FREESTYLE FORTSÄTTNING – platser kvar!

Nu är det bara två veckor kvar tills mina kurser på HallåHund drar igång och det ska bli så skoj! Jag har ju turen att få ha en av mina absoluta favoritkurser, nämligen freestyle och denna gången är det en fortsättningskurs vilket kanske är lite extra roligt eftersom att vi utöver trickträning, kombinationer, tävlingsträningstänk mm jobbar mycket med deltagarnas egna program. Kursen blir därmed väldigt individanpassad och vi brukar ha riktigt roligt! 

Två platser kvar, häng med vettja 😀

DSC06018

Annonser

Läsvärt! Från Hundens Utbildningsakademi

I den moderna hundvärlden gillar vi gubbar. Gubben Pavlov, gubben Skinner och gubben Premack är vetenskapsmän som vi glatt pratar om, och antar att alla förstår precis vad vi menar (vilket absolut inte är självklart). Nu tänkte jag slänga in en gubbe till i smeten, gubben Franklin.

Benjamin Franklin  effekten är en psykologisk upptäckt: En person som har gjort någon en tjänst kommer mer sannolikt att göra den personen ytterligare en tjänst, än om de i själva verket i stället hade fått ta emot en tjänst från samma person. Och på samma sätt: en person som skadar någon annan, kommer med större sannolikt att skada den individen igen, än att offret kommer att ge igen.

Benjamin Franklin (1706-1790) var en amerikansk vetenskapsman och politiker. Som alla politiker fick han såväl vänner som ovänner under en valkampanj. Han vann valet och hans störste meningsmotståndare var inte allt för förtjust i Franklin. Franklint, å andra sidan, tänkte att det var bättre att ha denne man som vän än som fiende. Han skrev därför ett brev till sin motståndare och bad denne om en tjänst. Han ville låna en sällsynt bok, som Franklin visste att den andre mannen hade i sin ägo. Meningsmotståndaren blev väldigt smickrad och skickade genast boken till Franklin, som läste boken och skickade tillbaka den. När de träffades nästa gång gick den forne fienden genast fram till Franklin och de hade ett trevligt samtal om bland annat boken. Efter detta blev de två mycket goda vänner och förblev så till sin död.

Kort och gott: Om du gör något trevligt för någon, kommer du att tycka bättre om den personen.

Hur fungerar detta?

Vår hjärna kan sägas vara en utomstående observatör, som inte tycker om när våra handlingar inte stämmer överens med våra värderingar, eller vår självuppfattning. När vi gör något som strider mot våra värderingar, försöker hjärnan att rättfärdiga detta på olika sätt, för att undvika en konflikt.

Om du inbillar dig att du inte gillar någon och sedan gör något bra för den personen, kommer hjärnan svara med att förändra hur du känner för den personen, för att ditt handlade och din värdering inte ska vara i konflikt. Eller, dessvärre, om du har varit hård mot någon som du verkligen gillar, kommer din hjärna att tala om för dig att personen i fråga faktiskt förtjänade det. Och ännu värre, du kommer börja att leta fel hos den individen, och tycka sämre om den personen, vilket kan leda till att vi människor kan bli riktigt vidriga mot helt oskyldiga människor (en intressant förklaring till sådant vi anser vara ganska obegripligt mänskligt beteende).

Benjamin Franklin effekten har studerats i många vetenskapliga studier. Ett av dem utfördes på University och North Carolina, där deltagarna skulle använda sig av två inlärningsmetoder, vilken metod som de skulle använda på vilken elev lottades splumpmässigt. Den ena metoden gick ut på att den som hade lärarrollen skulle berömma och uppmuntra sin elev, när denne slog den rätta takten (positiv förstärkning). I den andra metoden skulle läraren kritisera och förolämpa eleven, så fort denne gjorde fel (positiv bestraffning). När testet var genomfört fick de som spelade lärare fylla i ett formulär om sina elever.

De elever som hade fått beröm av sina lärare, tyckte lärarna om väldigt mycket. De uppfattades enbart positivt, medan de elever som de hade kritiserat inte alls uppskattades, utan uppfattades som otrevliga.

Vårt beteende mot andra påverkar med andra ord vår bild av andra.

Varför skriver jag detta i en hundblogg? Jo,nu finns det förvisso ingen vetenskaplig studie av hur det fungerar med hundträning, men det är logiskt att tro att samma sak gäller här, eftersom det är det mänskliga beteendet vi nu tittar på.

Om jag är trevlig mot min hund och arbetar med positiv förtärkning, kommer jag att tycka bättre om min hund.

Om jag är otrelivt mot min hund och arbetar med bestraffning/korrigering, kommer jag att tycka mindre om min hund.

