Dag 2 – Presentation om hundarna

Fendi är en rätt känslig tjej. Hon hatar att göra fel. Då ramlar himlen ner och marken spricker. Minst. När allt går bra så går det som på räls. Då är det roligt, roligt och man kan göra mycket, mer, mest. Hon är en liten aussie med sina ca 16 kg och nästan pinsamt medveten om sin söthet. Hon lindar de flesta kring sin lillklo och det är inte lätt att hålla på konsekvensen när man ena stunden bett henne gå ut bara för att tre minuter senare komma på att man sitter och klappar henne igen. Vi har provat på lite allt möjligt, en försmarsmaktssatsning gjordes när hon var yngre, men hon hade inte tillräckligt med motor för att platsa. Att ha gått från att ”inte leka, vi kan kramas!” när hon var liten till att ha sönder kampstocken på MH-beskrivningen är för mig ett uppnått mål, större än somliga tävlingsprestationer. Vi har tränat lydnad för tävlan, men sen kom mattes ohälsa i vägen och färskvaran rann ut i sanden och halvt inkonsekvens (detaljerna) vardagslydnad tog dess plats. Sedan livet hamnat på fötter igen har det tävlats rallylydnad med uppflyttningspoäng i fortsättningsklass, Heelwork to Music med uppflyttning till klass II och Freestyle med uppflyttning till klass III som resultat. En utställning med en 2:a har också avklarats. Fendis jobb senaste året har varit att vara kurshund och det har hon gjort med bravur. Men mer tävlande kommer det bli framöver och mitt primära mål är att hålla henne glad och förhoppningsvis lära sig att ta motgångar lite bättre.

 

Inja är en räserråtta utan dess like. Allt man gör kan man göra mer, hårdare, snabbare och bättre. Tar det för lång tid för matte att klicka och belöna eller hinna med så tar man i ännu mer samtidigt som man låter som en nymfparakit/katt som svalt en vattenmelon. Hon införskaffades som sällskapshund och träningsgrunderna är lagda därefter. Nu omskolas hon till top notch tävlingshund 😉 Sanning med modifikation, men lite har hänt. Efter en intensiv lydnadssatsning på några veckor efter att hon kom hem från valpsommaren -09 fick hon ett andra pris i Lkl I, nollad plats pga för dåligt ostörningstränad hund. Saker ska hända på platsen, det ska springa upp hundar, tappas godis runtomkring, komma flygandes bollar, men om inget alls händer – ja då måste det vara nått fel sa Inja och kröp kvittrandes fram till matte när det var tio sekunder kvar. Lydnadssatsningen fick ett abrupt slut i och med vinterns antågande vilket totalt inkompatibelt med utomhusträning av frusen staffe. Först nu har lydnadsträningen återupptagits, dock med lite andra mål än sist så när det blir nytt försök i lkl I återstår att se. Uppflyttad till Rallylydnadens fortsättningsklass, uppflyttad till Heelwork to Music klass II och tävlad i Freestyle klass III (i skrivande stund på plats 9 på Årets Freestylehund, plats 10 på kvallistan till SM och andra reserv till Agria Elite Challenge). Det Inja brinner mest för i hela världen är Disc Dog. Det finns inget roligare enligt henne och det gäller att tänka efter så man inte håller på för länge. Inja skulle springa tills hon stupade. Det är inte särskilt hälsosamt. Inja är en allt eller inget-hund. Första året hatade hon att bada, hon blev förnärmad om hon blev blöt och hon tittade på en som om man tappat allt förstånd om man ens insinuerade att hon skulle ta sig ett dopp med alla de andra badande hundarna. Året efter hoppade hon i och simmade som en rysk undervattensmissil. Fort, glatt, målinriktat. Hon hade ju alltid älskat att bada och simma?! Samma inställning har hon när det gäller andra hundar. De hon inte känner, de vill hon inte ha med att göra. När hon träffat en ny hund 4-5 gånger och man gått på promenad tillsammans och hon insett att de kanske inte är helt värdelösa ändå, ja då älskar hon dem. Hårt och passionerat. Det ska hoppas och pussas och liggas på rygg och fjäskas. Hon älskar dem så mycket att de hatar henne. Typ. Men Inja är lika glad för det. Hur mycket Inja älskar människor behöver vi inte ens gå in på..

