Är man intresserad av att tävla med sin hund, eller kanske verkligen satsa på att förbättre hundens självförtroende och er teamkänsla, då rekommenderar jag innerligt kursen ”Lyckas på tävling” som jag kommer att hålla på HallåHund.
Här är en kommentar av en tidigare kursdeltagare (vi har valt att döpa om kursen från ”Grundkurs för tävlingshunden” till ”Lyckas på tävling” för att det inte ska bli missförstånd om att den bara riktar sig mot nybörjare och ekipage som inte kommit ut och tävlat än)
”Jag och min golden retrievertik Penny gick kursen ”Grundkurs för tävlingshunden” i början av året för att bygga både mitt och Pennys självförtroende, finslipa utförande, fokus och stadga och framförallt för att förbättra vårt samspel och samarbete. Kursen överträffade mina höga förväntningar med råge – vi fick stöd, tips och inspiration inte bara i det som jag tidigare nämnt utan även utan i all träning, bland annat kroppskontroll, balans och trickträning. Att träna inför andra i en tävlingsliknande, men ändå trygg, situation gav mig och min hund extremt mycket inför framtida tävlingssituationer. Kursen i allmänhet stärkte inte bara min hunds självförtroende, utan även mitt, samt vårt samspel och vår relation och gav oss viktiga verktyg för att fortsätta utvecklas tillsammans! Rekommenderar den varmt.” Emma Bissmark Blomé & Penny
Det är en härlig blandning av gräddan av godbitar jag tagit med mig från sammanlagt fem instruktörsutbildningar, flera fortbildningar, föreläsningar, kurser och mängder av slukade böcker, youtubeträningsfilmer och intressanta diskussioner på diverse forum.
”Hur förbereder jag mig och min hund inför tävling? Hur stöttar jag bäst min hund under en tävling? Hur gör jag min hund trygg i en tävlingssituation och hur håller jag koll på mina egna nerver? Det här är en kurs som handlar om träningsupplägg, burträning, nervositet och en massa annat! Kursen passar dig som har tävlingsambitioner och som vill lägga en stabil träningsgrund för din blivande tävlingshund, eller för att få till det lilla extra med din nuvarande tävlingshund, samtidigt som vi stärker hundens självförtroende och er relation. Vi kommer prata inlärningsteori och vi kommer jobba på allt från kroppskontroll och stadga till full fart och attityd. Kursen passar alla som vill tävla med sin hund oavsett om det är i agility, tävlingslydnad, brukslydnad, freestyle eller rallylydnad, mm.”
Nu är det bara två veckor kvar tills mina kurser på HallåHund drar igång och det ska bli så skoj! Jag har ju turen att få ha en av mina absoluta favoritkurser, nämligen freestyle och denna gången är det en fortsättningskurs vilket kanske är lite extra roligt eftersom att vi utöver trickträning, kombinationer, tävlingsträningstänk mm jobbar mycket med deltagarnas egna program. Kursen blir därmed väldigt individanpassad och vi brukar ha riktigt roligt!
Hundens namn: Diva Ras: Dobermann Ålder: Hon är fem år Mattes namn: Ulrika
Persson Sysselsättning: Jobbar som djurvårdare på ett djursjukhus.
Diva är en hund som älskar att jobba tillsammans med mig (eller någon annan som har gott godis) vi har gjort massor med roliga saker tillsammans, t ex tävlat i heelwork to music, freestyle, rallylydnad, lydnad och bruksspår. Hon tycker allt är kul. Tack vare denna underbara hund har jag fått uppleva flera roliga resor och äventyr, självklart har vi gjort dessa tillsammans. Vi har tävlat lite utomlands, träffat nya människor vi aldrig skulle träffat annars.
Jag tror att Diva passar som The Next Lassie för att hon är miljösäker, social och ganska lättlärd… Hon har utstrålning och charm och folk blir ofta berörda av henne.
På MyDog gjorde vi bland annat lite tassarbete på distans, hon höll fast mitt ben, snurrade och balanserade på min rygg.
Diva spenderar gärna sin fritid med barnen och deras kompisar, hon älskar barn. Springa runt med en sko i munnen måste man göra när man är extra glad och det är man ju ofta, vilket leder till att vi ofta tvingas leka ”fågel, fisk eller mittemellan” här hemma innan vi kan gå ut… Man bör ju ha en likadan sko på båda sina fötter 😉
Det bästa Diva vet skulle kunna vara att lägga sig i bädden framför brasan efter ett träningspass. Men hon skulle också kunna svara att springa… Fort och långt… Det är också härligt
Ja, Diva är allt en halvgalen hund med härlig energi som håller sin familj varmt om hjärtat. Inte en tråkig dag tillsammans med denna myshunden kan jag lova!
