Bildbomb

Här kommer en drös bilder från dagens promenad med mormor, Linus, Link, Inja & Fendi.

DSC08064

Koppelpromenad med en halv tomtearmé. Dvs Fendi sköter sig, Inja smådrar, Link springer fram och tillbaka och runt och hit och dit och överallt och ingenstans. 

DSC08084

Klad hunt!

DSC08113

Efter en månad så har Inja gått från att tycka att valpen är djävulens avkomma som borde dödens dö till att ignorera den och låtsassomattdenintefinnsmendenfårfanintetittapåmig till att inte låtsas om honom alls till att faktiskt leka med honom några sekunder under promenaden idag och framförallt inte bli sur när han kommer och dundrar in i henne. Vi har hållt dem åtskilda inne och så har de fått smaska mjukost intill varandra genom en barngrind och ute så har jag haft Link i koppel eller lina för att kunna kontrollera att han inte smyger sig upp bakom Inja och gör ninja-attack. Easy does it, liksom. 

DSC08116

DSC08126

DSC08157

Det finns en så otroligt vacker runda som jag älskar att gå, man kommer förbi en ödegård (?) med fina marker (där jag spårat med Fendi). Njuter för fulla muggar!

DSC08167 DSC08158

Linksson blev trötter och fick åka vagn. 

DSC08175 DSC08208 DSC08212

Linus fick smaka både blåbär och vildhallon. Mums, tyckte han! 🙂

DSC08215

Link ”Långben” Kallerhult ute och spatserar på nya äventyr.

DSC08245 DSC08246 DSC08259 DSC08251

Det här med gruppfoton.. Hrrm.. Ska ta upp det som en träningspunkt – att kunna posera för kameran. Det är en väldigt viktig grundkunskap i 4FOTA-hemmet 😉

3

Som sagt var..

DSC08302

Man kan ju också välja att låta hundarna posera på en sten som inte är täckt av superspännande lav som är asball att gnaga på och typ det roligaste som man hittat.. Någonsin.. Tills han hittade ett löv. och en sten. och en fjäder. och ett annat löv. 

DSC08336

På vägen hem stannade vi till vid lekplatsen.

DSC08377

Perfekt passivitetsträning för hundarna 🙂

DSC08391DSC08408Tack för oss 🙂

 

Annonser

Friskies reklamfotografering

I början av november så åkte familjen Augustsson Kallerhult ner till Malmö för fotografering hos Friskies. Fendi och jag vann ju deras tävling ”Lika som bär” och kommer att vara poster girls 2013 😉

Vi fick bo på Best Western i centrala Malmö och äta god hotellfrukost innan det var dags att infinna sig i studion.

Det skulle tas bilder på Fendi själv och på mig och Fendi tillsammans. Kan säga att det var helt klart lättare att regissera bilderna med bara Fendi. ”Le, inte så mycket, le lite till, vrid dig dit, ta ner handen lite, titta på hunden, vrid tillbaka huvudet”.. phuu! Hade kramp i kinderna till slut, men oj så roligt det var! Fendi var jätteduktig, hon är verkligen en naturbegåvning när det kommer till att posera framför kameran.

Vi fick träffa massa trevliga människor och ha riktigt skoj tillsammans, Fendi är en sådan fantastisk hund som ställer upp på vad jag än ber henne om, speciellt om hon får en godbit 😉

Friskies Facebooksida har en kort filmsnutt från vår fotografering släppts och jag har fått tillstånd att dela med mig av den längre versionen. Tycker den är så fin och blir alldeles tårögd över min underbara hund varje gång jag ser den ♥

Tack Friskies för det här äventyret och Tack alla ni som röstade på oss och gjorde detta möjligt! 🙂
Maten till Hundstallet ska vara på väg enligt uppgift, det blev lite fel med leveransadressen men snart blir det rätt 😀

Fendi vann :D

Tusen tack till alla er som hjälpt till att göra detta möjligt 🙂 Fendi (och jag) vann Friskies tävling ”Lika som bär”, jag är i mailkontakt med Friskies och som det ser ut som nu kommer vi åka ner till Malmö nästa vecka för fotografering och filmning 😀

Fendi firade vinsten med en påse Dental fresh från Friskies. Vinsten om ett års hundmat kommer vi som utlovat att skänka till Hundstallet

Segrare x 2

Idag var det dags att bege sig till Ale BK för rallylydnadstävling. Inja skulle få debutera i Fortsättningsklass och Fendi skulle förhoppningsvis ta sitt sista uppflyttningspoäng i samma klass.

