Föreläsning: Tävlingspsykologi med Eva Marie Wergård

För några veckor sedan så var jag på en fantastisk föreläsning med den fantastiska Eva Marie Wergård. Tävlingspsykologi är både ett fascinerande och nyttigt ämne för alla som håller på med hund och framförallt de som är intresserade av att tävla. Egentligen kanske det inte spelar så stor roll hur mycket och hur väl man tränar sina hundar om man inte kan stötta och guida dem när det gäller. Hur många har inte halvt om halv ångest när det är dags att prestera? När det verkligen gäller. När alla tittar på just ER!

Mycket av tävlingspsykologin handlar om att bli medveten om sig själv – hur kan jag påverka mig själv och min omgivning? Det som ofta skiljer ut toppekipagen är den mentala biten.

Några tips om vad man kan träna på för att prestera på topp är att betinga positiva känslor med ”power ord” som man kan använda för att få tillbaka den känslan. Samma sak med att lyssna på viss musik. Hur hittar man rätt känsla i olika situationer? Visualisera hur det kommer se ut när det är som du eftersträvar. Hur ska hunden ta kontaktfältet? Hur ser stoppet vid konskicket ut? Hur ska övergången mellan två positioner i Heelwork to Music ut? Kom ihåg att andas. Planera in andningshål. När hunden springer ut mot konen, andas djupt två gånger. När ni ställer upp inför fotgåendet, andas djupt en gång innan ni svarar att ni är klara. Hitta själv andningspauser som passar in med just den sporten som du och din hund håller på med.

När ni planerar era uppvärmningsrutiner – ha med ert slutmål i planeringen. Om ni ska tävla VM i agility så ska man stå i kö fem ekipage innan, då kan man inte ha en 15 minuter lång uppvärmning.

Skriv ner Worst Case Scenario EEEVER! Det kommer med största sannolikhet inte hända. Humorisera lite.

Tänk på att träna på många olika platser och med mycket olika störningar och upplägg. Variation är en trygghet och inte något som stör ut er på träning.

Det här är bara delar av vad Eva Marie tog upp på föreläsningen. Jag rekommenderar verkligen alla att gå den. Inspirerad och peppad till tusen!

Dag 7 – Hundsport

Vi tränar mycket och tävlar i mindre men ändå några grenar. Det vi provat på hittills är disc dog, freestyle, heelwork to music, agility, rallylydnad, tävlingslydnad, viltspår, utställning, personspår, sök, (de två senare med brukslydnaden och upplet också), bevakningsträning, grunder till rapport, lite flyball, början till weight pull (start och stopp-träning med vikt bakom så eg bara drag weight), lite vallning och pyttelite treiball. Skulle vilja komma igång med barmarksdrag också, och så är jag nyfiken på jaktträning och mer vallning.

Om ni vill läsa mer om Disc Dog – klicka ovan och läs om hur man börjar och vilka tävlingsgrenar det finns. Här kan ni läsa ett blogginlägg jag gjort om hur man bygger ett freestyleprogram.

Lydnadsankvallning och fårvallning..

Idag så åkte Jennichen och jag till Kalote’s för vallning. Där var även Fendis syster Kimya med sin matte Sara och ”morfar” Bengt, riktigt kul att träffas efter att ha följt varandras bloggar så länge. Känns alltid lite märligt att träffa nån första gången, men ändå ”känna” personen liksom 🙂

Först ut blev vallning på ankor. Kimya var het och Fendi var lydig. Det vill säga att Fendi vallade inte. Hon gick dit jag sa, men tittade knappt på ankorna. På ”ren” lydnad kunde vi få ankorna genom passager och vända hit och dit. När hon var olydig åt hon bajs. Sen sprang hon till Govert för att han skulle klappa henne. Han tyckte hon skulle valla istället. Jag tyckte också att hon skulle valla. Fendi åt bajs igen. Jag fick nästan bussa henne på ankorna. Hon sprang fort, fort.. Till närmsta bajshög. Kimya hade turbon ikopplad. Hon hade definitivt stort intresse för ankorna och gjorde rätt många gånger och ”plattanka” några gånger.

fåren var jag riktigt imponerad över Sara och Kimyas arbete. Kimya är jätteduktig och söker sig upp i balans. Ibland blir det lite urladdning och det liksom exploderar små raketer under tassarna på henne, men de jobbar på riktigt bra. Är grymt imponerad av Sara som vet vart hon har både hund, fötter, armar, får, upp och ner. Jag stod mest och kliade mig i huvudet. Eller njäe. Det gjorde jag väl inte, men jag tyckte att fåren jävlades väldigt mycket med mig. Speciellt ett får som gett sin f*n på att fälla mig, så fort jag inte tittade så smög den in bakom mig och liksom bara väntade på att jag skulle ta ett steg bak och ramla pladask. Kunde får skratta hade det banne mig kommit små lömska hånskratt när jag sladdade runt i leran. (Bäähahaha)

Finaste SE VCH LPI LPII Kalote’s Mackie aka Kimya!

