Energi..

Publicerad den 04/24/2011 av Lovisa Kallerhult

..finns inte riktigt..

Har inte mått bra sedan operationen, magkramperna fortsatte även efter och x antal timmar på akuten resulterade i ett recept med morfin och ”en klapp på axeln”.. Från Sahlgrenskas perspektiv är det bara att avvakta i några månader för att se om blindtarmsoperationen gjort så att alla magsmärtor försvinner. På sikt..

Som tur var finns läkarna på Capio vårdcentral som förstår att det inte är humant att behöva ta morfin när vika-sig-dubbel-magkramper kommer och att dessutom vara tvungen att vänta i ett par månader för att få konkret hjälp ifall det är något simpelt åtgärdat.. Så ett blodprov är taget för att se om det är något så enkelt som laktosintolerans och/eller glutenallergi. Steg två är en ordentlig tarmutredning. Smärtan var ju inte karakteristisk för blindtarmen och det berodde delvis på att tarmen låg vänd in mot/under/bakom livmodern + antagligen nått mer. Den molande smärtan i nedre delen av buken är borta, extremkramperna har lindrats av att utesluta laktos och gluten så nu är det bara magknip (när jag struntar i förebyggande smärtstillande) och lite ont i blindtarms”hålet” när man hostar kvar. Just det ja, sa inte att jag åkte på en hejdundrans förkylning några dagar efter jag kom hem från lasarettet.. Halsont, feber, täppt i näsan.. Bara lite hosta som tur var, annars hade magen gått sönder ännu mer. Nu är det bara snor kvar och energin till lite hundpromenader och lite social samvaro börjar komma tillbaka. Mentala aktiviteter är lite för mycket begärt så länge som tiparol konsumeras..

En sjukskrivning, även retroaktivt, fick jag av Sahlgrenska, däremot bara halvt ifylld. Den andra halvan kom och var då ifylld att upphöra en halv vecka innan pappret anlände. Ska ringa på tisdag och prata med dem, påminna om mitt akutenbesök och säga att jag inte är hel än. Jag mår inte bra än. Jag orkar inte än.

Det är tur att jag har världens bästa familj och framförallt då världens bästa sambo. Han ställer upp, hjälper till, hittar på, fixar och trixar så jag har det så bra som möjligt. Handlar specialkost, lagar extra mat, tar mig på utflykter och är bara bäst.

Här kommer några bilder från en av våra strosarturer, denna gången till Saltholmen [strosartur – ta bilen någonstans där det är fint, gå och strosa och låt hundarna hattifnatta runt, sitt och njut av vackerheten, strosa tillbaka till bilen]

Nya selar från Carin (Wats on)

Fendi på danska

Publicerad den 04/17/2011 av Lovisa Kallerhult

Hittade den danska varianten av reklamen som Fendi är med i:

Sista scenen är annorlunda från den svenska versionen. Vad som nästan var ännu roligare var att hitta en ”the making off”-filmsnutt från reklaminspelningen. Den hade jag inte sett innan, Inja var också med på ett hörn 😀

JAAAAAAA!!!

Publicerad den 04/06/2011 av Lovisa Kallerhult

DET ÄR BLINDARMSJ*VELN! Ursäkta mitt språk, men jag har gått med buksmärtor i nästan två månader, blivit skickad fram och tillbaka, från den ena vårdinstansen till den andra, fått diagnoser och fått dem dementerade om och om och om igen.

Igår åkte jag in till gynakuten eftersom deras senaste diagnos var äggledare/livmodersinflammation och jag gick på dubbel antibiotikados vilken inte hjälpte. Var tvungen att få kraftigt smärtstillande injicerat i låret för att de öht skulle kunna undersöka mig. Efter undersökning skickade de mig till ”vanliga” akuten eftersom de inte tyckte att det var något gynekologiskt fel (veckan innan skickade Östra mig till gynakuten eftersom det inte var blindtarmen). Läkaren som jag fick träffa x antal timmar senare trodde återigen att det var blindtarmen, gav mig kraftigt smärtstillande (morfin subcutant, voltaren intramuskulärt, ännu mer morfin intravenöst + en eller två sprutor till, vid det laget snurrade det rätt fint så jag minns inte vad det var. Sköterskan sa att han aldrig gett någon så mycket smärtstillande)

Fick åka upp till avdelning 33 och börja hinka i mig kontrastvätska, första halvlitern gick bra sen började illamåendet komma. Världens bästa Alex satt och stöttade mig så jag kunde pina i mig sista halvlitern. Mer morfin och sen datortomografi för andra gången på en månad.

När jag kom tillbaka till rummet spydde jag som en räv, sov någon timme S
sen behövde jag gå på toa, som tur var hade jag med en sköterska för jag spydde igen och var väldigt nära att svimma, de fick hämta mig (tvärs över korridoren) med min säng och så fick jag ligga med huvudet nedsänkt ett bra tag.

Samma visa nästa gång men inte lika yr, fick sen en spruta mot illamåendet.
En av systrarna sa glatt att hon hört att dt:n sett fin ut, jag var nära att bryta ihop för det skulle innebära att de fortfarande inte visste vad som var fel.

Under morgonronden fick jag till slut beskedet jag väntat på. En långvarigt inflammerad blindtarm som låg vikt in mot livmodern. Höll på att börja gråta av glädje, ÄNTLIGEN!!! äntligen ett svar, äntligen något man kan åtgärda.

Nu är jag duschad och skrubbad, operation lär det inte bli förrän till kvällen, men vad gör väl det när jag redan väntat så länge? 😉