30 dagar

Läste på både Eva-Maries  och Emelies blogg om 30-dagars utmaningen, där man ska prova något nytt i 30 dagar. Jag fick genast en massa visioner och idéer men tänkte att första gången jag kör det i bloggen ska jag välja något jag vet att jag kommer kunna klara av, börja säkert och få farten av erfarenhet 😉

Innan har jag haft ”en månad i bilder” på Facebook, kanske blir det en repris här senare. Denna månad tänkte jag att den primära utmaningen blir att posta ett blogginlägg om dagen, sekundärt blir att innehållet bör reflektera vad jag lärt mig under dagen, hur jag utvecklats, vad jag tar med mig.

Nu är det så mycket som händer i mitt liv framförallt på jobbfronten att jag mest tänker på vad jag har att göra, vad jag ligger efter med, vad jag ligger i fas med. Så fort nått hänt så måste jag släppa det för att ge plats för nytt. Men en kort mobilbloggning på bussen blir perfekt, livar upp bloggen igen och ger mig en tid till lite mer strukturerad eftertanke.

Imorgon kör vi 😀

HÖG WOW-faktor

När Inja slutat med sin antibiotikakur blir det hårdträning 😉

 

Livet i punktform:

• Jobbar
• Jobbar lite till
• Planerar kommande jobb
• Planerar inför jobb
• Nyflyttade
• Injas tonsiller antibiotikabehandlas
• Injas utställningskarriär återinledd
• Fendi briljerar som kurshund
• Går agilityinstruktörsutbildning
• Börjar snart tävlingslydnadsinstruktörsutbildning

Ska återuppliva bloggen lite mer tänkte jag, nått ni vill veta mer om? Skriv en kommentar så blir det uppföljning här sen 🙂

 

I sin helhet..

I går publicerade Elin Åström aka Veralus ett väldigt läsvärt blogginlägg. Så läsvärt att jag inte bara tänker länka till hennes blogg utan CopyPastea hela inlägget, så ni inte av lathet väljer att inte klicka och läsa utan kan läsa direkt här. Heja Elin, all följande text är hennes:

Att gilla läget

I helgen var jag, Hippie & Mia på Mona Kjernholm-kursen ”Grundträning för tävlingshunden” (eller dylikt) tillsammans med ett gäng andra goda mer eller mindre lydnadsnördar på Göteborg Hundarena. Under kursen pratade vi mycket om belöningsutveckling, störningsträning, planera-gör-utvärdera, inlärning & grundfärdigheter, kriterier & målsättning. Persikan var med som observatör & sov mest snällt i sin bur, lekte, åt godbitar, spanade – när hon inte terrade (& blev terrad) av Monas BC-lånevalp.

Som vanligt har Mia skrivit mer strukturerat om kursinnehållet här – tur att jag i vått & torrt har andra halvan i Yoghurt & Blåbäris eftersom jag envisas med att hävda att jag har fotografiskt minne, vilket i praktiken alltid & varje gång motbevisas . GOTT då att kunna gå tillbaks i Mias blogg de gånger minnet sviker . Så efter en grundlig genomläsning hos K9Konsulten har jag alltså i alla fall grundkoll på vad jag själv gjorde i helgen

Någonting som dock blev klart & tydligt, framförallt på hemvägen när vi hade ett för-för-planeringsmöte inför fredagens för-planeringsmöte som infaller innan själva träningsmötet (frågor på det? ) var såhär: om jag helt skulle ta & strunta i att Tvist ibland har något sneda ingångar? Om jag bara inte skulle ägna det en tanke mer & köpa den där ibland-decimetern av lycklig aussierumpa inte helt parallell med min fotposition? & så kände jag att JA. Vi har så otroligt mycket viktigare saker att pyssla med en det. Som kryp, framåtsändande, stadga, fjärr, störningsträning, länkning av moment. & så föll en måstesten från mina axlar som jag knappt vetat fanns där. Jag måste inte. Jag vill ha ett lydnadschampionat, punkt. Inte poäng som konkurrerar på SM. Inte för att hävda en landslagsplats. Ett championat. 8 i snittpoäng. Till championatet ska vi – inte till pretto-SM eller perfektions-VM. Jag & min hund ♥

Jag släpper inte igenom längre blicksläpp i fotgåendet, trav in med apporten, ivägflams mellan momenten – med sneda sättanden & ingångar – JA, hurra & jubel! För det är VÅRA kriterier & VI som bestämmer att det är bra så!

Härregud vad skönt det var att komma på det – ofta känns det som att man alltid förväntas träna mot perfektion i varje moment & varje hund – & vara missnöjd med sin insats (eller ännu värre sin hund) för mindre än 10.0 i snitt. Det ÄR inte så. Det måste få se olika ut beroende på om man vill starta lydnadsklass ett, ha ett chamionat eller vinna VM. & vet ni – det finns inte ens nåt VM i raka fotingångar. Heller.

Så – våga sätta dina egna kriterier träna mot det utförande som DU har bestämt är just helt perfekt för dig & din hund!

♥