Arga leken börjar NU!

Fendis fårvallning var faktiskt nästan likt vallning. Och bättre blev det. I början var hon någon tvåbent skuttande varelse inte helt olik en köttätande känguru. Men när jag kopplade loss henne och kopplade på hjärnan så lyssnade hon OCH tänkte. Hon har inte samma ”balanssök” som Kimya har (dvs att jag står på ena sidan fåren och hon på andra, tar jag ett steg åt vänster så ska hon kompensera med att ta några steg åt höger så vi är mittemot varandra), så vi körde på att hon fick runda fåren och när hon var i balans så sa jag åt henne att lägga sig. Om hon skulle få springa ”fritt” hade hon rundat flocken och kommit tillbaka till mig, alternativt lekt biljardsprängning och sprungit rätt in i flocken för att se åt hur många håll hon kunde få dem att springa samtidigt.

Vänsterskicken var svåra sa lilla fröken fnul. Så då sprang hon ut så hon kom nästan i jämnhöjd med fåren och sen rätt in och bodyslammade den närmsta. Tur i oturen i detta är att hon hon är så mjuk att hon inte biter eller går på för hårt, så det blev inga större traumatiska upplevelser för fåren. De skallade henne lite om hon fjollade runt för mycket. Högerskicken gick mycket bättre.

Efter ett tag så kände jag att hon inte ville lägga sig lika lätt som innan och att hon liksom ”tappade” mig i det hela, så jag begick en i det närmaste dödssynd. 😉 Jag gav henne godis för att belöna att hon lagt sig och stannat kvar. Det är så mycket som jag måste ställa om i hjärnkontoret när det kommer till vallning. Jag jobbar i all hundträning med att hunden får belöning när de gör rätt och så ignorerar jag dem om de väljer fel (om de inte gör ärkefel och detonerar en atombomb, då ber jag dem sluta). I vallningen så blir lydnaden nästan ett problem eftersom att Fendi söker sig till mig så fort hon får beröm.. eller påbassning.. eller blir förvirrad.. eller inte hittar en bajshög att äta. Meningen är att själva vallningen ska vara belöning nog för hunden och att få ett frikommando ska bli belöningen för läggandet exv. Det köper jag absolut, miljöbelöning i dess bästa form. Men jag har lite svårt att inte vilja gå in och stärka en mer avslappnad attityd (med just godis *moahaha*) för att få ner henne stressmässigt och på så sätt få bättre kontroll över andra kommandon också. I min lydnadshjärntvättade värld så känns det som att jag vill ha olika starka belöningar för att förstärka olika delar av vallningen och där själva vallningen ska vara julaftonsbelöningen. MEN, jag ser ju självklart sambandet mellan att hon hela tiden springer till mig och att hon får godis av mig. Det är ju inte något som är önskvärt i vallningen såklart. Ändå är det svårt att ställa om sig själv. Det blir verkligen till att träna i superduperjättestörande miljöer så att jag kan bygga värde på kommandona där, så att de är så bra och fasta när vi kommer in till fåren att vallningen BLIR en belöning  EFTER utfört kommando och inte en extrem retning som tar över tidigare förstärkningshistorik och försvagar utförandet.. Jag är heeelt grön inom vallning och det kommer bli mycket att lära och lära om. Jag är väldigt tacksam för att Govert och Carina vill hjälpa både Fendi och mig att lära oss!!

Jag är väldigt nöjd med Fendis prestationer idag, det kändes (och syntes) förbättring från första passet inne hos fåren idag och andra passet. På slutet så tog hon det lugnare och var närmare att hitta balans. Jag blev nog minst lika trött i kolan som Fendi av att hålla koll på vart Fendi skulle, vart väggarna var, vad Govert hade sagt, vad fåren gjorde och framförallt vad jag själv gjorde.

Jag pratar strategi med fåren

Här försöker jag få fåren att stanna på stoppkommando. De ignorerade bara mig. 😉

Duktig Finurling!! ❤

Fårsurfning är en ny sport. Den går ut på att man står i lera samtidigt som en flock får springer rätt på en, den som ramlar omkull förlorar. Pluspoäng om man gör roliga miner, gester eller glider med på leran.

Just nu sitter jag och belönar mig själv med en chokladkaka. Stämningen förtas något av dess bismak som inte är alltför olikt diskmedel. Ändå ger jag inte upp utan chansar på att nästa bit kanske är godare.

Nytt, nytt!!

