fejjan är verkligen på gott och ont med vissa saker…är väl ifs hela nätet, men tråkigt att folk inte kan vara uppriktiga och diskutera och prata irl, istället för att skriva på nätet. Något jag kan känna att man saknar ibland, prat och skitsnack i verkligehten i stället för i cyberrymden 🙂 Jupp, föreläsningen var grym! Så skönt att höra andra personer säga saker som man själv tänker. Sen få bekräftat att man inte är ensam om vissa situationer, gör att man får ett eget lugn. En bra fråga som hon ställde, som jag funderat hundra gånger på var: Vad är det värsta som kan hända?
    Hm, mycket bra fråga…som jag ännu inte kommit på ett bra svar på 🙂
    Nåväl, hoppas det löste sig något med fb-inlägget i alla fall. Sen såg jag att saker och ting har blivit offentligt..så säger ett stort lycka till 😛 !

    • Verkligen! Man vill ju mycket hellre ta det face to face eller via telefon åtminstone så att man kan räta ut de frågetecken och missförstånd som blivit, inte att någon ska basunera ut sin olycka på en ”allmän plats” som ändå facebook är. Det är inte alla som läser följetongen utan får felaktiga uppfattningar efter första inlägget liksom.

      ”Vad är det värsta som kan hända?” Är verkligen nått man ska ha i bakhuvudet. Ingen kommer kasta sten på en för att man inte tar första pris på en tävling, ingen kommer att ”blacklista” en för att man söker ett jobb man kanske inte är kvalificerad till. Den som straffar oss mest är vi själva. Om man bara kunde sluta vara martyrer i vår egna värld så skulle vi inte hålla oss själva tillbaka när framtiden ligger för våra fötter 😀

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s