Bildbomb

Här kommer en drös bilder från dagens promenad med mormor, Linus, Link, Inja & Fendi.

DSC08064

Koppelpromenad med en halv tomtearmé. Dvs Fendi sköter sig, Inja smådrar, Link springer fram och tillbaka och runt och hit och dit och överallt och ingenstans. 

DSC08084

Klad hunt!

DSC08113

Efter en månad så har Inja gått från att tycka att valpen är djävulens avkomma som borde dödens dö till att ignorera den och låtsassomattdenintefinnsmendenfårfanintetittapåmig till att inte låtsas om honom alls till att faktiskt leka med honom några sekunder under promenaden idag och framförallt inte bli sur när han kommer och dundrar in i henne. Vi har hållt dem åtskilda inne och så har de fått smaska mjukost intill varandra genom en barngrind och ute så har jag haft Link i koppel eller lina för att kunna kontrollera att han inte smyger sig upp bakom Inja och gör ninja-attack. Easy does it, liksom. 

DSC08116

DSC08126

DSC08157

Det finns en så otroligt vacker runda som jag älskar att gå, man kommer förbi en ödegård (?) med fina marker (där jag spårat med Fendi). Njuter för fulla muggar!

DSC08167 DSC08158

Linksson blev trötter och fick åka vagn. 

DSC08175 DSC08208 DSC08212

Linus fick smaka både blåbär och vildhallon. Mums, tyckte han! 🙂

DSC08215

Link ”Långben” Kallerhult ute och spatserar på nya äventyr.

DSC08245 DSC08246 DSC08259 DSC08251

Det här med gruppfoton.. Hrrm.. Ska ta upp det som en träningspunkt – att kunna posera för kameran. Det är en väldigt viktig grundkunskap i 4FOTA-hemmet 😉

3

Som sagt var..

DSC08302

Man kan ju också välja att låta hundarna posera på en sten som inte är täckt av superspännande lav som är asball att gnaga på och typ det roligaste som man hittat.. Någonsin.. Tills han hittade ett löv. och en sten. och en fjäder. och ett annat löv. 

DSC08336

På vägen hem stannade vi till vid lekplatsen.

DSC08377

Perfekt passivitetsträning för hundarna 🙂

DSC08391DSC08408Tack för oss 🙂

 

Annonser

Första dygnet med Link

Nu har Link varit Olsforsare i snart ett dygn (okej, vi kom hem från uppfödaren efter tolvslaget – men ändå) och det går bara såå bra och känns såå rätt!

rDSC05528

Dagen började med att jag inte längre kunde hålla mig, utan jag väckte honom strax innan klockan sex för en snabbrastning, sedan sov han gott till precis innan nio då min bror ringde. Han hade säkerligen somnat om igen men jag tänkte att det var bäst att gå upp innan Linus vaknade så vi kunde klämma in en till rastning och frukost hann serveras.

Merparten av dagen har Link sovit lite, kissat ute lite, ätit lite, bajsat ute lite, lekt med leksaker lite, kissat ute lite, sovit igen en stund osv osv, rinse and repeat. Otroligt lätt att ha med att göra. Allt eftersom dagen gick så började han ta för sig mer och mer – tillexempel tyckte han att det var en ypperligt bra idé att smita upp i grannens trädgård för att bajsa, han har inte försökt gå dit vare sig före eller efter men då tog det tre bajshindringar och en tvångsdeportering till andra änden av trädgården för att undvika grannbajjning.

rDSC05532

När jag skaffat valp tidigare så har jag varit så sjukt taggad på att träna. Dock inte alltid sjukt pepp på att träna VALP utan jag har otåligt väntat på att den lilla ullbollen (i Injas fall skalbagge med XXL-kostym) ska växa upp så vi kan träna mermermer. I detta fallet är jag inte alls stressad. Det som är prio för oss nu är att Link ska ha en chans att anpassa sig till vårt liv vilket även innebär att gå ur vägen och vila självständigt när livet med Vilda Bebin tar lite för stort utrymme. Så redan nu har vi börjat träna lite smått på att Link ska kunna ligga och vila själv utan att vi måste vara i rummet – inga problem!
rDSC05611

Självklart blir det en del ”träning” ändå. Men det är knappt att jag tänker på det som träning eftersom att det egentligen bara är ett genomtänkt umgänge och vardag. 

