Segrare x 2

Idag var det dags att bege sig till Ale BK för rallylydnadstävling. Inja skulle få debutera i Fortsättningsklass och Fendi skulle förhoppningsvis ta sitt sista uppflyttningspoäng i samma klass.

Vi fick åka med goa Mirja och Zorba som tävlade i Mästarklass och värmde upp inför deras SM-deltagande om lite mer än en månad 🙂

Inja var först ut av mina två och hon gick som en dröm. Inget jag kunde komma på som skulle kunna ge oss avdrag och Mirja tyckte också att det såg finfint ut.

Jag räknade lite fel när det var dags för Fendi och började värma upp henne när det var 5 hundar kvar istället för 2, hon kändes inte helt med i matchen utan rätt okoncentrerad. Peppade igång henne, gjorde några enkla övningar, matade med en köttbulle och entrade planen. Fendi brukar vara mitt säkra kort, någon nosning på sin höjd. Rallylydnad är verkligen hennes paradgren och hon är riktigt duktig. Idag var känslan inte alls där. Hon var okoncentrerad och gjorde konstiga fel så som att gå runt skylten i sväng höger och i tysksvängen, flöt iväg och var allmänt disträ och seg på att följa mina kommandon. Det är tecken på att hon inte är med, att hon inte vill och vanligtvis brukar hon gå från det till att bli låg och gå undan och inte vilja vara med. Jag la på överväxeln i peppning och tänkte att nu jäklar ska jag inte gå ner mig för att hon är på väg dit, jag ska visa henne hur roligt vi brukar ha det och bara köra på ändå så länge hon inte tappar det sista.

Vi kom fram till sista momentet som var 8:ans frestelser (för er oinvigda i rallylydnadens ädla konst så går 8:an ut på att det står två koner utställda och man ska gå som en åtta kring dem, svårigheten är att det ligger två frestelser på varsin sida av den tänka mittlinjen mellan konerna, idag var det två leksaker). Fendi brukar aldrig ta för sig av saker utan att be om lov minst fem gånger och sen bekräfta ens godkännande fem gånger till, gärna skriftligt. Förstå då hur paff jag blev när hon rätt vad det är sätter av med ett rävskutt och snor åt sig en av leksakerna i ett glädjeskutt. Jag blev så j*kla glad. Hon gjorde ett hyss! Hon tog för sig och blev lite galen istället för att gå ner sig. Jag blev så glad att när hon spottat ut leksaken så sa jag till henne att ta den igen, sen kom jag på mig själv så jag bad henne spotta ut leksaken på dess rätta plats, vände mig mot domaren, tackade för oss och sprang av planen för att ge Fendi minst en näve köttbullar. Det här, mina vänner, är en större seger för mig än att hon skulle ta varenda uppflytt möjlig. Att hon valde att gå på istället för att gå ner. Att hon hittade på hyss istället för att bli inåtvänd, att hon blev galen och glad istället för passiv och rädd. JAG ÄR SÅ SJUKT GLAD OCH STOLT ÖVER MIN HUND! Så som jag kämpat med att försöka höja henne, sitter här och är tårögd över hur lycklig jag är för det som hände, vad det betyder för mig och framförallt för Fendi 😀

Domaren, Birgitta Elgh, frågade med en undrande blick Varför jag bröt, jag skulle ha fått 83 poäng och uppflytt om jag bara hade gått de tre sista metrarna fram till målskylten. Jag kan säga att jag hade inte en tanke på det, jag var i sådant glädjerus över Fendis val att det var största segern. Mitt svar var något liknande: ”Jag blev så glad över att hon hittade på ett hyss så jag ville belöna henne på en gång!” och sen förklarade jag hur hon brukar bli och hur jag märkte att hon var på väg fel men hur den här vändningen kom och hur mycket det betydde för mig. Fick en väldigt varm applåd av både arrangörer och publik ♥

Inja, min lilla stjärna, hon såg dock till att upprätthålla familjeäran. Hon slog till med 100 poäng (maxpoäng) och en delad förstaplats i sin debut i Fortsättningsklassen. Alltså får hon från och med nästa tävling delta i Avancerad klass. Med en bra grundtränad hund kan man komma en bra bit på vägen. Inja är ytterst sparsamt rallytränad inför Nybörjarklass och har inte fått träna på Fortsättningsmomenten någon gång (i rallyträningsform), igår morse satt jag och tittade på PDF:en med momenten och tänkte för mig själv: den kan hon, den med… Sen efter att jag fått banskissen idag på tävlingen så tränade vi lite på långsam marsch och lite sitt framför, stå gå runt och läggande under marsch. Sen körde vi. Jag vet inte riktigt när det blir start i nästa klass, tanken var ju inte ens att Inja skulle tävla rallylydnad utan vi skulle satsa på andra grenar, men när jag ändå anmälde Fendi så fick Inja hänga på. Ett bra beslut helt klart 😉

 

Jag är så otroligt stolt över mina älskade hundar och dit vi tagit oss. Inja införskaffades som sällskapshund och har visat att hon har såå mycket mer att ge. Fendi införskaffades som tränings- och tävlingshund och har lärt mig så mycket, inte minst ödmjukhet och att sätta realistiska mål. De gör mig till en bättre människa och jag älskar dem mer än vad ord kan beskriva ♥

Annonser

8 thoughts on “Segrare x 2

  1. Ping: Morgonträning |

  2. Så roligt att få läsa detta. Väldigt fint skrivet och inspirerande in deed!
    Förresten, det var ju Birgitta Elgh jag menade när jag satt och försökte komma på namnet 😛 som jag tycker är så bra och gillar att gå bredvid 🙂

  3. Underbara! Du är så otroligt duktig! Härliga Lovisa och med fina hundarna, du är min inspirationskälla!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s