Annonser

Dag 1 – Presentation

Så länge jag kan komma ihåg har jag varit intresserad av djur. Jag lånade min systers gosedjursbasset Napoleon och gick på promenader i lägenheten hemma i Katrineholm, lämnade honom på ”hunddagis” i mamma och pappas säng när jag själv skulle till dagis/skolan (minns inte hur gammal jag var, liten var jag i alla fall). En dag fick jag en av de presenter jag minns bäst från barndomen, en tom Frolic-kartong av mammas jobbarkompis (de kom i kartonger förr i tiden), den fyllde jag med kapsyler och kastanjer och varje dag fick Napoleon en dl morgon och kväll. Hans vatten byttes också med jämna mellanrum. Allt detta för att bevisa för mina föräldrar att jag var redo att sköta om en egen hund. Men med en allergisk syster så spelade det faktiskt ingen roll hur lämplig hundägare jag än skulle ha varit. Så istället sprang jag runt med hela grannskapets hundar. På min nionde födelsedag fick jag Bonniers Stora Bok om Hundar. Den läste jag från pärm till pärm. Flera gånger. Jag lärde mig om olika hundraser men även skötsel och träning. Så efter det blev mina promenader med Buster, grannens amerikanska cockerspaniel inte längre bara ut och gå-promenader. Nej, vi fystränade i sandhögar, hade hälsochecker där öron, ögon, tänder och trampdynor undersöktes. Han blev drillad i en nioårings version av lydnad.

På den vägen fortsatte det. Jag hade fiskar, en vattensköldpadda, eremitkräftor, en hamster ett halvår tills systerns allergi satte stopp för det, en tupp hos vännerna på landet, ännu fler fiskar, vandrande pinnar i ca en timme tills mamma kom hem och insåg vad jag släpat hem. När systern flyttat hemifrån fick jag äntligen köpa mig en råtta. Goblin. Hon var min bästa vän och satt antingen på min axel eller i min ficka så fort jag kom hem från skolan. När sommaren började fick jag jobb på djuraffären (”Du hänger ju ändå alltid här, så du kan lika gärna jobba lite i sommar”), råttbebisen Wicca fick följa med hem. Avsaknaden av hund kompenserades med fortsatta promenader med grannskapets hundar och maniskt hundboksläsande (med tillverkandet av rasfoldrar som diskret delades ut i familjen).

Jag började naturvetenskapliga programmet, tränade karate och ritade på fritiden. På sportlovet i ettan var jag hemma hos en kompis i Finspång, vi tittade i skolkatalogen och jag utbrast överraskat: ”Men, varför har de hundar med på skolfotot?”, när jag fick reda på att det fanns en Djurvårdarutbildning i grannstaden Norrköping (tack kompetenta syokonsulenten på min högstadieskola för den informationen) var det redan bestämt. Där skulle jag gå!

Tre år på Himmelstalundsgymnasiet, djurvård med inriktning mot djurparksdjur. Jag var på praktik på djurklinik, travstall, Aalborg Zoo i Danmark, på Kolmården och avrundade studierna med en praktikresa till Marineland, Nya Zeeland.

Under mitt liv har mitt drömyrke sett ut ungefär så här:
4-12 år – Clown (gick både på cirkusskola och brevväxlade med clownen Manne)
12-15 år – Veterinär
15-17 år – Hundförare inom polisen. Alternativt späckhuggaretränare (en realistisk satsning och en dröm)
18- framåt: Nått med djur, träna hund, lite mer teoretiskt…

En ridolycka satte stopp för tankarna om ett väldigt fysiskt krävande jobb. Jag hade hela tiden vetat att jag skulle läsa vidare, men hade tänkt att det skulle hända efter att ha varit yrkesverksam (som späckhuggaretränare :P) i kanske tio år. Istället blev det rätt snart. En period på komvux, under tiden hade jag hunnit skaffa min första hund, Rex och min andra hund, Inja och sen blev det Etologi- och Djurskyddsprogrammet i Skara. Passade mig som hand i handsken.

Omvälvande, utvecklande, stressade, persondanande, roliga, givande, ledsna, goa, jobbiga, underbara år i Skara. Universitetsstudier och brukshundsklubbshäng och i andra änden av Skaratiden stod kärleken i Göteborg och ett nytt kapitel började. Det jag lever nu  🙂

I går for Alex och jag till Freeport och redan efter några få butiker var budgeten spräckt. Men oj så nöjd jag är med mina inköp. Det blev en bland annat en jättesnygg höst/vinter jacka från Cross, i storlek M (!?!) Tack viktnedgång för den 🙂

 

Ett par skor fick också följa med hem. Högklackade.. Jag har aldrig ägt ett par högklackade skor… Senaste gången jag ”gick” i ett par högklackade skor höll Kate på att skratta ihjäl sig och gången innan dess var jag 11 år och mimade till Tina Turner i klassens ”Sikta mot stjärnorna”-uppvisning. Hon kan inte heller gå i högklackat, så jag lyckades rätt bra. Tyvärr kom inte skorna med någon instruktionsbok, så jag får väl vingla omkring hemma på parkettgolvet i några veckor innan de får åka på in public 😉

 

Tack vare vår härliga svenska sommar har jag redan fått inviga min nya, fina jacka på kvällens sista hundpromenad, aj löv it!