  • Klorna klippta på 3/4 tassar medan han sov
  • Lekt med tre olika föremål (kong på snöre, nätboll och en annan boll) där han kampat och kommit tillbaka med de två första
  • Ätit såväl mat som smakat annat (lite olika grönsaker, Mush Vaisto-boll, hjorthorn, tuggben, märgben)
  • Fått erbjuda sitt&vänta för att få gå fram till matskålen
  • Mängder med namnträning
  • Inkallningsträning med såväl godisbelöning, leksaksbelöning och social belöning
  • Varit uppe vid skolan och lekt & slappat i annan miljö samtidigt som ett barn cyklade runt och hennes föräldrar tjoade och tjimmade och kastade pil
  • Påbörjat handtarget
  • Ryggsäcken” framför tv:n
  • Massor av hanteringsträning, såväl peta ögongegg, pilla i öron, lyfta läppar och torka tassar – lätt inbakat i både mys och bus

rDSC05612

Han är så otroligt lätt att ha med att göra, än så länge är det en perfekt balans mellan att söka kontakt och att vara självständig och gå iväg för att kolla lite själv.

Vad tycker flickorna om att ha fått en lillebror då? Ja, Injas reaktion var som väntad – hon tycker att valpar som flyttar hem till oss är waste of space och fullkomligt onödiga, i ungefär två dagar sen tycker hon att de är aslattjo och världens bästa pryl. Fendi visste jag inte hur hon skulle reagera men trodde att hon skulle tycka att det var spännande – så länge han inte försökte ta hennes saker det första han gjorde.

Precis så har det varit också. Nu ikväll så har Link och Fendi röjt runt i trädgården, Inja har accepterat att han existerar så länge han inte kommer för nära. Link tycker att Inja är jätterolig och vill springa runtrunt henne vilket försvårar hennes strategi att låtsas som att han inte finns när hon faktiskt måste hålla koll på var någon som inte finns befinner sig 😉

rDSC05681 rDSC05706Kolla: Vi fick till och med till gruppfoto *host*

anigif

 

Äntligen är han hemma :)

Igår for vi förbi Kisa, på vägen hem från Pearl Jam-konsert&familjehäng i Stockholm, och hämtade upp lille Link!

DSC05392

 

Det var riktigt häftigt väder med sol och regn, bakom oss på vägen syntes en stor regnbåge.DSC05395 DSC05412

Här är Link alldeles nyhämtad. En kiss&bajs vid Statoil i Kisa, en snabbkiss i Eksjö och en utanför Jönköping sedan in i vårt hus, bajsa under köksbordet medan jag fixade Linus och Alex bar in väskor, sedan tokdäcka på vattenskålsmattan:DSC05419 DSC05424

Linus är väldigt förtjust i vår nya familjemedlem. Link springer gärna fram och pussar och hälsar men tycker att det är lite läskigt när Linus står och dunkar med stolarna i golvet (Linus hobby – skjuta runt stolar överallt och tippa/dunka dem i golvet)DSC05437

På vägen hem från uppfödaren så fick Link sitta i en plastback i mitt knä, perfekt valpsäng tycker Link som går och lägger sig där i när han är trött.DSC05445

Såklart har vi hunnit både gosa och busa mellan kiss&bajsningar i trädgården, ätande och sovande. Så skönt att bo i hus med valp! Fyra valpar varav tre när jag bodde på tredje våningen utan hiss (& av dem fick jag ryggskott med en). Det är rena rama fröjden att ha valp nu. DSC05449Hej så länge från Link! 🙂

 

APRIL 2014

aprillinus

Linus:

  • Linus blev 10 månader och fick OK-stämpel hos BVC efter förra besökets viktnedgång
  • Det babblades för fullt, mest repetitivt mamamamama och papapapa
  • Åkte på en förkylning 

aprilhund

Hundarna:

  • Lagom efter att Inja återhämtat sig från dubbedos antibiotika på grund av inflammation efter tandextraktionen så började hon få konstiga blåsor på nosen som blev till vätskande sår
  • Fendi fortsatte tränas inför debuten i Lkl 2, men jag bestämde att skjuta på den och ändra fokus i träningen eftersom att hon så pass ofta stänger av och inte vill vara med
  • Fendi fick vårfrisyr

apriljobb

Jobb:

