eosinofila granulocyter |

Inja. Den där hunden alltså. Hon som älskar med hela sin kropp och själ. Att hon ska vara en sådan otursfågel.

I förrgår kväll så var jag iväg och tränade hos min sjukgymnast, Alex skickade ett sms där han bad mig ringa när jag kunde. Ringde upp och han frågade vad som hänt med Inja. Jag var som ett frågetecken. Vad då? Hon hade tydligen ett vätskande sår på nosryggen. Jag hade inte sett något alls under dagen så det måste ha uppkommit väldigt snabbt.

Dagen efter (igår alltså) så skulle Inja vara hos svärföräldrarna tillsammans med Linus när jag jobbade och jag tog ett kort innan vi lämnade henne:
Det såg fortfarande ut som typ ett brännsår men hon hade svullnat upp mer under natten. På eftermiddagen när vi kom och hämtade henne såg hon ännu värre ut och vi ringde veterinären som tyvärr inte kunde ge en tid utan rådde till att ringa så fort telefontiden öppnade dagen efter. På kvällen innan vi gick och la oss så hade hon svällt upp ännu mer och strax efter denna bild togs så rakade vi henne på nospartiet så gott vi kunde för att se hur mycket som gömde sig under den korta pälsen:
På morgonen dagen efter så ringde jag så fort det bara gick och fick en akuttid klockan 10.40. När vi rakade dagen innan så såg vi att det var många partier med blåsor som inte spruckit upp än, men på morgonen såg hon värre ut, såret var större och vätskade sig väldigt och det hade börjat spricka upp vätskande sår på andra sidan nosryggen också:
När vi var hos veterinären så var Inja glad men inte fullt lika sprallig som hon brukar vara. Vi satt och väntade och fick prata med en i deras hudteam också och vi kom även in på det faktum att Inja inte är helt okej i magen. Hon har aldrig varit tiptop men har liksom inte haft några -stora- problem. Dock så har hon mer eller mindre alltid luktat illa i munnen och jag har sökt för det flera gånger men då har det ofta härletts till tandfrakturer men det har liksom aldrig blivit bra. Sen har hon rätt ofta små uppstötningar och går och smackar efteråt. När hon äter färskfoder så fiser hon inte så mycket som hon kan göra på torrfoder – vilket också är en indikator på att hon inte är helt ok i mag- och tarmkanalen. Hur som helst så tyckte de på Blå Stjärnan att vi ska ta dessa symptom på allvar nu också eftersom att hon kommer bli så pass nedsatt fysiskt av behandligen så då måste vi peppa upp kroppen på alla tänkbara sätt runt omkring. Så andapsin för att skydda magen och bara färskfoder ett tag – blir det inte bättre så kanske vi drar igång en allergiutredning eller tar andra åtgärder. Men det börjas här.

Eftersom att det skulle ta ett bra tag innan testsvaren kom tillbaka så fick vi åka hem, rätt skönt eftersom att jag hade med Linus (som trots lånade leksaker var rätt galen :P). På vägen hem köpte vi obligatoriskt ”EfterVeterinärenGottis”. 100 % kött går i rätt linje med mag-tänket 😉

Några timmar senare ringde veterinären och det som visat sig var stora mängder eosinofila granulocyter vilket innebär att det är kroppen som angriper sig själv – alltså någon slags autoimmun reaktion. Nasal dermatit är diagnosen och det kan komma så här, poff, och aldrig igen – eller så blir det återkommande. Behandling blir en kortisonkur och rätt hög dos smärtstillande. Välbehövligt eftersom att pansarstaffen gått runt med pälsen rakt ut från kroppen vilket kan vara tecken på smärta eller sjukdom och eftersom att jag känner Inja vet jag att det definitivt är så i hennes fall.

Så nu håller vi tummarna för att kortisonet ska göra susen, att detta försvinner snabbt och håller sig borta och att Inja, en gång för alla, kan få må bra nu! ♥

Det ser nästan lite bättre ut nu, men det beror egentligen mest på att det börjat bildas en skorpa över stora såret så det inte är kladdigt och vätskande längre.