Spannmålsfri blötmat

Svärfar Björn ringde mig igår och frågade om jag ville ha hundmat från XXL, jag tänkte att nä – vi behöver inget torrfoder. Men tydligen har de blötfoder som är spannmålsfritt. Leverans kom med ett gäng korvar och vid närmare granskning av sammansättningen verkar det faktiskt riktigt bra.

OXKÖTT med vom
100% spannmåls- och glutenfri
Innehåll: 100% nötkött, våm och animaliska biprodukter (oxhjärta, oxlever, oxlunga, kycklinghjärtan) från livsmedelproduktionen samt kalcium (äggskalspulver)
Lite märkligt med procentangivelser som innefattar hela innehållet
FIN KYCKLING med ris och morötter
100% spannmålsfri
Innehåll: 80% kycklingkött och nötkött, animaliska biprodukter (oxhjärta, oxlever, oxlunga, kycklinghjärta, kycklinglever, kycklingskinn, kycklinghalsar) från livsmedelproduktion samt ris, morötter och kalcium (äggskalspulver)

FÄRSK GÅRDSANKA med amaranth och fina äppelbitar
100% spannmåls- och glutenfri
Endast en proteinkälla.
Innehåll: 80% ankkött och animaliska biprodukter (ankhjärta, ankhals, anklever) från livsmedelsproduktionen samt 5% äpplen och 15% amaranth (frö från en perenn blomma som används mycket i hälsokosten och har ett lågt GI samt tåls av glutenintoleranta)
RENT LAMM med brunhirs och öljäst
100% spannmåls- och glutenfri
Endast en proteinkälla.
Innehåll: 80% lammkött och animaliska biprodukter (lammlever, lammvom, lammlunga, lammpasta, lammhjärta) från livsmedelproduktionen samt brunhirs, kalcium (äggskalspulver), 2% öljäst och tistelolja. Vad är lammpasta?
ÄKTA HJORTKÖTT med potatis, palsternackor och skogsbär
100% spannmåls- och glutenfri
Endast en proteinkälla.
Innehåll: 80% kött och animaliska biprodukter från hjort (50% muskelkött, 20% hjärta, 20% lunga, 10% lever), 10% potatis, 5% palsternackor, 3% skogsbär samt 2% kalcium (äggskalspulver)

---

 

Alla utom kycklingen är både spannmåls- och glutenfri (kyckligen innehåller ris men är spannmålsfri), de tre sista är dessutom endast en proteinkälla vilket kan vara bra om man vill ha lite mer koll på om det är något som hunden reagerar på.

Fördelar med fodret:

• Få ingredienser och ”ren” innehållsförteckning utan en massa krimskrams istoppat
• Kan förvaras i rumstemperatur
• Luktar inte illa
• Lätt att hantera
• Smidiga förpackningar om 400 gram (finns även i 850 gram)
• Utan konserveringsmedel, färgämnen och annat trams

Nackdelar med fodret:

• Importerat från Tyskland (lokalproducerat är självklart bäst, men å andra sidan köper jag ju VoH från Norge och Mush från Finland)
• Blötfoder och inte färskfoder, vilket innebär att det har värmebehandlats om än försiktigt (enligt producentens hemsida) så är det ändå behandlat och inte rått

Jag kommer att prova detta lite, tror att det är ett bra alternativ till att ge torrfoder när man är på resande fot. Nu när vi var iväg över påsk så hade vi ju tur att bo hemma hos familj som kunde tänka sig att uppbåda lite frysplats till Injas mat, men det är ju inte säkert att det alltid är möjligt och då tror jag absolut att dessa korvar kan vara ett bra alternativ!

