Dags för Disc Dog

Kan ni gissa vad som fått detta lilla flickebarn att bli totalt överlycklig, alldeles supersnabb och väldigt genomfokuserad? Det bästa som finns enligt Inja – Disc Dog!

Latitude 64° Bite Opto-discarna håller som alltid helt enastående bra. Inte ett enda tandmärke på dem! Under sommaren ska jag ta ett litet krafttag att uppdatera Disc Dog-fliken här uppe i menyn med mer info om hur man tränar säkert och roligt. Passar på att påminna om att jag håller en Disc Dog-kurs på Motiverade Hundar i höst & i mån av tid kan jag även hålla privatlektioner.

Discar säljes

Jag använder främst Latitude 64° Bite Opto-discar till mina hundar. Började Disc Doggandet med att köpa några ”vanliga” hunddiscar ( Fastback-discar), men när man har en hund med rejält klipp i, så är det att kasta pengarna i sjön eftersom att det går hål i dem så fort hunden biter i dem. Till och med min aussie, som inte har lika hårt bett som staffen, lämnar djupa tandmärken på Fastback-discarna.

Latitude 64° Bite Opto är en lättkastad disc med bra flygegenskaper och är tillverkad i en bitmotståndig plast som håller för hårda tag (självklart ska hunden aldrig få en disc som tuggleksak – discar är träningsredskap). Än så länge är de Latitude 64° Bite Opto-discarna jag har hemma oskadda och jag tycker att de därmed visar sig vara i samma klass som JAWZ-discarna jag tidigare använt.

Latitude 64° är ett svenskt företag och det känns självklart bättre att inte behöva importera discar från USA för att kunna träna mer än ett pass per disc 😉

Jag säljer Latitude 64° Bite Opto för 149:- st eller 600:-/5 st (+ ev frakt, 55:- Schenker). Kontakta mig på lovisa@4fota.se för att beställa.

Föreläsning: Tävlingspsykologi med Eva Marie Wergård

För några veckor sedan så var jag på en fantastisk föreläsning med den fantastiska Eva Marie Wergård. Tävlingspsykologi är både ett fascinerande och nyttigt ämne för alla som håller på med hund och framförallt de som är intresserade av att tävla. Egentligen kanske det inte spelar så stor roll hur mycket och hur väl man tränar sina hundar om man inte kan stötta och guida dem när det gäller. Hur många har inte halvt om halv ångest när det är dags att prestera? När det verkligen gäller. När alla tittar på just ER!

Mycket av tävlingspsykologin handlar om att bli medveten om sig själv – hur kan jag påverka mig själv och min omgivning? Det som ofta skiljer ut toppekipagen är den mentala biten.

Några tips om vad man kan träna på för att prestera på topp är att betinga positiva känslor med ”power ord” som man kan använda för att få tillbaka den känslan. Samma sak med att lyssna på viss musik. Hur hittar man rätt känsla i olika situationer? Visualisera hur det kommer se ut när det är som du eftersträvar. Hur ska hunden ta kontaktfältet? Hur ser stoppet vid konskicket ut? Hur ska övergången mellan två positioner i Heelwork to Music ut? Kom ihåg att andas. Planera in andningshål. När hunden springer ut mot konen, andas djupt två gånger. När ni ställer upp inför fotgåendet, andas djupt en gång innan ni svarar att ni är klara. Hitta själv andningspauser som passar in med just den sporten som du och din hund håller på med.

När ni planerar era uppvärmningsrutiner – ha med ert slutmål i planeringen. Om ni ska tävla VM i agility så ska man stå i kö fem ekipage innan, då kan man inte ha en 15 minuter lång uppvärmning.

Skriv ner Worst Case Scenario EEEVER! Det kommer med största sannolikhet inte hända. Humorisera lite.

Tänk på att träna på många olika platser och med mycket olika störningar och upplägg. Variation är en trygghet och inte något som stör ut er på träning.

Det här är bara delar av vad Eva Marie tog upp på föreläsningen. Jag rekommenderar verkligen alla att gå den. Inspirerad och peppad till tusen!

Hundsöndag!

