Störst av allt är kärleken..

..och här är bilder på fyra av mina absoluta favoriter i hela vida världen ♥

DSC01249c DSC01270cDSC01323c  DSC01353c

Snabb uppdatering: Linus kom på att det är rätt ballt att gå den 2 oktober så då knatade han iväg för fullt. Han älskar att vinka och ler mest hela tiden. Link äter enbart veterinärmat och har hållt sig från magkrascher i några veckor nu. Jag jobbar nästan lite för mycket med både lärartjänst, som hundinstruktör och konstnär – därav eko i bloggen. Eko som i öde och inte som i ekologiskt. Det är det allt som oftast i grytan hemma. Eko som eko. Jag har fortfarande dålig humor. När jag inte jobbar eller har active mum duty så går vi i skogen och tränar på bland annat uppletande och spår. Jag har ungefär en halv A4-sida med bloggämnen som ska skrivas ner.. Någon gång. Tills vidare tipsar jag om att följa @kallerhultcreations på Instagram, oktober ut har jag kampanj på sketcher.

DSC01264c

Intälligänta hälsningaj fjån Link. 

Annonser

Valpträning

Från att vara übernördig och planera allt från drömmarnas drömmål och hur de skulle uppnås ner till minutnivå och att i detta få med alla grenar jag är intresserad av till att bestämma sig för att ta det lugnt första tiden och inte stressa med träningen – stort, men nyttigt steg för mig som tränare.

Dessutom har träningen med Link blivit ännu mer nertonad pga hans magproblem. MEN! Självklart så har vi tränat och tränar lite varje dag. Tänkte berätta lite kort om hur jag tänker kring hans träning i och med att jag inte bloggar så frekvent kring det (skriver istället upp snabba stödord i en anteckningsapp på telefonen).

När jag skulle få hem Link så tänkte jag:

  • Hur ska han vara för att passa in i vårt familjeliv?
  • Vad kommer han göra merparten av tiden som vuxen?

Jag är efter flera år som instruktör och ännu fler år som hundägare (Link är min femte valp) rätt trygg i att jag kommer kunna träna honom till det mesta jag vill sportmässigt. Jag har grundat och detaljtränat såväl elitlydnadsmoment som agilityövningar med flera av mina tidigare hundar, trickträning ligger alltid högt på priolistan och senaste kanske 3-4 åren har kedjeträningstänk, uthållighet, störningsträning och andra grundkunskaper för tävlingshunden också vuxit till en stor tårtbit av mitt fokus i träningen.

Det jag varit sämre på att träna med alla mina hundar är vardagslydnaden. Det är något man får på köpet med tävlingslydnad och annan träning har jag tänkt med tidigare valpar. Fendi var ju ett änglabarn som aldrig gjorde något fel så där fick jag verkligen vatten på min kvarn. Men med Link så var just vardagslydnaden det som blev svaret på båda frågorna jag hade i fokus. Med hus, sambo, barn, tre jobb och två andra hundar så Måste vardagen flyta på smidigt. Det spelar ingen roll hur många championat som plockas om hunden inte kan vara ensam hemma, vara med och ta det lugnt, finna sig i olika miljöer, gå lugnt intill barnvagnen, komma på inkallning, gå att hantera mer eller mindre hur som helst, vara uppmärksam på mig när han är lös, funka med de andra hundarna hemma och inte reagera överdrivet på andra hundar. Många fler saker än det såklart men det är nog så många punkter att träna på. Märk väl: att träna på! 

Dessutom så bestämde jag mig tidigt att med Link så ska jag bli betydligt bättre på att se till individen och inte stirra mig blind på metoden. Med Fendi så följde jag Canis grundfärdighetsschema nästintill slaviskt. Allt shejpades och det var rätt och lätt att ha tydliga träningsmål. Nu i efterhand tror jag att hon hade mått bra av att blivit lockad mer och fått mer serverat och framförallt fått lära sig att ta för sig mer och vara mer fräck och busig.

Med Link har detta tänk inneburit att vi först och främst tränade på att kunna leka med massor av olika saker, allt från skedar och metallapporten till pälskragar och prästkragar 😉 samt att vara själv i köket medan vi var i rummet intill, att vara tillsammans med hela familjen utan att busa konstant, att vara ensam hemma med de andra hundarna och även helt själv, att vara med mig på kontoret utan att göra något annat än att tugga ben eller sova. Han fick – innan magen kraschade – smaka på många olika sorters godisar och efter magen sa upp sig så har jag försökt vara duktigare på att variera hur matbelöningen levereras när vi tränat med hans veterinärmat. Jag har kört tre-veckors pass med kampanjer på saker som jag känt behövts stärkas. Första tiden observerade jag mest vad han hade lättare och svårare för samtidigt som vi fokuserade på lekutveckling. Sedan var inkallning ett fokusområde, att komma tillbaka med leksak ett annat fokusområde. Nästa fokusområde vi ska ha nu är koppelgående – i dagsläget drar han rakt ut åt sidan vilket inte är skonsamt för vare sig hans kropp eller min.

