Ur Injas synvinkel

Även fast jag tycker att det är jättejobbigt med att Inja är inlagd för operation så tror jag helt ärligt att det inte direkt går någon nöd på henne (bortsett från uppvaket, ynkligare Inja än efter hennes kejsarsnitt har jag inte sett henne), hon är en sådan hund som älskar att gå till veterinären. När hon var med i negativa kontrollgruppen för demodex så stod hon och viftade på svansen när hon blev skrapad..

Hon är en sådan jäkla härlig hund. Så här ser ett veterinärbesök ut för Inja:

*Åka bil – roooligt, undrar vad som händer!

*Komma fram – roooligt, vad ska vi göra?

*Väga sig – roooligt, ska jag sitta, stå eller ligga eller snurra eller hoppa på personalen?!!?

*Hälsa på veterinär – roooligt, grovhångla!!

*Ta tempen – vad gör du med min stjärt? oooh, du kliar bakom örat samtidigt – okej då, stjärtschmärt, jag får kärlek här framme!!

*Ta blodprov – roooligt, någon tar på mig.. hmm, konstigt hon gör med mitt ben.. roooligt, hon tittar på mig!! ROOOLIGT, hon gav mig en godis 

*Vänta på provsvar – ligga på golvet och stöna lite med ungefär fyra minuters mellanrum för att folk ska förstå att jag fortfarande finns och att klappningsfrekvensen är väldigt dålig.. Alternativt sitta i knä och bli klappad och njuta för fulla muggar..

*Ultraljud – kolla, jag kan ligga jättestilla!!! Roooligt, veterinären sa att jag var duktig med gullipluttstämma *hela hunden vibrerar och viftar på svansen* 2 microsekunder: tråkigt att ligga still. ROOLIGT, hon tog på mig igen!!

*Bli inskriven och bortförd av en främmande djursjukvårdare – ROOOLIGT!! Har du godis till mig? Ska vi leka? Kan du klappa mig? Är du min bästa vän? Jag älskar dig!!!

och då har hon ändå varit ”lugn/nere” jämfört med hur hon brukar vara. Älskade knasballong! ♥