Vilken dag 🙂 Linus gav mig sovmorgon till klockan nio och efter amning, puss&hej så for han och Alex iväg. Jag packade klövar, torkad kycklingfilé och annat smått och gott i väskan och drog iväg med hundarna. Första stoppet var spårskogen där två korta och två liiiite längre (fortfarande korta) spår lades (dragen klöv, inget blod). Flickorna måste få upp säkerheten i spårandet så tanken är att börja om deras spårkarriär med många och korta spår.

Efter att ha klampat runt i skogen svängde jag förbi Citygross och Jula för att köpa en lunchkorv och en dörrmatta till ny target. Brummade vidare till Borås BK och körde ett toppenpass på ca 40 minuter i snålblåsten och isduggregn.

Inja fick träna på att runda slalompinnen som var utställd. Sedan gripa apportbock från min hand och springa runt och hejdundrans vad det gick! Verkligen en toppenövning för henne!! Jag har haft bekymmer med apporteringen för Inja eftersom hon pendlat mellan att inte vilja ta den/tagit den och dragit iväg/gripit men spottat ut samma sekund/dansat steppdans på den med framtassarna innan hon gripit den och/eller tuggat frenetiskt. Alternativt allt ovanstående samtidigt. Så min lösning har under långa perioder varit att skita i att träna momentet över huvudtaget eftersom jag mest blivit frustrerad själv också 😉 I och med all discdog-träning så fick vi iallafall till att hon förstod att det låg en viss poäng i att komma tillbaka till mig med föremål så där var största hjärnblödningen åtgärdad, men sen har olika övningar gett olika framsteg. Denna övning var definitivt en av de bättre!

Vidare så fick hon träna ettans och tvåans hopp, springa till targetmatta på avstånd, lite ställande under baklängesmarsch, sitta uppbunden utan att låta som en döende elefantsäl (misslyckades), bebisövning för elitens ruta fast med springa till slalompinnen och stanna där och sen springa till targetmatta. Hon var suuuperduktig 😀

Fendi fick träna på att springa fortfortarefortast till dörrmattetargeten, runda pinne, gripandeövning med hets och tävling (hon var artig och sa – ”ta den du, du verkar vilja ha den mycket mer än jag!”), något mindre hetsiga gripandeövningar som lyckades något bättre, tvåans hopp i sin helhet, återhoppen i helt fel vinkel (där det vore mycket lättare och mer logiskt att bara springa bredvid hindret tillbaka) och säkert något annat som jag glömt av nu. Jo, lite heltomsvängar fick hon också träna.

På vägen tillbaka till spåret så provade vi på en ny promenadslinga. Otroligt vackert och barnvagnsvänligt. Läggs på minnet! Skönt med en runda som bara tog ca 25 minuter dessutom, jag har ju fortfarande väldigt begränsad fysisk kapacitet på grund av min rygg. Under i stort sett hela hösten och vintern har jag haft en kraftig inflammation i bäcken och ländrygg och strikt förbud mot att gå längre än 20 minuter. Efter dagens eskapader känner jag av både rygg och foglossningar men det är ändå ingenting jämfört med hur det var när det var som värst, då kunde jag bokstavligt och bildligt talat inte komma upp ur soffan efter jag gått en promenad.

Tillbaka till spåren där flickorna fick två spår vardera. Ett kort, kort på kanske 30 meter och ett lite längre på kanske 100-200 meter (jag är fruktansvärt, pinsamt dålig på avståndsbedömning). Hur som helst så jobbade Fendi på suuuuperbra! När hon kom fram till slutet i första spåret så var hon så söt, hon slog precis innan klöven och kom runt trädet i vilket klöven var fastbunden, hon hittade snöret, svansen började gå och hon började kampa med snöret, lilla hjärtegullet ♥ Jag skrattade och visade på klöven och då blev hon jätteglad, kampade med den också och bet av en femtedel av den och svalde snabbt som attans 😛

Injas första spår gick sådär. Det var inte så lätt för hon hade glömt att packa med sin hjärna i utflyktsväskan så hon sprang mest runt och hade lattjolajbans med någon liiiiiten föraning om åt vilket håll hon skulle åt.