  • Real – jobbade inte så mycket eftersom att Linus var förkyld men en hel drös rättningar klarades av
  • HallåHund – avslutade pågående kurser och höll i en Klickerintensiv-kurs

aprilother

Övrigt:

  • Linus och jag for iväg på vallkurs för Jonas Gustafsson, väldigt intressant!
  • Var hos både kiropraktor och sjukgymnast
  • Vi spenderade påskhelgen i Stockholm med en hotellövernattning och massa familjehäng, Linus, hundarna och jag stannade i Katrineholm på vägen hem men fick avbryta vistelsen när Linus blev sjuk
  • Alex och hans pappa och farfar renoverade gästrummet i källaren

MARS 2014

Insåg att jag kanskevisstråkatglömmaav att posta månadssummeringarna.. Hrrm 😛 Here we go, börjar med mars.

PicsArt_1397250192073

Linus

  • Började få två tänder i överkäken
  • Reser sig mot allt
  • Klättrar på allt
  • Använder pottan varje dag

PicsArt_1397250546078

Hundarna

  • Inja opererade ut en skadad tand och var på kollo hos Lisa
  • Inja gick över till enbart färskfoder och BARF 
  • Fendi tränades inför planerad debut i Lkl 2
  • Fendi fick även spåra några gånger

PicsArt_1397250423204

Jobb:

  • Real – föreläsningar och rätta prov till förbannelse 😉 Det blev en hel del jobbat den här månaden!
  • HallåHund (Mixkurs, Grundkurs tävlingshunden, freestyle fortsättning, Lek och aktivering)
  • Föreläsning Alingsås BK ”Inlärning och planering av träning”
  • Hade Våryra på kallerhultcreations.com och sålde staffeprints billigt

PicsArt_1397250816508

Övrigt:

  • Kompis Madde var här första helgen i mars
  • Alex fyllde år
  • Var i Katrineholm två gånger
  • Träffade Johanna & Zammy och Caroline, Indira & Vilda
  • Dubbeldejt med Petra och Niklas
  • Var hos både sjukgymnast och kiropraktor

PicsArt_1397250691113

Hårt spår

image

När Alex kom hem från jobbet så stack jag iväg och simmade. På vägen hem stannade jag intill en av industrilokalerna här i Olsfors och la ett 210 meter långt spår till Fendi. Första ca 60 metrarna var på kortklippt gräsmatta, tre vinklar & två föremål. Sen ca 25 meter nedtrampat ängsgräs, en vinkel & ett föremål, sedan en vinkel på asfalt och då stärkte jag upp med näring, sen gick resten av spåret på grus och det var näringsförstärkt, fyra vinklar och tre föremål om jag minns rätt.

Jädrar, vilken skillnad det blev i intensitet och koncentration när spåret blev näringsförstärkt. Tryck i kopplet och minimalt svaj. Då kunde det ändå vara fem-sex meter mellan godisarna som längst.

MER SPÅR ÅT FOLKET! Eller.. ÅT FENDI IALLAFALL! 😀

Skogsspår

Precis efter förra inlägget så packade jag in barn och hundar i bilen och åkte iväg några kilometer till ett ställe där jag spanat in potentiell spårmark.

Monterade fast Linus i bärselet och la ett 350 meter långt spår. Fyra vinklar, blandade föremål i spåret.

Sedan gick vi en promenad och lät spåret ligga till sig.

image

Efter ca 40 minuter tog vi spåret. Fendi missade första vinkeln och jag hade inte markerat den men efter kanske 10 meter så vek hon av och sökte upp spåret och när vi kom till spåret igen så tog hon det klockrent. Näst sista vinkeln var samma sak men där fortsatte hon att lufsa på så jag valde att bryta henne och röra oss tillbaka dit jag visste att spåret gick. Samma här, när hon väl fick spåret i nosen igen så fortsatte hon klockrent!

image

Leksaken lades naturligtvis ut också bara att jag glömde lägga upp den för fotografering. En korkbit och bomullspaden missade hon när hon gick bort sig vid näst sista vinkeln. Pennan och plastklipsen renderade i frenetiskt viftande svans men hon hittade dem inte på en gång och var på väg att gå vidare.