Helgen den 25-26 augusti avgick Västra Kennelklubbens årliga utställning i Backamo, Ljungskile. Samtidigt arrangeras även Freestyle och Heelwork to Music-tävlingar. Eleonor och Ulrika som innan varit solomedlemmar i VaKKs freestylekommité har ju nu fått förstärkning av både mig och Frida för det praktiska och Jennie in spirit liksom 😉
Efter att ha jobbat en vecka på nya jobbet, med massa aktiviteter varje kväll (bland annat fylla år med supermysigt prickigt kalas), flängde jag hem snabbast möjligt på fredagseftermiddagen för att hinna packa in allt i Fridas dogmobil innan vi for norrut. Resa tält, rasta hundar, bära bord, fixa och trixa. När kvällen led mot sitt slut var mina energidepåer på samma nivå. Jag hade i något svagt tillfälle bestämt mig för att efteranmäla Inja och Fendi till helgens HtM-tävlingar, Fendis musik bestämde jag mig för på torsdagen men Injas var blankt. Hade slängt ner några extra plagg i väskan för att ha marginal på vad jag kunde bestämma för låt kostymmässigt. Frida fick hjälpa mig och vi spotifyade och funderade och rotade i datorns mest bortglömda vrår innan det bestämdes att hon fick köra till samma låt som jag efteranmälde henne med förra året. Eftersom att jag hade förra årets improvisation på film kunde jag ju spara lite improvisation i år 😉
Öl och spik, en självklar kombination?!
Lördagen började finemang, allt flöt på bra, Frida och jag speakrade, sprang med resultatslistor, grejade och fixade. Som tur var hade vi förstärkning av den bästaste DJ:en man kan tänka sig, Robin. En stor eloge till honom!
Det jobbades inte bara, utan det tävlades ju också. Lördagens freestyle var rätt okej. Vi har ju definitivt legat på latsidan när det gäller freestyleträningen under sommaren. Så många andra roliga saker har fått ta plats istället. Vi har helt enkelt tränat på tävling och det är inte bästa sättet för att öka prestationen på tävling.
Första sekvensen i programmet är meningen att jag ska skrubba med en trasa och Inja ska krafsa på sin trasa. På träning funkar det och den lilla träning vi haft innan tävlingen var att fokusera på rätt beteende här i början. Det har satt en stor prägel på hur känslan i resten av programmet blivit. Men, återigen så spaceade hon iväg, förstod inte vad som förväntades av henne och inget krafs blev det där. Jag blev lite desperat och bad henne ta trasan istället för att hon ändå skulle interagera med den. Hon tyckte det var lattjo, skakade på den och spottade ut den omedelbart när jag bad henne om det. Resten av programmet gick sådär. Skälligt och okoncentrerat. Min tes om att ett träningspass skulle ge hundra procentig ökning i tur stämde inte riktigt 😉
Heelworken började med Fendi och hennes blivande Dallasprogram. Några rörelser hade spånats fram i nivån med ”aah, men den positionen kan hon.. Typ.. och den med.. Tror jag..”. Det kändes rätt bra ändå och jag tror verkligen att det kan bli nått riktigt bra av det om vi faktiskt lägger manken till. Injas HtM blev ju en repetition av förra årets improvisation, vifta lite med armarna, fladdra lite med tassarna, gå runt lite och FÅ UPPFLYTTNING, tjohooo!!
Lördagen resulterade i en 4:e plats i FS III och en 2:a och en 3:e plats i HtM II. Jag skämtade om att nu hade jag ju tränat, så morgondagen skulle gå mycket bättre.
På lördagskvällen var det allsång, grillkväll och väldigt trevligt umgänge med rosettflickorna. Jag kände mig hängig och trött så jag gick och la mig rätt tidigt. Söndagen började med att tömma tälten på mängder med regnvatten. Bra tajmat av nederbörden att komma under natten istället för under tävlingarna 🙂 Jag var rätt stressad över att ha anmält hundarna till såväl freestyle och heelwork samt utställning för Inja plus att jag skulle hjälpa till på tävlingarna. Som tur var så är Freestylesektorn riktigt kickass-bra så jag behövde inte hetsa så mycket som var tänkt. Inja och jag gick in, vi hade ändrat början eftersom att det inte funkat på tävling, så istället för att krafsa på en trasa (som var tanken, eller stå och titta ut i luften och filosofera över livet, universum och allting som varit fallet senaste tiden) fick hon hoppa upp på min rygg och snurra runt lite. Tror att det gjorde att känslan blev bättre redan från början och resten flöt på bättre. Hon började skälla några gånger men jag kunde få tyst på henne rätt bra. Känslan höll genom hela programmet och när vi sprang av planen grät jag av glädje och tjoade till henne hur mycket jag älskade henne ♥
Snabbt svida om från freestyleoutfiten till utställningsoutfit och springa bort till utställningsringen. Vi hade lite tid över men sen var det dags för Öppenklass tikarna. Inja var första tiken in och skötte sig jättebra både i rörelse och uppställd. Sist vi ens tränade var på Rasspecialen. Jag kör tydligen stenhårt med att tävla istället för att träna.
