Radiodebut

Igår ringde Emelie från SLU (min gamla klasskompis) och frågade om hon fick tipsa om mig till P3 morgonpasset som sökte någon att prata djur med. Visst fick hon det och alldeles nyss ringde de upp mig för att prata om alternativa djur man kan använda istället för ledarhundar. Det baserade sig på en artikel i Metro där det står skrivet om ledarhästar som ett alternativ till ledarhundar. Fördelarna är att de lever längre och därför kan användas som ledsagardjur längre, de kan passa för människor som är allergiska eller rädda för hundar etc. Det Morgonpasset på P3 undrade över var vilka andra djur man skulle kunna använda.

I egenskap av Etolog fick jag hjälpa till att reda ut hur de blinda hittar ledarhundens bajs och spekulera kring vilka andra djur som skulle kunna passa som ledsagardjur.

Om man ska titta efter andra djur så är det första man får tänka på rent träningsmässigt, det är ändå en hel del saker som ledardjuret behöver lära sig. Ledarhundens uppgift är att markera och dirigera föraren förbi faror  och hinder i miljön. Föraren vet själv vart de ska, men får då hjälp att ta sig dit.

Det måste vara ett djur som är lätt att motivera. Det är ju förutsättningen till att kunna träna överhuvudtaget, att man har en belöning som djuret gillar och vill jobba för.

Ett djur som har fysiska förutsättningar för att passa som ledsagare. Ett sjölejon tillexempel skulle kunna lära sig de uppgifter som krävs rätt lätt, men det är vare sig särskilt smidigt att gå runt med ett upp mot 300 kg’s sjölejon på stan + att det inte är förenligt med svensk lagstiftning att ha ett sjölejon i fångenskap på det sättet.

I artikeln hade de ju tränat små hästar till att vara ledarhästar och ett annat djur som säkert skulle kunna funka är grisar. Minigrisar då, om man tänker på storleken. De är lättlärda men envisa så det skulle krävas mycket godis och tålamod. Men för att må riktigt bra så behöver grisar få vara grisar, böka runt i halm och jord. De är flockdjur som vill ha andra griskompisar för att må riktigt bra, så skötseln är ju mer omfattande än om man jämför med hundar som lever med oss på ett annat sätt.

Ett annat alternativ är att man istället för en fysisk ledsagare som guidar en med sin kropp mer eller mindre, är att man har en akustisk variant. Att man tränar upp en papegoja tillexempel att varna för hinder i miljön. Det är lite smidigare att ha en goja på axeln än en gris i koppel. De lever ju väldigt länge också så den synskadade skulle i så fall kunna ha sin ledsagare med sig resten av sitt liv förhoppningsvis. Sen är tyvärr många papegojarter utrotningshotade och det är ju inte säkert att alla individer passar.

Det är rätt viktigt att djuret inte har allt för starka flykttendenser utan kan klara av stökig miljö utan att bli rädd. Djuret ska ju också tycka om sitt jobb 😀

Vill ni höra sändningen i efterhand så kan nu klicka er in på P3’s sida och lyssna på fredagen den trettondes upplaga av Morgonpasset, vill ni inte lyssna på hela – klicka er fram till ca 34 minuten.

Annonser