image

Så här glad blev hon av att hitta leksaken i slutet 🙂

image

Linus hade hundtränarmössan på. Han förtjänar tapperhetsmedalj som hänger med på alla mina påhitt. Jag å andra sidan förtjänar banne mig bragdmedalj som kånkar runt på ett galet barn i bärsele i spårskogen. Första halvan tinnitusvrålade han i mitt öra och försökte ta min keps och mina glasögon. I mitten fick han för sig att det var lämpligt att utföra toabestyren och sen blev han trött och lite gnällig och dreglade lite på min hals 😉

Projekt: PEPP!

Dagens första beslut: Inte anmäla till tävlingshelgen jag suktat efter i flera månader.

Dagens andra beslut: Implementera mitt ”varannan vatten”-tänk på Fendis träning. (”Varannan vatten” var ett litet projekt i att utvecklas konstnärligt, att inte bara göra det jag visste att jag kunde utan öva på nya områden också). Så för Fendi skall det vara en helig fyrsamhet. Ett pass lydnad (vilket är det jag hade tänkt att vi skulle tävla i den helgen som nu förblev obokad) ska även motsvara ett pass belöningsutveckling, ett pass med annan sport (agility, freestyle, rallylydnad, spår, viltspår, disc dog) och ett pass träna på att träna (shejping av nya trick, skapa oljud, kedjeträning, fysträning mm mm). Senaste veckan har hon spårat tre gånger (200-300 meter/spår) och det har gått jättebra. Fina vinklar och plockat alla pinnar (både naturpinnar och spårpinnar). Jag ska dessutom ta tillvara på de tillfällen i vardagen där hon är mer peppig av sig självt – inför mat, när hon varit själv, innan hon ska få springa lös mm.

Största träningen blir för mig själv. Jag brukar vilja ha tävling att sikta mot och kan ha lite svårt att strukturera upp träningen annars. Men nu är målet betydligt viktigare. Projekt PEPP och stärka Fendis självkänsla och driv.

SONY DSCKlär man sig tufft så är man tuff 😉

Det är verkligen två otroliga läromästare jag har i Inja och Fendi. På var sin ände av skalan befinner de sig och jag utvecklas enormt som hundtränare. Kul. Det kan inte alltid vara medvind, men om det är motvind får man iallafall inte håret i ögonen.. 😉

Hundfunderingar

Igår ställde jag frågan på Facebook: ”Ni med hund och tävlingsintresse – hur tänker ni med hundar som inte ”vill lika mycket som ni vill”? Lägga mycket fokus på att stärka eventuella svagheter och köra järnet på det ni vill satsa på eller bredda aktivitetsfältet och satsa på det som hunden har lättare för?”

Inja skaffade jag ju främst som sällskapshund och första halvåret var hon knappt intresserad av mig alls, första året var hon knappt intresserad av träning heller. När min tollare Rex rädsleproblematik eskalerade så katastrofalt så jag till sist valde att ta bort honom så hade jag ”bara” Inja kvar att träna med och det var väldigt frustrerande och ledsamt eftersom att hon inte ville. Min mamma sa då så klokt: ”Tänk på henne som en katt. En katt har man inga stora förväntningar på att den ska göra något man ber den om men den kan ändå gå att träna litegrann”. Jag tänkte på henne som en katt och blev lugnare och nöjdare och sen när jag skaffade kelpien Deamon som verkligen älskade att träna och som var otroligt rolig att träna med så blommade Inja upp och blev en helt annan hund.

