Tassa – boxer

En älskad ängel som fick för kort tid på jorden. Min fasters arbetskamrats hund somnade in och detta är ett minnesporträtt på fina Tassa. Har tagit en bättre bild (denna är tagen med telefonen), men den ligger kvar på minneskortet..

Annonser

Smögen

Förra helgen spontanåkte vi till Smögen och hälsade på mamma och Håkan som årligen kommer dit och semestrar. Kameran användes flitigt och här är resultatet:

Dubbelfreestyle i Habo

Idag var det dags för Inja att träna freestyle officiellt igen 😉 Injas träning senaste tiden har gått ut på att hon ska lära sig beståndsdelarna i nya programmet, steget vi är på nu är att träna kedjor av beståndsdelarna, att få uthållighet och precision i programmet, det är alltså egentligen långt ifrån tävlingsklart – enligt mina kriterier dvs. Det vi gör på tävling är att jag behöver tävlingsträna och lära mig att hantera jobbiga situationer, så som att Inja börjat skälla massor. Jag har haft väldigt svårt att hålla ihop själv när Inja tappar fokus, självklart kommer det att bli bättre med mer träning där hon har mer säkerhet i delarna etc, men detta är också väldigt bra träning. Tävling är ju den närmaste tävlingsträningen som finns 😉

Sen är det otroligt roligt att vara iväg och tävla, att träffa folk och titta på andra duktiga ekipage. Idag hade Inja & jag sällskap med Frida & Minoo och vi smidde revolutionerande planer gällande både vår egen träning och hundarnas träning. Det kommer bli så grymt bra! 🙂

Tävlingarnas resultat speglade känslan för respektive tävling. Första tävlingen var Inja väldigt skällig men presterade ändå bättre än på någon annan tävling, dvs fler av tricken satt. Vi har en lång väg kvar och största resan var ändå att gå från att ha en dålig känsla efteråt på grund av skällandet men att sedan kunna tänka på det som gick bra och lyssna och ta åt mig av berömmet vi fick. Till nästa tävling var min plan att jag skulle gå in på planen, hälsa på domarna, le och andas, inte bli blockad och irriterad på Injas skällande utan försöka att dämpa henne, ge henne en bra upplevelse och själv ha en bra upplevelse trots att det inte gick perfekt. Vi lyckades bra och hon skällde mindre än första tävlingen. Känslan var såå bra, jag var riktigt nöjd! Kände att vi verkligen utvecklas, vi går framåt, det händer grejer fastän vi inte tränar särdeles mycket. Skillnaden är att de träningar jag och Inja haft så har vi haft kvalitet. Genomtänkt och lyckat. Jag är väldigt nöjd med den nivå vi tagit oss till och jag är övertygad om att det kommer bli fantastiskt när fler pusselbitar fallit på plats.

Förmiddagstävlingen gav totalt 22.75 poäng och en sjätte placering av tio starter:

Domare: Karolina Pettersson
Utförande: 5.5 (-1 skall)
Programmets planering och kvalitet: 8.2
Tolkning av musik: 7.8
”Härligt uttänkt program med många fina finesser!
Det här kommer bli ett strålande bra program när ni får till flytet!
Väl planerat program!
Ser fram emot att se igen när ni får till det!” 

Domare: Paula Mörk
Utförande: 7.3
Programmets planering och kvalitet: 8.2
Tolkning av musik: 8.5
”Blir lite stopp i programmet. Lite skall som gör att den inte arbetar. Vill se mer självständigt arbete.” 

Eftermiddagens tävling gav totalt 24.35 poäng och en fjärde placering av elva (?) starter

Domare: Renata Johansson
Utförande: 7.0
Programmets planering och kvalitet: 8.9
Tolkning av musik: 9.1
”Bra genomtänkt program som kommer bli super när ni sätter det! Lite missar och skall som stör hunden i arbetet. Mycket bra anpassat till musiken!”

Domare: Paula Mörk
Utförande: 7.2
Programmets planering och kvalitet: 8.0
Tolkning av musik: 8.5
”Tappar lite fokus ibland. Vill se ett program med mer variation, ett lite mer avancerat program.” 

Jag är jäkligt nöjd 😀 Ett bra arrangemang av SPKK och alltid lika skoj att träffa goa freestylefolk 🙂

I backspegeln: Lek med Siv

Förra månaden var jag och Fendi på lekclinic med Siv Svendsen, en toppenrolig och svettig erfarenhet 😉 Mitt mål var framförallt att Fendi skulle klara av mer press i leken, lite våldslek med andra ord 😉 Det var bra övningar och mycket gick ut på att Fendi skulle få ta lite mer ansvar i leken, bland annat genom att försöka lura henne att släppa leksaken.