Till detta hör även att jag valt bort vissa övningar. Han hade väldigt lätt att fastna i stadgebeteenden i början så jag valde då att inte introducera Omvänt Lockande. I övrigt försöker jag se till en jämn helhet som fortfarande strävar mot våra mål – en stabil familjehund, lydnad, freestyle, vallning, nosarbete.

Jag vill ha en bra grund för Link att stå på och även fast vi inte tränar alls mycket så är träningen effektiv, jag försöker se till att variera faktorer ofta (sitta, stå, hur jag håller händerna, om det som störning ligger en leksak vi tidigare busat med precis intill, vilken aktivitetsnivå han är i, på vilket sätt belöning levererats innan mm), jag försöker jobba med signalkontroll tidigt (det har jag inte gjort med tidigare hundar och upplevt som en stor nackdel hos dem) och kedjor för uthållighet. Belöningsord är ”yes”, byta leksak är ”Ja!”, fortsätt jobba är ”bra” och ”varsågod” är ett slaskkommando än så länge. Jag ska lägga in ett externbelöningsord under de kommande tre veckorna – funderar på ”skålen” för enkelhetens skull men finurlar på om jag ska ha två ord – ett för godis och ett för leksak.

I själva träningen så vill jag ha en allsidighet för både träningshjärnan och kroppen så när han fick lära sig snurra så fick han även lära sig spinn, vi har nästan signalkontroll på ”vit” som är tassen på vita sidan av hans ansikte och skall strax påbörja ”svart” och sen kommer baktassarna som nästa projekt. Bakdelskontroll påbörjat och att backa tränade vi en del första veckorna men sen var det godisstopp i träningen och då pausade även backaträningen man nu ska vi återuppta det för han erbjuder det ibland på träning. Det blir mycket fokus på kroppsmedvetenhet kommande tre veckorna, han har fått ”åka skateboard” innan, dvs stå med framtassarna på en skateboard och gå med baktassarna men det och liknande övningar ska vi träna mer på. Han kan runda föremål från ena hållet och kommer snart få lära sig att runda från andra hållet också.

Även fast jag inte har skrivit ner alla mina tankar och min plan förrän nu egentligen så inser jag att jag är både trygg och nöjd i hur träningen flyter på med Link. Nu låter det nästan som att han tränar massor, men det kanske är 2-5 minuter 1-3 gånger om dagen. Vid två tillfällen har han fått ”ett rejält träningspass” på kanske en kvart men med pauser. Annars kommer så mycket träning in naturligt i vardagen, exempelvis lärde han sig blixtsnabbt att man ska sätta sig ner när matte lägger handen på dörrhandtaget för att få gå ut. Inja och Fendi står och glor på mig och undrar vad det är för nymoderniteter jag håller på med.

Det jag verkligen ser fram mot, förutom vallningen, är att komma igång mer med strukturerad nosaktivering. Han har gått några hårda spår men jag känner mig lite restriktiv med näringsförstärkta spår nu när han är så pass känslig och gärna plockar i sig allt han hittar från marken, men förhoppningsvis ska vi snart börja med specialsök 🙂

Här var kompakt, bildlöst, ostrukturerat svammel om det som ändå är rätt strukturerat i mitt huvud 😉

Livet med Link

Nu har lille Link bott här i lite mer än tre månader och jag är stormförtjust i honom. Han är otroligt lättsam att ha med att göra, lättlärd och såå gölli ♥

DSC00786Magen är ju som magen är. Tyvärr har han ju varit dålig sedan han var 10 veckor och avmaskades första gången men trots två avmaskningar och ett negativt träckprov så visade sig senaste träckprovet innehålla spolmask så nu har han avmaskats igen. Det är utmanande och något frustrerande rent träningsmässigt att magen inte kan hålla ihop och jag tror han mår bättre nu ändå för han har mer energi och verkar lägga på sig hull lite lättare. Men i dagsläget är det fortfarande så att han inte kan äta något annat än sin veterinärmat och blir han för uppspelt (kort träningspass med kampbelöningar kan räcka) så blir magen också lätt påverkad. Senaste dagarna har han fått bara torrfoder, men då har det fått ligga i blöt i kokhett vatten i 15-20 minuter först. I och med att Link visat att han behöver mer stimulans så har jag haft mer strukturerade träningspass med honom och då chansat på att belöna med ouppblött torrfoder och det fungerade 2 dagar men dag 3 så blev det lös avföring igen. Så det är hela tiden en avvägning på hur mycket aktivitet han behöver och hur mycket han klarar. 

Håller tummarna för att det ”bara” är spolmask som gjort att han fortfarande är så känslig i magen och att vi snart kan få en mer balanserad träningsvardag 🙂