Blogglista

LillaLiam.se fanns det för ett tag sedan en ”blogglista” med ämnen för 19 dagar.

Dag 1 – Presentation
Dag 2 – Presentation om hundarna
Dag 3 – Berätta om hundraserna
Dag 4 – Varför har du hund?
Dag 5 – Andra husdjur
Dag 6 – Renras eller blandras?
Dag 7 – Hundsport
Dag 8 – Har hundar tävlat i?
Dag 9 – Viktiga egenskaper när du väljer hund
Dag 10 – Förebilder inom hund
Dag 11 – Hur valde du kennel?
Dag 12 – En ras du skulle vilja ha
Dag 13 – En ras du inte vill ha
Dag 14 – Det här älskar hundarna
Dag 15 – Det här tycker inte hundarna om
Dag 16 – Visa en rolig bild på  hundarna
Dag 17 – Favoritminne med hundarna
Dag 18 – Tik eller hane?
Dag 19 – Mål för 2012

Det var flera månader sedan jag läste Anna-Carins svar på dessa 19 ämnen och jag tänkte då att jag också skulle svara på frågorna och skriva inlägg om ämnena, men jag kom mig inte för att göra det. Satt och letade i hennes blogg efter nått draginlägg jag ville läsa igen och snubblade över listan igen, tänkte att det kan vara skoj 🙂

Imorgon börjas det med dag 1 🙂 Någon annan som hänger på? Eller har ni redan varit med om denna?

TÄVLING

Tävling här på 4fota 🙂 

Ta chansen och vinn ett gratis A4-porträtt på din hund. För att tävla – gå in på Facebook och gilla 4fota-sidan, välj en fin bild på din hund och posta länken till bilden här i kommentarsfältet (läs mer om vad som gör en bild ett bra grundmaterial för att tecknas av här). Gör ni detta så har ni en lott. Om ni dessutom delar tävlingen på er blogg (och skriver med er bloggadress i kommentaren) så får ni en till lott. Om ni delar tävlingen på Facebook och taggar 4fota-sidan så får ni ännu en lott. Kom ihåg att skriva under med samma namn ni har på Facebook alternativt skriva i kommentarsfältet vad ni kallas där så att jag vet vem som ska ha fler lotter 🙂

Lycka till 🙂

Hur gör man ett freestyleprogram?

Freestyle är, till min stora glädje, en växande sport. Den passar mer eller mindre alla hundar eftersom att man själv avgör vad som ska vara med i ens program. Tittar man på 20 i topp på nuvarande listan för Årets Freestylehund så leds den av en Manchesterterrier, sen kommer Border terrier, Golden Retriever, Labrador Retriever, Mops, Dansk-Svensk Gårdshund, Boxer, blandras, Staffordshire Bullterrier, Australian Kelpie, Chinese Crested Dog, en till mops, Kerry Blue Terrier, Australian Shepherd, Chihuahua, en till aussie, Fransk Bulldogg, Cavalier king charles spaniel, en til kelpie och så en Border Collie. Det är 16 raser och en blandras.

När man ska bygga ett freestyleprogram så ska man dels utgå från vilken klass man ska starta i. Kortfattat kan man säga att i första klassen ska man tänka ”less is more”, man vill se snygga rörelser, trick och positioner, hellre att de är genomarbetade och ”rena” än att man stoppat in massa trick på kort tid. Högre upp i klasserna vill man se mindre tydliga signaler, att hunden kan jobba självständigt och på avstånd. Mer kan man läsa i reglerna och i bedömningsanvisningarna för domare.

Beroende på hur mycket tid man har på sig innan ens planerade debut, lägger man upp programbygget antingen utifrån hundens nuvarande trickrepertoar eller så sitter man och drömmer sig bort till favoritlåten, vilket trick som skulle passa var och sen lär man hunden alla de coola tricken man fantiserat fram.

Första varianten, där man utgår från hundens redan existerande trickrepertoar, kan man börja med genom att skriva ner hundens kunskaper i olika kategorier:

T ex så här kan det se ut. Markera gärna om några trick eller rörelser är snabba. När du ska lägga upp koreografin och planera programmet så kan du utgå från den här listan, använd framförallt många av de trick som hunden redan kan eftersom att det kommer gå rätt mycket träningstid på att kedja ihop tricken och uthållighetsträning.

