Freestyleträning

Igår kom Frida och Minoo hit för lite freestyleträning. Vi konstaterade snabbt att vår plan om detaljpill och uthållighetsträning under sommaren lyst med sin frånvaro så det blev mest en formcheck, lite förändringar och fokus på att stärka svagheterna.

Stenmark sa ju ”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Eftersom turen torde vara proportionerlig med träningen så borde vi få en hundra procentig ökning och med hundra procent tur kan det ju inte gå annat än bra 😀

Själv tog jag hjälp av min smarta telefon för att hålla koll på Inja när hon skulle göra moment bakom ryggen på mig 🙂

Söndagsnöje

Bra fördelning, Fendi tog leksaken och går runt och knorrar i hela lägenheten

Inja fick lite ludd från innandömet…

Lördagsgodis

Injis

Off to work :)

Igår slutade mitt sommarjobb på Volvo, idag ska jag in på instruktörsutbildningen för utvecklingssamtal med våra deltagare och imorgon ska jag hålla raskunskap, på måndag börjar jag på Lindex med ett mastodontpass 06.45-20.00 🙂

Det ska bli roligt att återkoppla med instruktörseleverna igen efter sommaren, de har fått en uppgift i raskunskapen att svara på en bunt med fingerade och riktiga rasförfrågningar, spännande att se vad de rekommenderar.

Jag har tackat nej till delta som lärare på nästa omgång med instruktörsutbildning på Kungliga Hundar, en av anledningarna är just för att jag har ett annat jobb med ett föränderligt schema, den utbildningen ska gå dagtid och jag vill inte riskera att inte kunna uppfylla mina åtaganden, åt nått håll. Jag kommer därför inte heller kunna erbjuda några ”vanliga” veckokurser under första halvan av hösten. Privatlektioner kan alltid klämmas in och jag har en del helger uppbokade för externa kurser och föredrag.

Känns som att jag får det bästa av två världar just nu, jag har en säker inkomst och behöver inte vara orolig för att inte kunna gå runt månad för månad och jag får fortfarande hålla på med det jag tycker är så roligt, hunderiet.

Do what you love, love what you do 😉

Dag 19 – Mål för 2012

Jag brukar inte gå ut offentligt med mina mål. Innan berodde det främst på att jag inte visste om jag skulle vara frisk eller skadefri tillräckligt länge för att hinna träna tillräckligt mycket eller ens kunna dyka upp på tävlingen + att frekventa besök hos kiropraktorer, sjukgymnaster, läkare, specialister, apotek mm tärde hårt på min redan svältfödda plånbok.

Nu är livet helt annorlunda. Jag mår oförskämt bra nästan alla dagar 😉 Jag har riktigt bra förutsättningar för att komma någonstans tränings- och tävlingsmässigt med mina hundar. Jag är så sjukt glad och nöjd.

Har för mig att jag skrev nått kort om tävlingsmål i början av året, minns inte riktigt och orkade inte leta reda på blogginlägget heller. Det får helt enkelt vänta till årssammanställningen 😉

Målsättning som jag delar med mig av är att få en väl fungerande on/off-knapp på Inja och få väl genomarbetade belöningsritualer med Fendi och en ökad motståndskraft för misslyckanden och aversiva signaler om det så är från andra eller från mig (att jag koncentrerat står och funderar på en sak, vänder mig mot Fendi och tittar på henne kan få henne att tro att jag ska ritualslakta henne ibland. Andra dagar säger hon: COOLT MORSAN, NU KÖR VI!).

Utöver det så kommer vi träna och förhoppningsvis tävla i rallylydnad, freestyle, heelwork to music, lydnad och agility. Vi kommer träna disc dog, jobba på en massa nödvändiga och töntiga trick, bygga kedjor och utveckla både min förmåga och deras förståelse.

Låter väl som fantastiska mål för 2012? 😀

Fotat ofotat på 4fota

Här kommer några av de reptilbilderna som togs på Realgymnasiet (okej, två av dem har fötter.. men ändå :P):

Dag 18 – Tik eller hane?

Första hunden var det inget snack om. Det skulle vara en hane. Tik skulle jag inte skaffa förrän jag var intresserad av att avla. När Inja skulle införskaffas så blev det tik av två anledningar, dels ville jag inte ha en staffehane och dels så var hon på foder och det var min tanke att ta en kull på henne efter hon övergått i min ägo. Efter att jag skaffat tik så kändes det lättare att fortsätta på det stråket. Alltså blev nästa hund.. en hane.. Det var meningen att jag skulle ha en tik, men det blev bara en tjej i den kullen och hon var redan tingad, så jag fick bestämma mig snabbt om jag ville ha en hane istället när valparna väl föddes. Jag sa ja. Sen var det löpångest istället. Så hunden därefter skulle självklart bli en tik. Fendi var ju dessutom på halvfoder så även där var det rätt självklart att det var en tik.

Nästa hund då? Jaa.. Jag är mest sugen på en hane nu faktiskt. Varför? Jo, dels för att jag avskyr löp och alla jäklans hormonsvängningar som tikar kan drabbas av, för att inte tala om livmodersinflammation vilket båda mina åkte på inom loppet av några månader. Sen har jag inte haft en hane på ett tag nu + att den hane jag hade längst hade sådana rädsleproblem att jag inte riktigt kan dra några slutsatser av hans köns inverkan på beteendet. Jag vill gärna prova på både fler tikar och hanar, jag vill gärna leva med och träna flera olika raser. Både för att utveckla mig själv som hundtränare, för att ge en vidare dimension till hundägarskapet men också för att bli en bättre instruktör. Även om alla individer är olika så ger olika raser en varierande förutsättningar att utvecklas inom flera områden.