Lena har skrivit intressant inlägg om clinicen. Lena tog också en fantastisk, hemsk bild på mig som illustrerar framgången med Fendi, där kunde jag verkligen gå på henne utan att hon gick ner sig eller minskade i lekens intensitet 🙂

Här kommer bilder som jag tog på clinicen:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Radiodebut

Igår ringde Emelie från SLU (min gamla klasskompis) och frågade om hon fick tipsa om mig till P3 morgonpasset som sökte någon att prata djur med. Visst fick hon det och alldeles nyss ringde de upp mig för att prata om alternativa djur man kan använda istället för ledarhundar. Det baserade sig på en artikel i Metro där det står skrivet om ledarhästar som ett alternativ till ledarhundar. Fördelarna är att de lever längre och därför kan användas som ledsagardjur längre, de kan passa för människor som är allergiska eller rädda för hundar etc. Det Morgonpasset på P3 undrade över var vilka andra djur man skulle kunna använda.

I egenskap av Etolog fick jag hjälpa till att reda ut hur de blinda hittar ledarhundens bajs och spekulera kring vilka andra djur som skulle kunna passa som ledsagardjur.

Om man ska titta efter andra djur så är det första man får tänka på rent träningsmässigt, det är ändå en hel del saker som ledardjuret behöver lära sig. Ledarhundens uppgift är att markera och dirigera föraren förbi faror  och hinder i miljön. Föraren vet själv vart de ska, men får då hjälp att ta sig dit.

Det måste vara ett djur som är lätt att motivera. Det är ju förutsättningen till att kunna träna överhuvudtaget, att man har en belöning som djuret gillar och vill jobba för.

Ett djur som har fysiska förutsättningar för att passa som ledsagare. Ett sjölejon tillexempel skulle kunna lära sig de uppgifter som krävs rätt lätt, men det är vare sig särskilt smidigt att gå runt med ett upp mot 300 kg’s sjölejon på stan + att det inte är förenligt med svensk lagstiftning att ha ett sjölejon i fångenskap på det sättet.

I artikeln hade de ju tränat små hästar till att vara ledarhästar och ett annat djur som säkert skulle kunna funka är grisar. Minigrisar då, om man tänker på storleken. De är lättlärda men envisa så det skulle krävas mycket godis och tålamod. Men för att må riktigt bra så behöver grisar få vara grisar, böka runt i halm och jord. De är flockdjur som vill ha andra griskompisar för att må riktigt bra, så skötseln är ju mer omfattande än om man jämför med hundar som lever med oss på ett annat sätt.

Ett annat alternativ är att man istället för en fysisk ledsagare som guidar en med sin kropp mer eller mindre, är att man har en akustisk variant. Att man tränar upp en papegoja tillexempel att varna för hinder i miljön. Det är lite smidigare att ha en goja på axeln än en gris i koppel. De lever ju väldigt länge också så den synskadade skulle i så fall kunna ha sin ledsagare med sig resten av sitt liv förhoppningsvis. Sen är tyvärr många papegojarter utrotningshotade och det är ju inte säkert att alla individer passar.

Det är rätt viktigt att djuret inte har allt för starka flykttendenser utan kan klara av stökig miljö utan att bli rädd. Djuret ska ju också tycka om sitt jobb 😀

Vill ni höra sändningen i efterhand så kan nu klicka er in på P3’s sida och lyssna på fredagen den trettondes upplaga av Morgonpasset, vill ni inte lyssna på hela – klicka er fram till ca 34 minuten.

Staffspecialen 2012

Igår gick årets rasspecial för Staffordshire Bullterrier av stapeln i Gränna. För några månader sedan fick jag samtal från styrelsen i rasklubben som undrade om Inja och jag kunde komma och ha freestyleuppvisning i pausen och om jag kunde teckna fyra porträtt som domargåvor, visst kunde jag det 🙂

Uppvisningen var en riktig adrenalinkick, Inja var jätteduktig även om inte allt satt så som det var tänkt så är det ju det fina med freestylen, ingen annan som vet 😉 Publiken var fantastisk och vi fick jubel och applåder efteråt, flera som kom fram och berättade om hur fint de tyckte att det var och hur glada de blev av att se oss ♥ Passade på att lite raskt, i samtal med styrelsemedlemmar, starta upp en Freestylesektor i Staffeklubben 😉 Hoppas på att fler staffeägare blir sugna på att träna freestyle med sina hundar 🙂

Inja fick faktiskt även ta sig en sväng i ringen. Patrick Harkin dömde och det blev ett Very Good med följande kritik:

Black bitch. Good sized bitch. Good bite, dark eye, neat ears, nice front, good topline, kept in good condition. Moved and handled well.

Jag är väldigt nöjd över Injas insats, hon stod som en staty när domaren skulle känna igenom henne (inget grovhångel, ingen knäckt näsa, duktig Inja 😛 ) och hon rörde sig fint i trav fram och tillbaka utan att paddla runt med benen eller passa som en gammal komondovaran. Jennie Hammarqvist tog den här fina bilden på Inja:

Jag fotade också en del och några bilder ligger redan ute på min 4fota-sida på Facebook, några bilder kommer att komma upp här också sen, men tills vidare: Klicka er in där och titta 🙂