Vi fick åka med goa Mirja och Zorba som tävlade i Mästarklass och värmde upp inför deras SM-deltagande om lite mer än en månad 🙂

Inja var först ut av mina två och hon gick som en dröm. Inget jag kunde komma på som skulle kunna ge oss avdrag och Mirja tyckte också att det såg finfint ut.

Jag räknade lite fel när det var dags för Fendi och började värma upp henne när det var 5 hundar kvar istället för 2, hon kändes inte helt med i matchen utan rätt okoncentrerad. Peppade igång henne, gjorde några enkla övningar, matade med en köttbulle och entrade planen. Fendi brukar vara mitt säkra kort, någon nosning på sin höjd. Rallylydnad är verkligen hennes paradgren och hon är riktigt duktig. Idag var känslan inte alls där. Hon var okoncentrerad och gjorde konstiga fel så som att gå runt skylten i sväng höger och i tysksvängen, flöt iväg och var allmänt disträ och seg på att följa mina kommandon. Det är tecken på att hon inte är med, att hon inte vill och vanligtvis brukar hon gå från det till att bli låg och gå undan och inte vilja vara med. Jag la på överväxeln i peppning och tänkte att nu jäklar ska jag inte gå ner mig för att hon är på väg dit, jag ska visa henne hur roligt vi brukar ha det och bara köra på ändå så länge hon inte tappar det sista.

Vi kom fram till sista momentet som var 8:ans frestelser (för er oinvigda i rallylydnadens ädla konst så går 8:an ut på att det står två koner utställda och man ska gå som en åtta kring dem, svårigheten är att det ligger två frestelser på varsin sida av den tänka mittlinjen mellan konerna, idag var det två leksaker). Fendi brukar aldrig ta för sig av saker utan att be om lov minst fem gånger och sen bekräfta ens godkännande fem gånger till, gärna skriftligt. Förstå då hur paff jag blev när hon rätt vad det är sätter av med ett rävskutt och snor åt sig en av leksakerna i ett glädjeskutt. Jag blev så j*kla glad. Hon gjorde ett hyss! Hon tog för sig och blev lite galen istället för att gå ner sig. Jag blev så glad att när hon spottat ut leksaken så sa jag till henne att ta den igen, sen kom jag på mig själv så jag bad henne spotta ut leksaken på dess rätta plats, vände mig mot domaren, tackade för oss och sprang av planen för att ge Fendi minst en näve köttbullar. Det här, mina vänner, är en större seger för mig än att hon skulle ta varenda uppflytt möjlig. Att hon valde att gå på istället för att gå ner. Att hon hittade på hyss istället för att bli inåtvänd, att hon blev galen och glad istället för passiv och rädd. JAG ÄR SÅ SJUKT GLAD OCH STOLT ÖVER MIN HUND! Så som jag kämpat med att försöka höja henne, sitter här och är tårögd över hur lycklig jag är för det som hände, vad det betyder för mig och framförallt för Fendi 😀

Domaren, Birgitta Elgh, frågade med en undrande blick Varför jag bröt, jag skulle ha fått 83 poäng och uppflytt om jag bara hade gått de tre sista metrarna fram till målskylten. Jag kan säga att jag hade inte en tanke på det, jag var i sådant glädjerus över Fendis val att det var största segern. Mitt svar var något liknande: ”Jag blev så glad över att hon hittade på ett hyss så jag ville belöna henne på en gång!” och sen förklarade jag hur hon brukar bli och hur jag märkte att hon var på väg fel men hur den här vändningen kom och hur mycket det betydde för mig. Fick en väldigt varm applåd av både arrangörer och publik ♥

Inja, min lilla stjärna, hon såg dock till att upprätthålla familjeäran. Hon slog till med 100 poäng (maxpoäng) och en delad förstaplats i sin debut i Fortsättningsklassen. Alltså får hon från och med nästa tävling delta i Avancerad klass. Med en bra grundtränad hund kan man komma en bra bit på vägen. Inja är ytterst sparsamt rallytränad inför Nybörjarklass och har inte fått träna på Fortsättningsmomenten någon gång (i rallyträningsform), igår morse satt jag och tittade på PDF:en med momenten och tänkte för mig själv: den kan hon, den med… Sen efter att jag fått banskissen idag på tävlingen så tränade vi lite på långsam marsch och lite sitt framför, stå gå runt och läggande under marsch. Sen körde vi. Jag vet inte riktigt när det blir start i nästa klass, tanken var ju inte ens att Inja skulle tävla rallylydnad utan vi skulle satsa på andra grenar, men när jag ändå anmälde Fendi så fick Inja hänga på. Ett bra beslut helt klart 😉

 