---

 

Kostnad då…

Korvarna säljs just nu för 15:- st på XXL, jag vet inte riktigt vad ordinarie pris är, eller om det till och med är det ordinarie priset (vilket jag inte tror eftersom att 850 gram korvarna kostar 49:-). Hunden ska enligt grov mall äta 3% av sin kroppsvikt vilket för Inja på 10.6 kg ger en dagskostnad på ca 12:-/dag. Jämfört med exv VoH som kostar ungefär 21:- för en korv på 500 gram och en rekommenderad ranson på 2% kroppsvikt = ca 9:-/dag.
Fleischelust-korvarna är då 25% dyrare än Vom og Hundemat. Nu är de ju egentligen inte riktigt jämförbart ändå eftersom att det är två olika fodersorter, blötmat vs färskfoder, men det är ändå lite intressant att räkna på.

Inja går nu på en blandning mellan VoH, Mush-produkter och kött, ben & inälvor från matbutik och djuraffärer. Hon fiser inte nämnvärt och jag kan knappt minnas att jag hört henne ha sura uppstötningar alls sedan jag uteslöt torrfoder och kommersiellt hundgodis ur hennes kost. Underbart att det fungerar så bra! Bibehåller min plan att ge henne färskfoder och BARF över sommaren för att ha längre tid att utvärdera. Det jag ser som en svårighet nu är att veta hur mycket hon ska ha – hon behöver alltid mer mat än vad som ”rekommenderas” och nu vet jag inte hur mycket kortisonet påverkar upptagning av näringsämnen, men igår började minskningen av kortisondosen så nu håller vi tummarna för att hon fortsätter vara pigg och inte får tillbaka sina äckliga blåsor och sår!

Hej då, Rex!

Sex år. Så lång tid för något som känns som igår. Sista gången jag fick lukta på hans päls, pussa mungipan och titta in i hans kloka ögon. Min bästa vän.

Rex kropp kremerades och i över sex år har vi väntat på en fin dag. En fin vårdag då hans aska ska spridas för vinden på ett av hans favoritställen. En dag med lugn i kroppen och frid i själen. Idag var den dagen.

Mor min, hundarna och Linus for ut till ett vackert ställe dit vi farit på utflykter under hela min uppväxt och dit även Rex fick följa med flera gånger.

Vi njöt i det vackra vårvädret och fikade (knäckemacka och kaffe/te till vuxna, banan till bebis och viltben till jyckarna). 

Linus passade på att smaka lite på naturen också…

 

..och försöka dricka ur hundarnas vattenskål.

Naturen är fantastiskt underbar och med alla goda minnen från både platsen och Rex var det väldigt varmt i hjärtat vill jag lova ♥

En perfekt dag att säga Hej då ♥

 

Happy Gotcha Day, Inja :D

 

 

 

EFIT-dag från den 21 april för sju år sedan. Dagen då ♥ Inja ♥ flyttade hem till mig

              

Eget hundgodis

Inspirerad av Fanny så fixade jag eget hundgodis igår. Fanny använde lammfärs, fiberhusk och ägg. Mitt blev gjort på nötfärs, glutenfritt mjöl, ägg och lite laxolja.

Mixade ihop ingredienserna och smetade ut på ett bakplåtspapper och skjuss in i ugnen (ja, jag kanske är lite småbarnsångskadad). Hundra grader, öppen ugnslucka i ca 3-4 h, sedan tog jag ut plåten, klippte upp den stelnade smeten och ställde in igen i några timmar men med stängd lucka och fläkt på i ugnen. Innan jag gick och la mig sänkte jag till 50 grader och så fick det stå över natten. De färdiga godisarna har jag delat upp i små portionspåsar på mellan 25 & 40 gram styck. De som blir över förvarar jag i frysen för säkerhetsskull i och med att ytan är oljig. Hade jag struntat i oljan så hade de säkert kunnat förvarats i rumstemperatur utan problem.