När du hittat en låt du gillar – gärna med ett tydligt tema, försök att ”känna efter” vilka rörelser som skulle passa var. Kan du göra temat ännu tydligare med hjälp av rekvisita och hur kan du i så fall använda rekvisitan i programmet? Titta på listan över vilka rörelser som hunden utför snabbt och vilka som är lite långsammare. Du kan rita upp låtens tempoväxlingar på ett papper, eller bara skriva ner sekunderna där tempoväxlingar sker, och försöka pricka in snabba passager med snabba rörelser och långsammare passager med antingen stationära eller långsamma rörelser. Jag brukar göra ett word-dokument med tre spalter. Låtens text längst till vänster, tidsangivelser och kommentarer om tempot i mitten och trick, rörelser och positioner längst till höger. Det gör att det blir lättare att lära sig programmet också, när man har texten som minneshjälp till olika rörelser.

Försök att få till ett omväxlande innehåll, även om hunden kanske inte kan fler än fyra-fem saker så kan man ändå variera hur de utförs. Om hunden kan snurra, backa, slalom och fot, tänk på olika varianter som att hunden snurrar samtidigt som dig, att hunden backar bort och snurrar på avstånd, att hunden går fot och snurrar under rörelsen framåt, att hunden går några passager i slalomet, snurrar och kommer tillbaka in och går slalom igen, att du ligger ner på marken och hunden snurrar bredvid, eller varför inte uppe på din rygg?

Rör dig till musiken och prova dig fram, hur känns det? När du har koll på vad som ska hända och vad som ska göras, ta fram en stor godispåse och hunden – prova att köra igenom programmet med mycket hjälp till hunden. Detta är bara för att få en känsla om programmet kan komma att fungera sen, hur ni ska röra er tillsammans, hur mycket träning som krävs av respektive moment innan ni är redo att börja köra hela programmet mer ”på allvar”. I det här skedet märker man rätt snabbt om man uppskattat tidsåtgången på olika trick rätt + att man märker att man måste fundera på hur övergångarna mellan tricken ska se ut och hur du sälv ska röra dig under programmet.

Ta fram ett nytt papper och rita upp en fyrkant som ska symbolisera planen (ofta 20 x 20 meter). Rita ut hur ni ska röra er under programmet, var eventuell rekvisita ska vara utställd. Prova att röra dig till musiken och se hur lång tid det tar att ta sig runt omkring på planen. Ta in hunden och godispåsen igen och prova dig fram. Tänk på att skilja på momentträningen och programbyggandet, begär inte att hunden ska klara av att göra alla moment utan belöning innan programmet ens är klart. Belöna på friskt så att hunden får positiva associationer till träningen.

Parallellt med det här tränar du och hunden vidare på de trick som ska vara med i programmet. Lägg mest fokus på de trick som är med på ”kan nästan”-listan. När hunden blir bättre och bättre på tricken, försök att variera miljön så den klarar av de olika tricken både inne och ute, nära andra hundar och folk. Träna uthållighet så hunden klarar av att göra alla tricken lite längre än vad som kommer krävas i programmet. Börja kedja ihop tricken i små minikedjor. Kanske kommer programmet sen att se ut så här: Ekorre (du går runt hunden), fot, snurr under fot, fot, snurr (jag snurrar samtidigt, kommer in framför hunden), front, slalom baklänges, hunden går runt mig. Dela då upp tricken i mindre kedjor bestående av två-tre trick på raken, Ekorre, fot kan vara en kedja. Fot, snurr, front kan vara en kedja. Tänk på hur övergångarna mellan momenten ska se ut och träna mycket på att de ska flyta snyggt, försök redan nu att minimera dina signaler, eller se till att väva in dina handtecken i koreografin så de inte blir lika tydliga.

När minikedjorna fungerar, börja utöka kedjorna antingen genom att sätta ihop två minikedjor med varandra eller genom att göra nya kedjor. Belöna på olika sätt och på olika platser i programmet så att hunden inte lär sig att en viss rörelse alltid görs innan belöningen kommer, då blir det lätt att hunden försöker hoppa till slutet av programmet för att komma åt sin belöning. Likaså kan det uppstå en hel del frustration hos en hund som vet att den måste fortsätta att jobba minut efter minut utan att få en belöning bara för att man satt ihop hela programmet innan hunden är redo för det.

Träna ibland hela programmet och ibland olika kedjor till musik. Ha gärna uppvisning för alla som vill titta, det är bra träningstävling plus att det ofta är väldigt uppskattat. Det lär dig också att jobba med publikkontakten. Freestyle är en väldigt publikfriande sport och det är roligare att titta på ett ekipage som utstrålar glädje och entusiasm än ett som är innesluten i sin bubbla och inte riktigt har det lilla extra. Försök att passa på att titta upp när hunden gör ett trick som den kan riktigt bra, då kan du släppa kontakten och lita på att hunden jobbar vidare själv en liten stund.

Det viktigaste av allt: HA SKOJ! 😀