Fendis andra spår imponerade också stort på mig. Två gånger vek hon från spåret och vid båda tillfällena var det vilt som korsat, inte ens en hundlängd följde hon viltets spår innan hon vek tillbaka till mitt spår och fortsatte spåra. När hon hittade klöven den här gången blev hon alldeles tossig och studsade runt och kastade upp den i luften gång på gång och fångade ♥

Injas andra spår var så lätt att en lobotomerad gurka hade klarat av det. Så det gjorde även Inja 😉 Rakt på i ett hjulspår i ca 200 meter. Det första spåret hon fick gick både genom blåbärsris och vattenpölar och i ganska kuperad terräng så det kanske inte var helt schysst. Men nu med facit i hand: fler superenkla spår till henne!!

 

 

 

Referensinsamling

Öka takten sista kvarten. Ikväll är min föreläsning om Inlärning på HallåHund och jag sitter och går igenom några av alla anteckningsblock jag fyllt när jag varit på diverse föreläsningar. Hittar guldkorn och godbitar att ta upp och önskar att jag hade en heldag istället för två timmar 😉

Det finns fortfarande möjlighet att komma och lyssna ikväll! Gå in på HallåHunds hemsida och klicka er vidare till föreläsningar. 19-21, 200:- Hoppas vi ses 🙂

Kurstips!

Förutom att vara mammaupptagen till världens bästa bebis så håller jag även lite kurser på HallåHund och tecknar/målar/skapar i mitt andra företag Kallerhult Creations.

Det finns några platser kvar på mina kurser på HallåHund!

Först och främst vill jag tipsa om en föreläsning som ingår i kursen Grundkurs för tävlingshunden men som definitivt är intressant för alla hundägare med träningsintresse att gå på, oavsett om du har en valp eller en rutinerad tävlingshund. Eller om man kanske inte har hund än utan bara är intresserad av att lära sig mer om hur djur lär sig.

FÖRELÄSNING INLÄRNINGSTEORI
En föreläsning för dig som vill lära dig mer om hur hundens inlärning fungerar och hur du kan få fram olika beteenden hos din hund, oavsett om det gäller tävlingsmoment eller att lära hunden hämta en dricka i kylskåpet åt dig! Vi pratar om shejping, lockning, vad som är så speciellt med att träna med hjälp av klickerprincipen, vad som sker med inlärningen vid bestraffning, hur man lägger upp kedjeträning och mycket mer. Välkomna!

FREESTYLE, FORTSÄTTNING – om man redan gått en nybörjarkurs eller har tränat mycket tricks hemma och har någorlunda koll på vad freestyle går ut på så är man varmt välkommen på fortsättningskurs! Vi ökar nivån på tricksen, tränar mycket uthållighet och flyt och fokuserar på individuella program. Kursen börjar redan nu på söndag den 12:e januari klockan 17.00-18.30 och det finns en plats kvar. Klicka här för anmälan.
MIXKURS – mitt skötebarn 😉 En kurs för dig som vill prova en massa olika sporter, både som aktivering men också om du är osäker på vad som passar dig och din hund i framtiden. Vi provar klickerträning, nyttohundsaktiviteter, agility, rallylydnad, freestyle, disc dog och tävlingslydnad. Kursen är öppen för alla, både nybörjare såväl som för de som tränat någon av grenarna innan, upplägget på varje kurstillfälle anpassas efter kursdeltagarna. Kursen går varannan söndag klockan 12.45-14.15 med start den 26/1. För anmälan, klicka här.

 

GRUNDKURS FÖR TÄVLINGSHUNDEN – Kursen för dig som vill lägga en stabil träningsgrund för din blivande tävlingshund, eller för att få till det lilla extra med din nuvarande tävlingshund, samtidigt som vi stärker hundens självförtroende och er relation. En föreläsning om främst inlärningsteori inleder kursen och sen kommer vi att jobba på allt från kroppskontroll och stadga till full fart och attityd. Kursen passar alla som vill tävla med sin hund oavsett om det är i agility, tävlingslydnad, brukslydnad, freestyle eller rallylydnad, mm. Startar den 23/1 med en föreläsning 19.00-21.00 och den praktiska kursen drar igång 26/1 klockan 14.30-16.00 och går varannan söndag. För anmälan, klicka här.

Så länge det är fysiskt möjligt..

..går det att läras.. Men frågan är om man verkligen SKA lära sin hund saker bara för att den har den fysiska kapaciteten.

