Linkuppdatering

Link är fortfarande dålig och vi har precis avbokat oss från ännu en kurs. Såklart det är en fis i rymden i jämförelse med hans välbefinnande men det blir liksom mer påtagligt att vårt liv inte kan komma igång riktigt eftersom att hans mage inte vill vara med.

I tisdags ringde veterinären och sa att han hade förhöjt värde från bukspottkörteln så vi for in i onsdags och tog nya prover men som tur var så var de normala denna gång. De förra proverna togs när han låg inne med vattendiarré i 1.5 dygn. Så i dagsläget samlas avföring för att än en gång se om det kan vara någon enveten parasit som gömmer sig och ställer till ofog trots att tidigare tester kommit tillbaka negativa.

Nu avvaktar vi en vecka ungefär och väntar på svar från lab, så får vi ta nya tag sedan.

Bilden är från kusten vid Ringhals, är inte Fendi det vackraste som satt sin tass på denna jord? ♥

Bland blommor och trädgårdstomtar..

Made by Min Vilda!

Titta vilken fantastisk överraskning som kom på posten idag 🙂 Inja och Fendi har fått nya, fina halsband från Frida på Made by Min Vilda!

Frida kontaktade mig för ett tag sedan och frågade om mina flickor ville bli bli sponsrade med varsitt halsband och självklart ville de det 😉 Frida hade lite önskemål inför produktfotograferingen och jag kom med lite önskemål och här är resultatet. De sitter helt perfekt och är såå fina ♥

Fendis halsband har mörkrosa foder och ljuslila band, Sorority-typsnitt och en uggla på vardera sida om hennes namn. Injas halsband har ljuslila foder och fuchsiafärgat band, Sorority-typsnitt och en staffe på vardera sida om hennes namn. Ska ta fler bilder när det är bättre väder 🙂

Vill ni beställa ett eget personligt halsband? Klicka här och låt fantasin flöda 😀

Tack Frida ♥

 

Som balsam för själen

När det händer lite för mycket i offlinelivet så får bloggen ofrivillig semester.

Vi har nu äntligen flyttat in i vårt nya hus. Eller ja, själva flytten ska jag verkligen inte ta åt mig någon ära för. Alex skickade upp mig och hundarna till min mor och så kämpade han, svärfar och kompisNiklas i några dagar.

Vi kommer successivt i ordning, men än återstår mycket plock&pill. Tänkte bjuda på lite bilder från dagens skogspromenad. Vi gick inte långt och det gick inte fort (för mig alltså, hundarna var lösa och galna och sprang så fort benen bar dem) men ack så skönt det var att komma ut i skogen. Där försvinner tiden samtidigt som batterierna laddas

På spåret!

I och med att jag är mer eller mindre handikappad, eller ja – rörelseförhindrad ska jag väl säga – med foglossningar och ligamentsmärtor så har hundarnas liv varit minst sagt torftigt senaste månaderna. Jag har fått förlita mig på husse och svärfar för lite mer promenadliknande tillställningar och själv bara kunnat rasta dem och släppa dem för bus.

Hur som helst så har det blivit lite klick och trick inne, lite balansträning på utrustningen som jag ska använda 😉 osv. Idag tog jag min energireserv och la två korta spår till tjejerna vid Chalmers. Båda jobbade jättebra och det var fullt med folk som gick bredvid och även folk som stannade upp och tittade på när hundarna jobbade.

Injas spår gick rakt, gjorde en svag sväng och sen en 90 graders vinkel upp för en liten backe och så rakt fram igen.

Hon kopplade på turbomotorn på en gång och drog som ett lokomotiv för att komma fram. Spåret var näringsberikat och hon höll sig i spårkärnan nästan hela tiden, men hann inte stanna upp för att äta så ofta utan tuffade på.Fendi fick ett snirkelsnorkelspår (ja, det är ett ord). Det var inga räta vinklar, men spåret rundade stenar och träd och Fendi gick som en dröm. Hon var otroligt spårnoga, gick över kanske 30 % av godisbitarna och stannade upp och nosade runt lite grann och hittade nästan alla.

