Föreläsning med Ditte Andersson

Igår var jag på Dittes clinic ”Grunda med glädje” på HallåHund. Jag gillar verkligen Ditte, hon har båda fötterna på jorden och är ödmjuk i sin hundträning tycker jag. Till exempel när det kommer till målsättning, att det kan blir för överväldigande med väldigt högt satta mål – Ditte försöker tänka att vi får se var vi kommer och det kan vi ju dra slutsatsen att det har räckt rätt långt 😛 Ditte har tillsammans med sin labrador Abby bland annat varit med i landslaget och tävlat på VM i lydnad.
image

Jag har sida efter sida med anteckningar från clinicen igår, en del nytt, en del gammalt, en del ahaa och en stor del bekräftande i tankar jag redan har. Texten nedan är främst anteckningar från vad Ditte sa, men även inblandat med egna tankar, funderingar och reflektioner.

Det primära jag tar med mig från clinicen är Dittes Ledstjärna. I mitten av stjärnan står GLÄDJE. Man ska alltid träna med glädje, både att hunden tycker att det är roligt och att du tycker att det är roligt och framförallt att ni har roligt tillsammans. På stjärnspetsarna stod sedan SJÄLVFÖRTROENDE, LYHÖRDHET/KÄNSLA, TRYGGHET, TÅLAMOD, FOKUS & TRÄNINGSVILLIGHET.

När det gäller självförtroende är det bra att överträna på skrammelljud, folk som skriker och andra miljöaspekter. Det är något som jag tänkt redan att innan Fendi ska få tävla lydnad igen så ska jag träna mycket på folk som kommenderar sina hundar barskt i hennes närhet. När vi tävlade i höstas var det en kvinna som verkligen röt i till sin hund allt vad den skulle göra vid platsliggningen, Fendi skulle ligga precis intill den här hunden och hon tyckte att både matten och hunden var lite läskiga.

Lyhördhet & Känsla handlar både om att vara lyhörd mot din hund och mot dig själv. När du tränar tillsammans med andra, var noga med att tänka igenom råden du får och känna efter om de passar just dig och din hund.

Trygghet – A & O i belöningsbaserad träning – hunden ska kunna lita på att de skall kunna göra fel utan att jag som tränare lackar ur. Gör ditt bästa för att tillrättalägga miljön så att hunden får bäst chans att lyckas. Visa hunden att du är trygg på en plats genom att ”invadera” den istället för att smyga in längs med väggarna liksom.

Tålamod – Ha en plan för vad du gör med hunden om du tappar tålamodet. Jag försöker springa ikapp med hunden till dess bur eller pausplats och ge den en näve godis eller liknande innan jag känner att bägaren rinner över. Ett av de ”värsta” hundtränarmisstagen jag gjort var när Fendi och jag gick på agilityinstruktörsutbildning och vi skulle göra en kombination med tre hinder varav det sista stod i vinkel. Fendi gjorde helt rätt men jag gjorde fel byte och i farten sprang jag in i väggen och slog med händerna i väggen för att jag blev arg på mig själv. Det hade ju inget med Fendi att göra och min irritation var inte riktad mot henne, men hon vågade inte hoppa åt det hållet på två veckor och då var jag där nästan varje dag och tränade.

Fokus – var schysst mot din hund och ha fokus på den när ni tränar. Ha annars en bra slutsignal så att hunden vet att ni inte tränar längre. Ett vanligt misstag är att man till exempel går fotgående, gör halt och börjar prata med sina träningskompisar – hunden vet inte om att ni slutat arbeta och sitter kanske fortfarande och försöker jobba utan att få respons.

Träningsvillighet är den kanske viktigaste punkten ändå. Man kan vara en halvbra tränare och ha en medioker hund och ändå komma långt bara man är villig att träna, träna, träna. Ni vet ju att man säger att det tar 10 000 timmar innan man blir expert på ett område 😉

Det här var lite av allt Ditte hade att berätta. Jag har gått kurs för henne tidigare och det är verkligen en hundtränare och instruktör som tilltalar mig 🙂

Annonser

Dag 10 – Förebilder inom hund

 

 

En av mina främsta förebilder inom hunderiet är Ewa-Marie Wergård. Dels är hon en otroligt snäll och ödmjuk person vars kärlek till sina fyrfota vänner verkligen strålar. Sen är hon en väldigt kompetent djurtränare, både hundmässigt och med andra djur också. Hennes vetenskapliga anknytning och framgång gör henne till något av en idol för mig  😉 Är glad att ha stiftat bekantskap med en sådan entusiasmerande och kompetent person!

Den här attityden vill jag också ha på tävling, fokuserad till tusen och även om det inte går som man tänkt sig så är teamkänslan fortfarande på topp 🙂

Kenth Svartberg har jag aldrig träffat personligen, men skulle gärna så göra. Han spelar lite i samma liga som Ewa-Maria i min kategorisering av hundförebilder. Både akademiker inom etologifältet samt framgångsrik i praktisk hundträning.

Mona Kjernholm och Ditte Andersson är två till fantastisk hundmänniskor som inspirerar mig och som jag otroligt gärna vill gå mer kurser för.