Det känns bra att veta exakt vad Inja får i sig nu. Hon äter andapsin (innehåller sockerarter men värt för att skydda magslemhinnan) innan varje mål så hon får inte småäta liksom, dock får hon alltid någon belöning efter såren på nosen gjorts rent. Jag brukar försöka passa på att rengöra dem innan hon ska få mat. Hon är inte lika svullen längre med alla blåsor måste liksom ”blomma ut” innan det blir bättre. Idag är tredje dagen på maxdos kortison. Imorgon börjar en vecka med en tablett om dagen och sen blir det en tablett varannan dag.

Vikten av bra mat!

När vi var hos veterinären med Injas vätskande sår så pratade vi som sagt var även om hennes andedräkt och överkänsliga mage. Jag har ju flera gånger sökt veterinärvård för att Inja luktar illa i munnen och majoriteten av gångerna har det härletts av frakturerade tänder (pansargris utan självbevarelsedrift.. som sagt var..) men även att hon haft sår i munnen efter att tuggat ben våldsamt och att lukten då skulle uppstått av en lätt infektion i såren.

Jag har hela tiden känt att det nog istället kommer från magen/halsen. Vid inspektion har hon haft påverkade halsmandlar och hon får ofta små uppstötningar varefter hon går och smackar lite. Personalen på Blå Stjärnan i Borås där vi var i torsdags var inne på samma linje som mig – att det kom från magen. Halsmandlarna kan ju vara irriterade av reflux. Det finns en lång skala från en hund som tål vad som helst till en hund som inte tål något och Inja är nog i gränslandet mellan överkänslig och allergisk (självklart olika diagnoser men för att förenkla). Hon har aldrig varit tiptop i magen – första tiden gick hon på Royal Canin och det var hon hemsk i magen av, sedan har hon provat olika torrfoder med olika mycket gasproduktion som resultat. När vi provade färskfoder så var hon så bra som hon någonsin varit. Efter perioder med färskfoder så har hon även fungerat mycket bättre på torrfoder igen (Sensitive-varianter) så problemet är inte överhängande stort.

MEN! Nu när kroppen blir så väldigt påverkad av sjukdom och medicin så är det extra viktigt att man optimerar allt annat, bland annat att magen ska fungera så bra som möjligt. Därför har vi nu helt uteslutit gluten ur hennes kost. För tillfället går hon på Vom og Hundemat och Mush (VoH har hon redan gått på ett tag i och med att hon var tvungen att äta flytande mat efter tandoperationen, innan fick hon torrfoder för att vi helt enkelt hade två säckar Sensitive hemma). Hon får dessutom ha på sig sitt Back on Track-nättäcke merparten av dygnet för att kroppen ska kunna fokusera på att läka och inte hålla värmen uppe.

Idag for vi iväg och handlade mer BARF-mat till Inja. Fodret blir viktigt av fler anledningar nu:

• För att hålla hälsan uppe på ett annat sätt än tidigare (och jag tror mer på att ge färskfoder och BARF än att ge veterinärtorrfoder i detta läget).
• För att ge en så god munhygien som möjligt eftersom att jag inte vill hantera nospartiet mer än nödvändigt och det exkluderar dagliga tandborstningen. Utesluter man kolhydrater och ökar bengivan så får hundarna per automatik bättre munhygien.
• För att ge henne vettig aktivering.

När Inja ska hållas relativt lugn och inte är road av att gå promenader (hon måste ha tratten på sig annars går hon och drar med tassen på såren och det är stor risk att hon trycker in huvudet i någon buske eller dylikt och får in en massa bakterier) och inte kan träna nämnvärt avancerat så är utfodringsstunden extra viktig, att den tar tid och kräver lite extra av henne. Tyvärr så innebär ju alla slags aktiveringsleksaker att hon kommer trycka ihop nosen eller använda den på ett eller annat sätt så hon har fått färskfoder utsmetat i stora ugnsformar för att det ska ta längre tid att slicka i sig. Idag köpte jag kalkonhals till henne, hon fick en tradolan en stund innan för att hon inte skulle känna av smärtan i nosen när hon gnagde och sedan fick hon gå loss på kalkonhalsen. Oj, så uppskattat det var!