Mitt i spåret ser jag hur en kvinna kommer gåendes längs med häcken med sin lilla blandras i flexikoppel. Hunden står och gluffsar för fullt vid spårslutet och jag hojtar glatt att ”ursäkta, men jag har lagt ett spår här, bara så du vet”. Kvinnan tog det helt rätt och skuttade ur spåret med en snopen hund. Fendi hade under tiden stannat upp och tittat och så fort jag vände uppmärksamheten tillbaka till henne så sniffade hon vidare. Inte var det några som helst problem för henne att ta spåret rätt på, rakt över platsen där kvinnan passerat och det fanns fortfarande kvar en hel del godisar vid spårslutet. Fendi var så otroligt glad och viftade helt frenetiskt på sin lilla stump 🙂

Efter Fendis spår så fick hon även ta Injas spår eftersom att mer än hälften av godisarna ändå låg kvar. Det blev lite tempohöjning i detta spåret vilket lär bero på både att hon redan var i gasen, att det var mycket mer vittring och att det var längre mellan godisarna. Men hon tog sig runt utan problem även här.

MER SPÅRNING ÅT FOLKET! 

På vägen hem fick de busa lite grann och skita ner sig efter att blivit ordentligt tvagade igår 😛 Nu kan jag knappt stå upp så det blir vila en stund innan dagen kan fortsätta!

Mitt hjärtas guld

 

EFIT TLIU 23/9

Årets näst längsta ord: Tävlingslydnadsinstruktörsutbildning. Det var temat för helgen som gick. Sista träffen och fokuset låg på några av Elitklassens moment, närmare bestämt Sitt i grupp, Inkallning med ställande och läggande, Dirigeringsapportering, problemlösning och kunskapsprov. Passade på att delta i dagens EFIT också, här kommer bilderna:

8.00 Pluggar

9.00 Fendi har varit ute på morgonpromenad med mig.. och sig själv 😛

10.00 Inja och jag sitter på bussen, alldeles strax är vi framme..

11.00 Emelie teoretiserar

12.00 Mia och lyxa praktiserar. Inja ”ser och lär”

13.00 Lunchpluggar

14.00 Skriver prov (och blir godkänd)

15.00 Myser lite i väntan på bussen hem. Armbandet är en julklapp från Ammi 🙂

16.00 Kommer hem till nya möbler, älsklingen är duktig han 🙂

17.00 Finaste trion på väg ut ♥

Bonusbild på mina älsklingar ♥

18.00 Farligkorv tillagas

19.00 Fendi vill också vara med och mysa 🙂

Dag 11 – Hur valde du kennel?

Första hunden –  tollaren Rex ”min kompis köpte därifrån, alltså duger det för mig”. Med erfarenhet lär man sig…

Andra hunden – staffen Inja, fodertik som min kompis köpte in och jag fick. Jag är väldigt nöjd med Inja som sällskapshund och träningskompis!

Tredje hunden – kelpien Deamon. Oj, vad jag letade och tittade och kollade stamtavlor, läste bloggar, mailade. Till slut föll valet på en kennel som både kändes bra vid personlig kontakt och som jag hade en bekant som köpt från flera år tidigare och fortsatt varit nöjd med. Bra val, sämre omständigheter helt enkelt.

Fjärde hunden – aussien Fendi. Inte mitt val 😉 Mina vänner Ia och Elin satt på kammarn och tyckte så synd om mig som ”förlorat” två hundar inom loppet av ett år (Rex togs bort pga kraftiga rädslor, hade det varit idag kanske jag hade resonerat annorlunda, men som min kompetensnivå var då så var det rätt beslut. Deamon fick flytta tillbaka till uppfödaren efter att jag varit sjuk en längre period och bland annat haft feber i tre månader i sträck och han utöver andra problem även fått demodex. Idag mår han bra och lever ett gott liv hos sin mamma. Det var ett tufft beslut men nog bäst för oss båda, ibland är det inte menat att vara helt enkelt). Hur som helst så visste de att jag var intresserad av australian shepherd eftersom att jag hade varit inne och nosat på rasen många gånger tidigare. Ia kände en vars mamma hade en kull, hon ringde upp och pratade med henne och sa mer eller mindre att jag har en kompis som du ska sätta en valp hos. Jag fick ett telefonnummer och ett kryptiskt meddelande om valp. Pratade med en aussiekunnig vän, fick OK-stämpel. Ringde upp och kände att, för sjutton. Vi kör! Det har jag inte ångrat 🙂