I dagsläget så är hon helt fantastisk med ett ganska stort problem – hon fick ingen ordentlig grund och hon har fått vara min ”prova på”-hund och testat en massa vilket innebär att hon inte alltid har en stabil bas att stå på – bytesövningar, av/på mm mm. Under graviditeten mådde jag som bekant skit och några veckor efter förlossningen kände jag mig som en ny människa och drog igång träningen igen. Tanken var att Inja äntligen skulle få en agilitykarriär. Sedan fick jag inflammation i hela ländryggen och bäckenet och var tvungen att vila igen. När jag sen började må bättre igen och startade upp med mer strukturerad och organiserad träning så gick Inja upp otroligt mycket i stress. Fastän vi tränat på samma sätt som innan. Jag såg att hon hade en frakturerad hörntand och tänkte att det säkerligen kan vara smärtrelaterat så innan vår tid på Västra för tandutdragning så fick Inja åka på kollo till min vän Lisa några dagar. Jag blev väldigt påverkad av Injas stress och hon blev alldeles säkert påverkad av att min irritation. Jag ville inte träna bort eller trycka undan symptom innan jag visste var problemet låg så det var verkligen guld värt att Inja kunde åka bort ett tag där. Nästan omgående efter operationen så såg jag en stor skillnad i stressnivån hos Inja så det var helt klart förvärrat av smärtan från tanden. Med henne kommer närmsta framtiden vara först en informationsinsamling och bearbetning av data och sen påbörjar Projekt Stress-Sanering ordentligt. Genomtänkta träningspass, genomtänkta belöningar och övningar – inte utsätta henne för onödiga stressorer innan hon kan hantera dem, dvs hon kommer bland annat inte få följa med som demohund på kurser eftersom att hon inte kan slappna av självständigt (är vi på kurs och jag är med henne så är det inga större problem, men om jag har fokus på andra så sitter hon gärna och tjattrar). Motionen har vi redan höjt och hon ska få mer nosaktivering också. Det är några snabba förändringar som kommer att ske i hennes liv för att få ner henne mer. Sen kommer hon få fortsätta att åka på kollo till Lisa med jämna och ojämna mellanrum, Lisa älskar henne och Inja har det jättebra där så det är verkligen perfekt att hon kan få egentid och samtidigt förgylla Lisas vardag.

Nu menar jag inte att hon har kraftiga stressproblem utan detta är enbart för att förbättra livskvaliteten för såväl henne som mig. I vardagen så är de enda tillfällena hon blir påtagligt stressad och ljudar när vi klär på oss för att åka iväg/gå på promenad samt när någon plingar på dörren. Det jag vill förändra är hennes förväntan och frustrationsnivå eller snarare sättet att hantera sin frustration när det kommer till träning (i hyrd hall/ridhus/tillsammans med andra).

Fendi å andra sidan skaffade jag med tanke på träning- och tävling. Där jobbade jag hårt när hon var liten med såväl fin avvägning aktivitet och passivitet, grundfärdigheter á la Canis, shejping och stora planer för framtiden. Lekutveckling var ett stort kapitel i valpåldern eftersom att hon verkligen inte ville leka när hon var liten. Den enda gången hon spontant gick upp mer i aktivitet var inför att få sin mat så vi körde ”hetsning mot matskål” med halsbandsgrepp och KlaraFärdigaGå-träning. Hon har ända sedan valpben varit en liten ängel, gick fot på promenaderna, somnade i min famn var vi än var, lyssnade på allt jag sa, stördes inte av miljöer eller andra hundar, var en stjärna med full pott på alla praktiska övningar under min utbildning till Allmänlydnadsinstruktör.

På hösten strax innan hon fyllde ett år så var vi med i en förberedande Försvarsmaktsgrupp men hon fick inte fortsätta eftersom att hon enligt instruktörerna hade för dålig motor. Just då såg jag inte det. Jag tyckte att visst – hon vill inte leka i samma utsträckning som de andra hundarna men jag var mest överlycklig över att hon faktiskt lekte överhuvudtaget.
I dagsläget så är hon framförallt en utomordentligt excellent kurshund. Hon är superduktig och visar övningar och är lugn och stilla när jag går runt och hjälper andra. Det är två saker som jag försöker förändra eller kanske bara acceptera. Dels är hon en introvert hund och blir något jobbigt (allt från att jag ber henne om för mycket till att hon river ett hinder i agilityn eller en hund är för stojig när vi tränar) så kan hon stänga av och inte vilja göra mer. Det kan visa sig genom att hon liksom sjunker ihop eller ställer sig och tittar in i en vägg eller helt enkelt springer därifrån. Nu har hon inte låst sig på så sätt på ganska länge bara gått ner i intensitet och ”inte velat” mer. För några veckor sedan när vi var inne i en bra period med framsteg varje dag så gjorde jag ett lite halvoetiskt experiment med henne. Linus nappflaska hade rullat in under hans spjälsäng och jag visste att Fendi inte kunde nå den. Jag bad henne om att hämta den och hon försökte, tittade på mig, jag bad henne om den igen och hon försökte igen. Fem gånger upprepade jag kommandot och sista gången tittade hon inte på mig. Jag var inte arg, inte krävande utan sa bara glatt att kan jag få den. Hur som helst så sa jag varken bu eller bä, plockade själv upp nappflaskan och fortsatte dagen. Fendi fick mat och vi var ute på promenader men jag bad henne inte om något mer och jag stärkte inte upp henne heller. Bara var neutral. Hon undvek mig under hela dagen. Hon gick och la sig för att vila på en annan våning, hon undvek ögonkontakt. På kvällen när jag skulle gå och lägga mig så ropade jag henne till mig och bad henne hoppa upp i sängen och sa då bra och klappade om henne. Då var det som att hon andades ut och släppte på dagens spänningar, viftade på svansen och pussades. Som sagt var – inte särdeles etiskt och snällt mot henne men jag ville se om hon kunde komma över en såpass enkel sak som att inte lyckas med en övning Utan att få bekräftelse och stöttning från mig. Men det klarar hon inte.