Foderberikning är verkligen något som många glömmer bort. På sikt kommer jag hänga upp köttbenen i trädet, låta hundarna spåra upp dem, knyta in i jutesäck så de får slita sönder tyget för att komma åt maten mm. Att servera i matskål är egentligen att göra sig själv en otjänst. Man har världens bästa tillfälle att träna och aktivera sin hund. Dessutom är det perfekt om man vill betinga något otrevligt till att bli trevligt. Som nu när Inja måste få sina sår tvättade flera gånger om dagen. Hon tycker inte om att bli tvättad, men hon står helt still och så fort vi är klara så springer hon in i köket för att få något gott.

Emma med Baileys och Humla har skrivit ett otroligt tankvärt blogginlägg gällande hundars vikt, kondition och mat mm. Hennes hundar är bland de mest välskötta jag vet – såväl fysiskt, mentalt och välluktande 😉

Älskade skrutthund

Inja. Den där hunden alltså. Hon som älskar med hela sin kropp och själ. Att hon ska vara en sådan otursfågel.

I förrgår kväll så var jag iväg och tränade hos min sjukgymnast, Alex skickade ett sms där han bad mig ringa när jag kunde. Ringde upp och han frågade vad som hänt med Inja. Jag var som ett frågetecken. Vad då? Hon hade tydligen ett vätskande sår på nosryggen. Jag hade inte sett något alls under dagen så det måste ha uppkommit väldigt snabbt.

Dagen efter (igår alltså) så skulle Inja vara hos svärföräldrarna tillsammans med Linus när jag jobbade och jag tog ett kort innan vi lämnade henne:
Det såg fortfarande ut som typ ett brännsår men hon hade svullnat upp mer under natten. På eftermiddagen när vi kom och hämtade henne såg hon ännu värre ut och vi ringde veterinären som tyvärr inte kunde ge en tid utan rådde till att ringa så fort telefontiden öppnade dagen efter. På kvällen innan vi gick och la oss så hade hon svällt upp ännu mer och strax efter denna bild togs så rakade vi henne på nospartiet så gott vi kunde för att se hur mycket som gömde sig under den korta pälsen:
På morgonen dagen efter så ringde jag så fort det bara gick och fick en akuttid klockan 10.40. När vi rakade dagen innan så såg vi att det var många partier med blåsor som inte spruckit upp än, men på morgonen såg hon värre ut, såret var större och vätskade sig väldigt och det hade börjat spricka upp vätskande sår på andra sidan nosryggen också:
När vi var hos veterinären så var Inja glad men inte fullt lika sprallig som hon brukar vara. Vi satt och väntade och fick prata med en i deras hudteam också och vi kom även in på det faktum att Inja inte är helt okej i magen. Hon har aldrig varit tiptop men har liksom inte haft några -stora- problem. Dock så har hon mer eller mindre alltid luktat illa i munnen och jag har sökt för det flera gånger men då har det ofta härletts till tandfrakturer men det har liksom aldrig blivit bra. Sen har hon rätt ofta små uppstötningar och går och smackar efteråt. När hon äter färskfoder så fiser hon inte så mycket som hon kan göra på torrfoder – vilket också är en indikator på att hon inte är helt ok i mag- och tarmkanalen. Hur som helst så tyckte de på Blå Stjärnan att vi ska ta dessa symptom på allvar nu också eftersom att hon kommer bli så pass nedsatt fysiskt av behandligen så då måste vi peppa upp kroppen på alla tänkbara sätt runt omkring. Så andapsin för att skydda magen och bara färskfoder ett tag – blir det inte bättre så kanske vi drar igång en allergiutredning eller tar andra åtgärder. Men det börjas här.