Mattias Karlsson var en av mina första större förebilder inom hunderiet. Hans inställning till hundträning och relationen till hundar, hans sportsmanship och härliga attityd är verkligen något jag bär med mig och tänker på. Så vill jag också vara.

 

Trött hund

20120429-173826.jpg

En trött hund

Sista dagen på en fantastiskt inspirerande och utvecklande helg med Ditte Andersson är nu över. Idag låg fokus, för Injas del, på platsen och tandvisningen. Övningarna vi fick var helt rätt för duracellgrisen!

Efter en utvärderande avslutning med mycket peppning fick Inja köra lite Disc Dog, bland annat multipla kast i både raksträckor och i flippar. Pausade henne rätt ofta för att hon inte skulle gå igång för mycket. Balans är vårt nya ledord.

Hade rätt mycket godis över så efter nedvarvningen tänkte jag att för sjutton, vi kör! och så la jag ett 100 meters asfaltspår med två vinklar. Första sträckan var förstärkt med godis i varannan steg, vinklarna varje steg, mittensträckan ca var tredje-fjärde steg och sista sträckan var sjätte-åttonde steg. Dessvärre hann en trut och en kråka smaska i sig delar av sista sträckan inklusive sluthögen av godis, men Inja jobbade på bra ändå. Det gick bättre och bättre allteftersom spåret fortskred och det tror jag främst beror på att i början gick hon på synintryck mer än på nosarbete även om jag hörde hennes grymtande nöffa på. Nästa gång det blir asfaltsspår ska hon få ännu mindre godisar, nu var det 1/24dels köttbulle som användes.

Älskar den här lilla hunden så himla mycket ❤

Vilken känsla!

Dag två avklarad och jag har bara ett ord i både hjärta och hjärna: Wow!

Vi började dagen med lite fika och prat om känslan från igår och en uppgift i att fundera över vad som distraherar oss i träningen. Jag själv har rätt stor prestationsångest både över min och hundens insats, jag har rätt svårt att träna på ”svaga moment” framför folk, jag blir lätt lidande av eventuell dålig planering. Men trots att typ halva landslaget var med som observatörer igår och jag bara känner en av deltagarna sedan innan så har jag känt mig väldigt trygg. Mycket är tack vare Ditte som ger konkreta och individanpassade råd. Det kändes verkligen som att hon kunde läsa både mig och Inja och vilka framsteg som kom av det! 😀

Första passet körde vi positionsträning intill vägg, ny belöningsteknik var att ha godiset i armhålan och släppa det lite bakåt. Filmer finns, ska försöka fixa ihop nått efter helgen 🙂 i början fick hon K+B för att bara ansluta, sedan ta några steg, sen en halt och till sist halt och några steg igen. Så blandades övningarna såklart. Det blir mycket jobb med grunderna när en invand (felaktig) fotposition ska läras om.

Pass två var apportering och här kändes det som att vi tog sjumilasteg i träningen, jag har en sådan fantastisk liten hund ❤

Det svåraste just nu är egentligen det dilemmat jag alltid brottas med, vad ska prioriteras? Hon har ett nästan färdigt FSIII program och det vore ju väldigt tråkigt att inte fullfölja där, hon är lovande i agilityn men där krävs det ju mer ihållande träning och satsning + att hon inte direkt blir yngre så ska hon få en agilitykarriär kanske det bör ske snart. Disc dog är ju hennes favorit och mitt hjärtebarn så det vill jag inte välja bort heller. Och så är det ju lydnaden….. ❤ ALLT ÄR SÅ KUL! FSIII, Lkl I & II får nog samköras och sen satsa mer ordentligt på lydnaden om/när vi kommer upp i de högre klasserna. Agilityn och Disc dog återstår att hamna i ett planeringsfack 😉

20120428-165152.jpg

20120428-165244.jpg

På väg…

Inja och jag sitter på bussen på väg till andra dagen med Ditte. Gårdagen lämnade definitivt mersmak även fast det kändes som att min hjärna till största delen bestod av snor 😉

Jag har valt att ägna våra tilldelade minuter till apportering och positionen i fotgåendet. Igår träffades vi mellan 18 och 21 så det blev bara ett träningspass. Inja gasar väldigt lätt upp sig så jag försökte ha både uppvärmningen och passet i en lugn och koncentrerad stämning eftersom jag inte vill ha henne i för hög aktivitetsnivå i apporteringen. Upplägget påminner lite om den träning vi gjort innan men med nyttiga tips och infallsvinklar från Ditte.

Klicka för gripande och fast grepp, efter några repetitioner släpp och backa undan lite, klicka för att hon håller kvar och följer efter.

De övriga deltagarna bestod av en jaktgolden, en kelpie, en briard, en border collie och en bracco italiano. Roligt med en så mixad grupp. Upplägget är ett ekipage i taget medan de andra tittar på, alla väljer själv vilka delar de vill fokusera mer på, Ditte guidar och tipsar och när ens träningsminuter är slut får resten av gruppen komma med input. Jag känner tyvärr att jag inte riktigt är pigg nog att hänga med i allt som sker men jag har insett att man kan inte alltid vara bästa versionen av sig själv. Kul och intressant är det iallafall 🙂