Domaren var väldigt trevlig och det kändes som att han nästan beklagade att han var tvungen att ge Inja ett Very Good istället för ett Excellent. Jag var inställd på ett VG eftersom att Inja är i minsta laget, men VG:t var på grund av att han upplevde att hon var något trång i underkäken. Jag var helt klart nöjd. Fick reda på att om någon av de andra tikarna fick ett VG så skulle vi in för konkurrensbedömningen. Jag var stressad inför att hinna tillbaka till HtM II, så jag hoppades att alla skulle få Excellent, men en till tik fick VG och i konkurrensen slutade Inja som 4:a. Klart att det var roligt att få stanna kvar lite längre än vanligt, men det var lite väl stressigt.
Tillbaka till Freestyletävlingen och lite funktionärsjobb innan det var dags för Fendi att prova lyckan igen. Jag kände mig rätt off, hade inte banvandrat och knappt lyssnat på låten. Samma inför Injas tur, var helt mosig i huvudet och orkade inte ens visualisera vad vi skulle göra innan vi gick in. Jag var så nöjd med allt som varit att jag först funderade på att inte starta, men så blev det ändå. Resultatet i Heelworken blev omvänt från lördagen så Fendi knep andra plats och Inja tredje men inga uppflyttningspoäng.
Söndagen resulterade i en 1:a plats, cert (24,95 poäng), kvalificering till Agria Freestyle Elite Challenge i FS III, VG i kvalitet och 4:e bästa öppenklass tik i utställningsringen samt en 2:a och en 3:e placering i HtM II.
Idag var det dags för AFEC-finalen. Jag och Johanna Allanach satt och pratade innan, hon har sett Injas program tidigare när det inte innehöll 50-75% utskällning och vi bollade lite idéer och jag fick goda råd. Eftersom att jag ändå hade inställningen att vi reserverat jumboplatsen och allt annat var en positiv överraskning så bestämde jag mig för att försöka bryta Injas skällande så gott det bara gick.
Inne på planen blev det följaktligen ett, max två trick i taget följt av handtarget för att få henne att landa lite. Det blev så mycket bättre än igår rent arbetsmässigt, men programmässigt var det ju ingen höjdare. Det känns lite tråkigt att på Sveriges största tävlingstillfälle (SM och AFEC) inte kunna prestera max och visa vad man går för, men snacka om att detta varit nyttigt för oss – framförallt för mig som innan aldrig skulle kunna tänka mig att visa upp nått annat än enbart det som var perfekt (även förklaringen varför det dröjde så innan vi kom till start överhuvudtaget och då var det mest tack vare peppning av goa träningskamrater.
Jag har försökt ha mottot ”Just Do It” och inte hålla på och tänka så mycket. När vi debuterade i klass III i juni 2012 var programmet låångt från klart, och egentligen har det inte blivit klart. Vi har under tiden som gått ändrat om i programmet för att jobba runt svårigheter som uppstått istället för att jobba oss igenom dem. Jag tror att jag kommer lägga detta programmet på is ett tag, göra ett annat program som är tekniskt lättare och istället kunna försvåra det på sikt, träna vidare på detta program (som jag verkligen gillar) senare och parallellt med det nya. Vi får se hur tävlingsåret 2013 kommer att se ut, det beror helt på hur jag kommer att må under graviditeten och hur livet kommer att te sig med en liten tvåbening med i bilden.
Hur som helst. Tävlingen idag. Vi slutade på plats 15 av 16. Västra Kennelklubben hade som vanligt ett digert prisbord och vi kom inte hem lottlösa. En stor och fin rosett (!), hundgodis, ett stort hundben, te och choklad i fint cellofanomslag.
Igår kom Frida och Minoo hit för lite freestyleträning. Vi konstaterade snabbt att vår plan om detaljpill och uthållighetsträning under sommaren lyst med sin frånvaro så det blev mest en formcheck, lite förändringar och fokus på att stärka svagheterna.
Stenmark sa ju ”Jag vet ingenting om tur, bara att ju mer jag tränar desto mer tur har jag”. Eftersom turen torde vara proportionerlig med träningen så borde vi få en hundra procentig ökning och med hundra procent tur kan det ju inte gå annat än bra 😀
Själv tog jag hjälp av min smarta telefon för att hålla koll på Inja när hon skulle göra moment bakom ryggen på mig 🙂
Foton ovan: 
4fota.wordpress.com 