Eftersom att det skulle ta ett bra tag innan testsvaren kom tillbaka så fick vi åka hem, rätt skönt eftersom att jag hade med Linus (som trots lånade leksaker var rätt galen :P). På vägen hem köpte vi obligatoriskt ”EfterVeterinärenGottis”. 100 % kött går i rätt linje med mag-tänket 😉

Några timmar senare ringde veterinären och det som visat sig var stora mängder eosinofila granulocyter vilket innebär att det är kroppen som angriper sig själv – alltså någon slags autoimmun reaktion. Nasal dermatit är diagnosen och det kan komma så här, poff, och aldrig igen – eller så blir det återkommande. Behandling blir en kortisonkur och rätt hög dos smärtstillande. Välbehövligt eftersom att pansarstaffen gått runt med pälsen rakt ut från kroppen vilket kan vara tecken på smärta eller sjukdom och eftersom att jag känner Inja vet jag att det definitivt är så i hennes fall.

Så nu håller vi tummarna för att kortisonet ska göra susen, att detta försvinner snabbt och håller sig borta och att Inja, en gång för alla, kan få må bra nu! ♥

Det ser nästan lite bättre ut nu, men det beror egentligen mest på att det börjat bildas en skorpa över stora såret så det inte är kladdigt och vätskande längre.

---

 

Tusen tack till alla som ringt, smsat och skrivit på sociala medier, ni är bäst ♥

Turren

Den här grabben alltså.. ♥

dsc01736.jpg

Hårt spår

När Alex kom hem från jobbet så stack jag iväg och simmade. På vägen hem stannade jag intill en av industrilokalerna här i Olsfors och la ett 210 meter långt spår till Fendi. Första ca 60 metrarna var på kortklippt gräsmatta, tre vinklar & två föremål. Sen ca 25 meter nedtrampat ängsgräs, en vinkel & ett föremål, sedan en vinkel på asfalt och då stärkte jag upp med näring, sen gick resten av spåret på grus och det var näringsförstärkt, fyra vinklar och tre föremål om jag minns rätt.

Jädrar, vilken skillnad det blev i intensitet och koncentration när spåret blev näringsförstärkt. Tryck i kopplet och minimalt svaj. Då kunde det ändå vara fem-sex meter mellan godisarna som längst.

MER SPÅR ÅT FOLKET! Eller.. ÅT FENDI IALLAFALL! 😀

Skogsspår

Precis efter förra inlägget så packade jag in barn och hundar i bilen och åkte iväg några kilometer till ett ställe där jag spanat in potentiell spårmark.

Monterade fast Linus i bärselet och la ett 350 meter långt spår. Fyra vinklar, blandade föremål i spåret.

Sedan gick vi en promenad och lät spåret ligga till sig.

Efter ca 40 minuter tog vi spåret. Fendi missade första vinkeln och jag hade inte markerat den men efter kanske 10 meter så vek hon av och sökte upp spåret och när vi kom till spåret igen så tog hon det klockrent. Näst sista vinkeln var samma sak men där fortsatte hon att lufsa på så jag valde att bryta henne och röra oss tillbaka dit jag visste att spåret gick. Samma här, när hon väl fick spåret i nosen igen så fortsatte hon klockrent!

Leksaken lades naturligtvis ut också bara att jag glömde lägga upp den för fotografering. En korkbit och bomullspaden missade hon när hon gick bort sig vid näst sista vinkeln. Pennan och plastklipsen renderade i frenetiskt viftande svans men hon hittade dem inte på en gång och var på väg att gå vidare.

Så här glad blev hon av att hitta leksaken i slutet 🙂

Linus hade hundtränarmössan på. Han förtjänar tapperhetsmedalj som hänger med på alla mina påhitt. Jag å andra sidan förtjänar banne mig bragdmedalj som kånkar runt på ett galet barn i bärsele i spårskogen. Första halvan tinnitusvrålade han i mitt öra och försökte ta min keps och mina glasögon. I mitten fick han för sig att det var lämpligt att utföra toabestyren och sen blev han trött och lite gnällig och dreglade lite på min hals 😉