Precis efter förra inlägget så packade jag in barn och hundar i bilen och åkte iväg några kilometer till ett ställe där jag spanat in potentiell spårmark.
Monterade fast Linus i bärselet och la ett 350 meter långt spår. Fyra vinklar, blandade föremål i spåret.
Sedan gick vi en promenad och lät spåret ligga till sig.
Efter ca 40 minuter tog vi spåret. Fendi missade första vinkeln och jag hade inte markerat den men efter kanske 10 meter så vek hon av och sökte upp spåret och när vi kom till spåret igen så tog hon det klockrent. Näst sista vinkeln var samma sak men där fortsatte hon att lufsa på så jag valde att bryta henne och röra oss tillbaka dit jag visste att spåret gick. Samma här, när hon väl fick spåret i nosen igen så fortsatte hon klockrent!
Leksaken lades naturligtvis ut också bara att jag glömde lägga upp den för fotografering. En korkbit och bomullspaden missade hon när hon gick bort sig vid näst sista vinkeln. Pennan och plastklipsen renderade i frenetiskt viftande svans men hon hittade dem inte på en gång och var på väg att gå vidare.
Så här glad blev hon av att hitta leksaken i slutet 🙂
Linus hade hundtränarmössan på. Han förtjänar tapperhetsmedalj som hänger med på alla mina påhitt. Jag å andra sidan förtjänar banne mig bragdmedalj som kånkar runt på ett galet barn i bärsele i spårskogen. Första halvan tinnitusvrålade han i mitt öra och försökte ta min keps och mina glasögon. I mitten fick han för sig att det var lämpligt att utföra toabestyren och sen blev han trött och lite gnällig och dreglade lite på min hals 😉
4fota.wordpress.com 