Vad det sen blir? Ja, det kvarstår att se 😉

Do what you love, love what you do!

Så lika men ändå olika.

Jag har ägnat senaste åren åt att göra det jag älskar, att först plugga om djur och sen jobba med djur i form av egen företagare i hundbranschen i ett år. Senaste året har varit otroligt givande, utmanande, utmattande, glädjefyllt och stressigt.

Nu under sommaren har jag jobbat på Volvo och haft företaget på sparlåga med en privatlektion här och där. Som jag skrev i början av sommaren så trodde jag inte att jag skulle trivas så bra som jag faktiskt gjort. Jag trodde verkligen inte att ett yrke som var så långt man bara kan komma från mina egentliga intressen skulle passa mig så bra. Det är helt klart nyttigt att ta sig utanför sina invanda ramar och sin comfort zone.

Den största förändringen är att jag haft en helt annan ro i själen. Helt ärligt kan jag säga att en sommar med heltidsjobb har känts som semester. Jag älskar att vara hundinstruktör, föredragshållare, konsult mm och det kommer jag fortsätta att vara, men att veta att pengarna rullar in varje månad och att dessutom känna sig ledig när man inte är på jobbet är en väldigt go känsla. Det har helt klart gett mig mer energi och inspiration till att driva mitt företag och mina fritidsintressen vidare.

Idag har jag varit och skrivit kontrakt hos Uniflex, jag kommer under hösten att arbeta som timanställd med veckoschema på Lindex e-handel i Partille. Självklart kommer jag fortsätta att ha privatlektioner och en och annan helgkurs är inplanerad, men jag måste säga att jag är väldigt nöjd med hur min framtid just nu ser ut. Parallellt med jobb på Lindex och företagandet så kommer jag att läsa en kurs i Djurhållning av lantbruksdjur på distans från Linnéuniversitetet. Jag har ju i min utbildning på Etologi- och Djurskyddsprogrammet läst en hel del om djurhållning och djurskydd kring lantbrukets djur men jag känner att en uppfräschning inte är helt fel. Det är rätt lätt att hamna i ett fack beroende på vad man väljer att visa mest av och jag har fått den kommentaren på en arbetsintervju till en naturbrukslärartjänst att jag var lite ”för” hundinriktad. Detta trots att jag har en rätt bred kompetens inom både sällskapsdjur, djurparksdjur och lantbruksdjur. Sen har jag valt att läsa till en hel massa extra om just hund men det är inget som gör att min övriga kompetens minskar. Så nu är planen att även stärka de andra delarna.

Jag har många planer och idéer kring företagets framtid, har fått intressanta förfrågningar och har alldeles för många idéer att spinna vidare på 😉

För att återkoppla till rubriken – do what you love, love what you do – så vill jag bara säga det: att fastna inte i att tro att du bara kommer att trivas med att göra det du älskar, man kan älska det man gör utan att det har med ens intresse eller passion att göra. Håller man på med det man älskar så kan det ibland vara svårt att balansera upp livet och hitta ens gränser för vad man mår bra av. Nu är detta inte en spegling av hur just mitt liv varit eller är, bara en glimtare till alla att ta sig en funderare över vad ni gör och vad ni vill.

Avslutar med två bilder från när jag gör sånt jag älskar och där jag älskar det jag gör 😉

Privatlektion med Sandra och Nikita igår och sen ormfotografering på Realgymnasiet. Mer ormbilder kommer 🙂

Dag 17 – Favoritminne med hundarna

Något som var fantastiskt roligt var när Fendi och jag fick chansen att vara med och spela in en reklamfilm för Rynkebys Apelsinjuice (går numera under namnet Fendijuice här hemma). Inja var också med och hon fick komma ut och lattja i pauserna. Här är en film från inspelningen och slutgiltiga resultatet.

Annars är våra absoluta favoritminnen alla somrar med min bror på hans båt. Det är en sådan fridfull upplevelse att segla iväg, lägga till vid någon klippa, bada med hundarna, äta god mat och bara njuta av tystnaden och varandras sällskap. Jag önskar innerligt att min syster inte var allergisk så att vi hade kunnat kombinera segeltripperna med en syskonreunion varje sommar.

Ett favoritminne som kan tyckas något banalt var när Inja första gången hon träffade Emelies hund Vinna bara älskade henne och sprang runt och busade med henne. Detta var några månader efter hon opererats för livmodersinflammationen vilken hade gjort henne väldigt aggressiv och utåtagerande (sjukdomen, inte operationen). Skvallerträning och operation gjorde att det mesta försvann, men min tilltro till henne var rätt hårt tacklad av alla dåliga erfarenheter så det var guld värt att se hur hon betedde sig med Vinna ❤

När det gäller Fendi så är annars all personlig utveckling i träningen kära och varma minnen. Att gå från den lilla valpen utan föremålsintresse what so ever till att slita sönder kampstocken på MH:t. Att vara busig och olydig på rallylydnadstävling och sno leksak istället för att gå ner sig och se strykrädd ut. Som jag skrev i ett tidigare inlägg eller om det var på Facebook: Sådana händelser är mer värda än alla tävlingsmeriter i världen! ♥

Vilket är ditt favoritminne med din hund?