På facebook och i bloggar cirkulerar allt som oftast olika häftiga filmer på extrema hundar. Parkourhunden Tret från Ukraina är det nog inte många som missat och nu senast är det Jumpy från USA som drar till sig folks beundran.

Tret

Jumpy

Otroligt häftiga filmer på hundar som är vältränade så väl fysiskt som psykiskt. MEN! Hur ser inte belastningen ut på dessa hundars leder, ligament och muskulatur. Utöver det slitaget, förstå olycksrisken ifall några av dessa ”stunts” går fel.

Jag säger absolut inte att man inte ska göra några av dessa saker, jag själv tränar disc dog med mina hundar som kan innebära höga hopp och vändningar i luften, jag planerar att satsa mer på agilityn senare och även den sporten är till viss del förknippad med risker och skador. Jag tycker att det är ypperligt att använda sin omgivning för balansövningar och liknande, men försöker alltid att undvika framförallt att hunden hoppar rakt ner från en hög höjd. Det blir enorm belastning på frampartiet att ta den stötdämpningen som behövs. Skillnaden från agilityn och disc dog är att där rör sig oftast hunden i en framåtrörelse, jämför själv genom att ställa dig på en hög sten och hoppa jämfota rätt ner i backen med att hoppa med en framåtrörelse så du fortsätter några steg innan du stannar upp (det finns en anledning varför stuntmän alltid rullar när de hoppar ur en bil i hög hastighet istället för att försöka stanna upp och stå på en gång).

Skaderiskerna i agilityn och disc dog-träning kommer ofta av dålig planering och dåliga grundkunskaper hos hund och förare. Hur många hundar med högt driv har inte sprungit rätt upp för gungan utan att bromsa och liksom gjort någon slags supermanhyllning i luften på andra sidan där plankan tog slut. Eller sprungit rätt upp på balansbommen för att hoppa av mitt på. I disc dog-träningen kan man få till de mest spektakulära luftakrobatiska övningarna bara man har en hund med sug på discen. Kan du inte kasta målmedvetet så är det en väldigt stor sannolikhet att hunden kommer skada sig. De tänker fram till att greppa discen, sen blir landningen lite som den blir liksom.

I både agility och (om än lite mer svårtillgängligt än så länge) disc dog så finns det mycket resurser om hur man grundtränar för att få en säker hund, hur man på bästa sätt kan guida sin hund genom en bana eller hur man med discplacering kan optimera hundens hopp för att minimera skada. Det jag tycker är lite läskigt och skrämmande med ovanstående filmer och andra i dess kategori är att de kan inspirera många nybörjare att bara gå ut och köra – utan att tänka på uppvärmning, nedvarvning, säkerhet, grundträning.

Fanny Gott på Klickerklok tipsade om en väldigt läsvärd artikel som tar upp aspekter kring trickträning – värt att tänka på för freestyleutövare och andra klick- och trickfrälsta. Även här går det trender i vad som är ”häftiga” och publikfriande trick.

Så. Tänk efter före. Lägg upp hundträningen för att få en hund som håller. Se till att hunden är röntgad och helst genomgången av en sjukgymnast eller fysioterapeut innan ni börjar med fysiskt krävande övningar (gör det gärna till en vana att regelbundet göra återbesök hos denne), lägg en stabil grund med hög förståelse för övningarna (kunskap, grundfysik först – hastighet, höjd och duration sen) och se till att alltid värma upp och varva ner, fysträna allsidigt och var rädd om er bästa vän!

Höstigt sommarläger, R+

Injis

Dag 7 – Hundsport

Vi tränar mycket och tävlar i mindre men ändå några grenar. Det vi provat på hittills är disc dog, freestyle, heelwork to music, agility, rallylydnad, tävlingslydnad, viltspår, utställning, personspår, sök, (de två senare med brukslydnaden och upplet också), bevakningsträning, grunder till rapport, lite flyball, början till weight pull (start och stopp-träning med vikt bakom så eg bara drag weight), lite vallning och pyttelite treiball. Skulle vilja komma igång med barmarksdrag också, och så är jag nyfiken på jaktträning och mer vallning.

Om ni vill läsa mer om Disc Dog – klicka ovan och läs om hur man börjar och vilka tävlingsgrenar det finns. Här kan ni läsa ett blogginlägg jag gjort om hur man bygger ett freestyleprogram.