Jag är så otroligt stolt över mina älskade hundar och dit vi tagit oss. Inja införskaffades som sällskapshund och har visat att hon har såå mycket mer att ge. Fendi införskaffades som tränings- och tävlingshund och har lärt mig så mycket, inte minst ödmjukhet och att sätta realistiska mål. De gör mig till en bättre människa och jag älskar dem mer än vad ord kan beskriva ♥

Dag 2 – Presentation om hundarna

Fendi är en rätt känslig tjej. Hon hatar att göra fel. Då ramlar himlen ner och marken spricker. Minst. När allt går bra så går det som på räls. Då är det roligt, roligt och man kan göra mycket, mer, mest. Hon är en liten aussie med sina ca 16 kg och nästan pinsamt medveten om sin söthet. Hon lindar de flesta kring sin lillklo och det är inte lätt att hålla på konsekvensen när man ena stunden bett henne gå ut bara för att tre minuter senare komma på att man sitter och klappar henne igen. Vi har provat på lite allt möjligt, en försmarsmaktssatsning gjordes när hon var yngre, men hon hade inte tillräckligt med motor för att platsa. Att ha gått från att ”inte leka, vi kan kramas!” när hon var liten till att ha sönder kampstocken på MH-beskrivningen är för mig ett uppnått mål, större än somliga tävlingsprestationer. Vi har tränat lydnad för tävlan, men sen kom mattes ohälsa i vägen och färskvaran rann ut i sanden och halvt inkonsekvens (detaljerna) vardagslydnad tog dess plats. Sedan livet hamnat på fötter igen har det tävlats rallylydnad med uppflyttningspoäng i fortsättningsklass, Heelwork to Music med uppflyttning till klass II och Freestyle med uppflyttning till klass III som resultat. En utställning med en 2:a har också avklarats. Fendis jobb senaste året har varit att vara kurshund och det har hon gjort med bravur. Men mer tävlande kommer det bli framöver och mitt primära mål är att hålla henne glad och förhoppningsvis lära sig att ta motgångar lite bättre.

 

Inja är en räserråtta utan dess like. Allt man gör kan man göra mer, hårdare, snabbare och bättre. Tar det för lång tid för matte att klicka och belöna eller hinna med så tar man i ännu mer samtidigt som man låter som en nymfparakit/katt som svalt en vattenmelon. Hon införskaffades som sällskapshund och träningsgrunderna är lagda därefter. Nu omskolas hon till top notch tävlingshund 😉 Sanning med modifikation, men lite har hänt. Efter en intensiv lydnadssatsning på några veckor efter att hon kom hem från valpsommaren -09 fick hon ett andra pris i Lkl I, nollad plats pga för dåligt ostörningstränad hund. Saker ska hända på platsen, det ska springa upp hundar, tappas godis runtomkring, komma flygandes bollar, men om inget alls händer – ja då måste det vara nått fel sa Inja och kröp kvittrandes fram till matte när det var tio sekunder kvar. Lydnadssatsningen fick ett abrupt slut i och med vinterns antågande vilket totalt inkompatibelt med utomhusträning av frusen staffe. Först nu har lydnadsträningen återupptagits, dock med lite andra mål än sist så när det blir nytt försök i lkl I återstår att se. Uppflyttad till Rallylydnadens fortsättningsklass, uppflyttad till Heelwork to Music klass II och tävlad i Freestyle klass III (i skrivande stund på plats 9 på Årets Freestylehund, plats 10 på kvallistan till SM och andra reserv till Agria Elite Challenge). Det Inja brinner mest för i hela världen är Disc Dog. Det finns inget roligare enligt henne och det gäller att tänka efter så man inte håller på för länge. Inja skulle springa tills hon stupade. Det är inte särskilt hälsosamt. Inja är en allt eller inget-hund. Första året hatade hon att bada, hon blev förnärmad om hon blev blöt och hon tittade på en som om man tappat allt förstånd om man ens insinuerade att hon skulle ta sig ett dopp med alla de andra badande hundarna. Året efter hoppade hon i och simmade som en rysk undervattensmissil. Fort, glatt, målinriktat. Hon hade ju alltid älskat att bada och simma?! Samma inställning har hon när det gäller andra hundar. De hon inte känner, de vill hon inte ha med att göra. När hon träffat en ny hund 4-5 gånger och man gått på promenad tillsammans och hon insett att de kanske inte är helt värdelösa ändå, ja då älskar hon dem. Hårt och passionerat. Det ska hoppas och pussas och liggas på rygg och fjäskas. Hon älskar dem så mycket att de hatar henne. Typ. Men Inja är lika glad för det. Hur mycket Inja älskar människor behöver vi inte ens gå in på..