All träning vi gör nu för tiden är på ”allt är bra och det som är rätt är bättre”-nivå. Det finns i dagsläget ingen hundsport som känts att ”JA! det här är Fendis grej”. Jag blev så glad när jag började agilityinstruktörsutbildningen för första två-tre träffarna så var hon sååå pepp och gick inte ner sig en enda gång. Sen rev hon en gång och då vågade hon inte hoppa. Sen gjorde jag kardinalmisstaget att bli arg på mig själv (absolut inte Fendi) det var jag som visade fel i en handlingövning och så blev jag sur på mig själv och slog händerna i väggen. Hon vägrade att hoppa åt det hållet på två veckor.

När jag skaffade Fendi så var tävlingslydnad, bruks och agility det jag ville satsa på. Jag ville ha den aktuella klassen klar och klassen ovan så man snabbt kunde avancera och hon skulle ha provat alla moment upp till Elit innan start i ettan. Varje gång som jag planerade att debutera och la in en lydnadsfokus-period så sa hon upp sig. Ville inte vara med. Gick in i sig själv. Så vi har tävlat i rallylydnad för att få bra tävlingserfarenhet, hon har tävlat freestyle för att få feedback under tävling. Först när hon var nästan fem så debuterade hon i lydnad och den enda egentliga träningen vi hade gjort veckorna innan var att gå in på planen och stå där en stund och sen springa ut till externbelöning i form av kattmat. Om och om och om igen. Gå in och gå fem meter fritt följ och sen få leksak. Bara peppapeppapeppa. Största förändringen var att jag skrotade planen och drömmen om ett championat. Just Do It. Kom vidare i livet. Så jag sa till mig själv: Fendis livsmål i lydnaden är LP1. Vi plockade titeln på en vecka. Nu har jag satt Fendis nya livsmål i lydnaden till LP2. Men jag har svårt att släppa tänket om trean och eliten vilket avspeglar sig i min träning och på en gång så går hon ner sig. Vill inte. Så nej. Livsmål i lydnaden LP2. PUNKT.

Tillbaka till frågan i början. Satsa på att ta sig igenom svårigheter och göra det man vill eller satsa på en bredd men på lägre nivå för att hunden har lättare. Med Inja så ska jag jobba oss igenom hennes frustration och ljudande och då kan hon göra i stort sett vad som helst. Med Fendi så kommer hon få göra lite av varje. I dagsläget är mina tävlingsmål med henne (men aldrig på bekostnad av känslan, bryter hellre än att hon går ner sig på tävling): Lp2, appellklass spår, FSD 2 (hon är uppflyttad till men inte startad i freestyle klass 3), HtM 2, RLD A. Framförallt kommer hon få fortsätta vara en fantastisk sällskapshund och excellent kurshund. Utöver tävlandet så kommer jag träna lite mer specialsök med henne och massor med nonsenskedjor för att stärka uthålligheten. Vem vet, om ett år kanske vi kommit milslångt från var vi är nu och målen ser helt annorlunda ut 🙂