Dag 2 – Presentation om hundarna

Fendi är en rätt känslig tjej. Hon hatar att göra fel. Då ramlar himlen ner och marken spricker. Minst. När allt går bra så går det som på räls. Då är det roligt, roligt och man kan göra mycket, mer, mest. Hon är en liten aussie med sina ca 16 kg och nästan pinsamt medveten om sin söthet. Hon lindar de flesta kring sin lillklo och det är inte lätt att hålla på konsekvensen när man ena stunden bett henne gå ut bara för att tre minuter senare komma på att man sitter och klappar henne igen. Vi har provat på lite allt möjligt, en försmarsmaktssatsning gjordes när hon var yngre, men hon hade inte tillräckligt med motor för att platsa. Att ha gått från att ”inte leka, vi kan kramas!” när hon var liten till att ha sönder kampstocken på MH-beskrivningen är för mig ett uppnått mål, större än somliga tävlingsprestationer. Vi har tränat lydnad för tävlan, men sen kom mattes ohälsa i vägen och färskvaran rann ut i sanden och halvt inkonsekvens (detaljerna) vardagslydnad tog dess plats. Sedan livet hamnat på fötter igen har det tävlats rallylydnad med uppflyttningspoäng i fortsättningsklass, Heelwork to Music med uppflyttning till klass II och Freestyle med uppflyttning till klass III som resultat. En utställning med en 2:a har också avklarats. Fendis jobb senaste året har varit att vara kurshund och det har hon gjort med bravur. Men mer tävlande kommer det bli framöver och mitt primära mål är att hålla henne glad och förhoppningsvis lära sig att ta motgångar lite bättre.

 

Inja är en räserråtta utan dess like. Allt man gör kan man göra mer, hårdare, snabbare och bättre. Tar det för lång tid för matte att klicka och belöna eller hinna med så tar man i ännu mer samtidigt som man låter som en nymfparakit/katt som svalt en vattenmelon. Hon införskaffades som sällskapshund och träningsgrunderna är lagda därefter. Nu omskolas hon till top notch tävlingshund 😉 Sanning med modifikation, men lite har hänt. Efter en intensiv lydnadssatsning på några veckor efter att hon kom hem från valpsommaren -09 fick hon ett andra pris i Lkl I, nollad plats pga för dåligt ostörningstränad hund. Saker ska hända på platsen, det ska springa upp hundar, tappas godis runtomkring, komma flygandes bollar, men om inget alls händer – ja då måste det vara nått fel sa Inja och kröp kvittrandes fram till matte när det var tio sekunder kvar. Lydnadssatsningen fick ett abrupt slut i och med vinterns antågande vilket totalt inkompatibelt med utomhusträning av frusen staffe. Först nu har lydnadsträningen återupptagits, dock med lite andra mål än sist så när det blir nytt försök i lkl I återstår att se. Uppflyttad till Rallylydnadens fortsättningsklass, uppflyttad till Heelwork to Music klass II och tävlad i Freestyle klass III (i skrivande stund på plats 9 på Årets Freestylehund, plats 10 på kvallistan till SM och andra reserv till Agria Elite Challenge). Det Inja brinner mest för i hela världen är Disc Dog. Det finns inget roligare enligt henne och det gäller att tänka efter så man inte håller på för länge. Inja skulle springa tills hon stupade. Det är inte särskilt hälsosamt. Inja är en allt eller inget-hund. Första året hatade hon att bada, hon blev förnärmad om hon blev blöt och hon tittade på en som om man tappat allt förstånd om man ens insinuerade att hon skulle ta sig ett dopp med alla de andra badande hundarna. Året efter hoppade hon i och simmade som en rysk undervattensmissil. Fort, glatt, målinriktat. Hon hade ju alltid älskat att bada och simma?! Samma inställning har hon när det gäller andra hundar. De hon inte känner, de vill hon inte ha med att göra. När hon träffat en ny hund 4-5 gånger och man gått på promenad tillsammans och hon insett att de kanske inte är helt värdelösa ändå, ja då älskar hon dem. Hårt och passionerat. Det ska hoppas och pussas och liggas på rygg och fjäskas. Hon älskar dem så mycket att de hatar henne. Typ. Men Inja är lika glad för det. Hur mycket Inja älskar människor behöver vi inte ens gå in på..

Hoppsan hejsan

Som det står i videotexten så var jag ute på kvällspromenad med hundarna när jag plötsligt fick för mig att det vore en kul grej om Fendi hoppade över Injas koppel. Så jag bad henne göra det och det gjorde hon gärna.. igen och igen och igen.. Måste nog ta inspiration av Anna och Flx och lära Fendi hoppa hopprep också 🙂