Har verkligen ärketröttnatBlogtown som bara strular och strular, så häromdagen började jag kika på WordPress och nu har jag slängt ihop en temporär sida. Vet inte om jag kommer att avveckla den gamla och fortsätta med att utveckla denna, gillar ju att ha gjort kodning och allt på den gamla, men å andra sidan så har jag ju i ärlighetens namn inte varit så flitig i uppdaterandet med den gamla. Ja, ja.. Vi provar att wordpressa ett tag iallafall 🙂

Lite uppdateringar som jag inte skrivit om är iallafall att Fendis bror Loke numera har två förstapris i Lkl I och syster Kimya har tagit LP II. Grattis till duktiga hundar och ägare 😀

Fendis MH gick av stapeln i söndags och här kan ni se hur det gick för henne 🙂 Jag var väldigt imponerad över att hon kampade så bra, när hon var liten så ville hon inte kampa alls och det är ett ”problem” som följt oss, både belöningsmässigt och när vi provade för Försvarsmakten etc, men jag har kämpat för att hon ska bli en kamphund och i söndags fick jag lön för mödan då hon inte bara kampade som sjutton med mig, utan även engagerade sig i leken med testledaren 🙂

Photobucket

Här är delar av skotten. Jag hade med min ”riktiga” videokamera också som Govert fick manövrera, men jag som tyckte att jag var så duktig som köpt nya videoband hade glömt att ladda batteriet, så skotten fick filmas med mobilen istället 🙂

Annars så har vi mest tagit det lugnt, jag har ju som bekant varit rätt sjuk och det tar på krafterna att vara igång, i söndags blev det ju vallning också förutom MH:t. Tanken är att vi ska komma igång och valla mer nu under hösten så kanske lilla fröken finurling kan bli startklar såsmåningom 🙂

Det blir Govert som får vara läromästaren och när det ramlat ner lite poletter hos Fendi så är det min tur att lära mig.

Hemmaträningen består av lydnadsträning i olika former, dels fotgående med kriteriet att hon ska hålla fokus på mig hela tiden, tajta heltomvändningar, bakdelskontroll för stegförflyttningar, raka halter i rätt position (ofta språngmarsch och halt). Platsliggning med hakan i backen – dels inne där vi fokuserar på tiden och dels ute med störningar och kort tid. Hon har börjat vika in ena frambenet när hon ska lägga sig för platsen så det håller vi på att jobba bort, sen vill hon slå över på skinkan när det går lite längre tid, men sånt får man ingen belöning för. Det ska vara rakt och platt 😀

Attityden i fjärrdirigeringen är också nått vi jobbar på. Att hon ska kasta sig upp och kasta sig ner. Har börjat lägga in nya kommandon på de olika rörelserna så att hon ska veta exakt vilket skifte hon ska göra. Så ska bara matte plugga in dem ordentligt 😉

Ställande under gång har jag inte riktigt bestämt mig för om jag ska träna om till skuttstå eller om jag ska ha kvar det vi har nu. Det vi har nu är kanske 85-90% utan steg i lämnandet (måste träna mer på återgången), men jag tror att man kan få det 100% om jag väljer skuttstå istället. Men däremot blir det ju lite mer att träna på då eftersom att vi än så länge bara har skuttstå under baklängesmarsch och ingen ordentlig stadga. Ja, ja. Tränar vidare på båda tills vidare. Ska ju ändå ha skuttstå till inkallning med ställande och i fjärren..

Mer då? Jo, frysmarkering i hand har börjat överföras till post-it inför vittringsapporteringen. Jag har bestämt mig (tills vidare 😛 ) att fortsätta med min gamla ”rutan”-träning och träna ”spring rätt fram mot ingenting” parallellt, men inte hänga upp mig på att det måste vara väl utfört för att komma vidare i rutan-träningen.

Apporteringen ska jag ta upp igen för att förbättra, det ska bli bättre klipp i gripandet, så det blir en massa lek och kampträning för att få drivet till att hålla kvar och gripa ordentligt. Det räcker inte med ett utfört moment – det ska vara ett BRA utfört moment 🙂

Inja då? Ja, hon får mest träna frisbee. Vi fokuserar just nu på att hon ska få bättre bedömning i när hon ska hoppa och fånga så att hon inte bara kastar sig när det kommer en frisbee. Sen fortsätter vi på 180 gradersvändning i luften. Annars har hon också fått träna på bakdelskontroll som jag avser till stegförflyttningar med Fendi och till front-positionsarbete med Inja. Hon är duktig på att korsa både fram och bakben i sidoförflyttningar, det har vi fått fram utan några rörliga hinder eller nått sånt 🙂 När jag har fått tillbaka lite mer energi så ska vi återuppta slalomträning och annan agilityträning 🙂