Jag har lite svårt att vara nybörjare.. Det är inte kul. Jag vill vara bra på en gång och har rätt lätt att ge upp om resultatet inte motsvarar mina förväntningar (observera att det är förväntningarna och inte min insats som avgör om jag blir nöjd eller ej).
I hundträningen är jag rätt så bra på att undvika de här känslorna, främst genom att jag jobbar en hel del på grundfärdigheter med hundarna redan från början och det gör att när man väl börjar med någon gren eller övning så har hunden de förkunskaper som behövs för att kunna avancera tämligen snabbt.
När det kommer till mig själv däremot så är det värre. Speciellt när det kommer till de konstnärliga aspekterna. Jag har alltid älskat att rita och måla, men de senaste 10-15 åren har jag nästan uteslutande tecknat med blyerts när jag valt själv. Det har gjort att min förväntan på min prestation är rätt hög eftersom att jag mer eller mindre vet hur slutresultatet kommer att bli då jag behärskar bra tekniker (även om det alltid finns utrymme för förbättring såklart). När jag däremot ska skapa i ett, för mig, främmande medium så tillåter jag mig inte att vara nybörjare utan väljer för det första ofta motiv som är komplicerade och förväntar mig att slutresultatet ska spegla kvalitéen och detaljrikedomen hos mina blyertsteckningar men i akryl, olja, akvarell eller med promarkerpennor..
Att motivera mig själv att göra något som kanske inte kommer bli bra är inte så lätt. SÅ.. Jag har bestämt mig för att försöka komma över det här genom att dels välja enklare motiv och sen öva, öva, öva. Varannan vatten.. Jag får göra en ”vanlig” teckning och så ska en i annat medium skapas.. Om det så är något litet så ska jag använda någon annan teknik.
Här är två ”Varannan vatten” verk. En sidensvans i akvarell och vad som började som en semla och slutade med en Ture Sventon-hyllning med Promarkerpennor 🙂

Gilla detta:
Gilla Laddar in …