En hund som jag är otrevlig mot, kommer det att vara en större sannolikhet att jag är otrevlig mot igen.

Benjamin Franklins effekten är med andra ord ytterligare ett starkt skäl till varför vi ska jobba med positiv förstärkning med våra hundar.

Ha kul tillsammans med din hund!

Natasja Ravenklint

Källa: The science dog och wikipedia
http://www.hundisverige.se/se/blogg-10777751

GOTT NYTT ÅR & föreläsningstips..

..eller ”Öka takten sista kvarten!” 😉

2013 års sista dag. Vad gör ni en dag som denna? Själv inledde jag med att sticka och simma på Borås Simarena, kom hem och umgicks med Alex farmor och farfar som var på besök, vilade en stund och nu sitter jag och jobbar på en superföreläsning om inlärningsteori samtidigt som Alex fixar nyårsmiddagen (Linus sover sött på övervåningen och hundarna tittar förväntansfullt på husse ifall han skulle råka tappa ner något i deras munnar).

Picture1Föreläsningen jag jobbar på skall hållas på HallåHund den 23e januari. Den ingår i kursen ”Grundkurs för tävlingshunden” men även om man inte går kursen så kan man anmäla sig till enbart föreläsningen.

”En föreläsning för dig som vill lära dig mer om hur hundens inlärning fungerar och hur du kan få fram olika beteenden hos din hund, oavsett om det gäller tävlingsmoment eller att lära hunden hämta en dricka i kylskåpet åt dig! Vi pratar om shejping, lockning, vad som är så speciellt med att träna med hjälp av klickerprincipen, vad som sker med inlärningen vid bestraffning, hur man lägger upp kedjeträning och mycket mer. Välkomna!”

 

Hade nästan velat ha en heldag istället för ”bara” 19-21, det här ämnet är verkligen så otroligt intressant och man kan lägga det på så många nivåer, allt ifrån den nördigaste vetenskapliga grunden till högst tillämpade praktiska användandet. Jag tror att föreläsningen kommer att passa både nybörjare och erfarna tränare, inlärning är ju dessutom mer eller mindre densamma för alla arter så om du vill få ordning på sambo eller barn 😉

Hoppas ni alla får ett riktigt Gott Nytt År! Kom ihåg att det är inte nyårslöftena som ändrar ert liv, det är handlingarna som ändrar och det är lika bra att börja på en gång istället för att skjuta upp och göra för stora löften till en själv. Jag har tillexempel inte lovat att jag ska äta mindre godis eller träna mer. Däremot har jag både igår och idag varit och simmat och valt bort sötsaker (svårt för mig som är kraftigt godisberoende). JUST DO IT. Blir det slödag med onyttigheter imorgon så har jag inte misslyckats och behöver därför inte få skuldkänslor eller dylikt. Allt man gör i rätt riktning är bra. Tänker man så hjälper man sig själv mer än att sätta upp för höga och ambitiösa mål inför varje nytt år.

Åter igen: GOTT NYTT ÅR! ♥

 

”Från en belöning till nästa!”

image

Nu äntligen kommer blogginlägget om föreläsningen jag var på i onsdags.

Hundens Hus i Göteborg hade tagit in Eva Bertilsson från Carpe Momentum för att föreläsa och hålla clinic i temat ”Från en belöning till nästa!” Det är ett väldigt tilltalande koncept för mig eftersom att jag gärna nördar ner mig på djupaste detaljnivå och nu var det flera timmar som i princip handlade om ett avgränsat träningspass på 20-60 sekunder.

Jag kommer inte att gå genom allt hon pratade om, då rekommenderar jag er hellre att gå på hennes föreläsning, men här kommer några av godbitarna blandat med lite egna tankar:

image

Som ni säkerligen redan vet så är det ju konsekvenserna som styr ett beteende och det som sker i minljön innan beteendet ger information eller signal om vilket beteende som kommer inträffa – har jag aldrig lärt min hund att sitt betyder att den ska sänka bakdelen mot marken och sätta sig ner så kommer det heller aldrig att ske, hundar kan inte svenska. Har hunden fått mycket belöning/beröm när den satt sig och att man sedan kopplat kommandot sitt till den rörelsen hunden gör – ja då ökar ju sannolikheten markant att hunden kommer att sätta sig när man säger Sitt.

Det som Eva tog upp mer var vad som föranleder att man säger Sitt i en given situation. Om ni är mitt uppe i ett träningspass och tränar att hunden till exempel ska reagera snabbt på kommandot så vill ni ju att hunden förslagsvis står i början av varje repetition, sitter den redan ner kan den inte sätta sig snabb.

Då värdet från belöningen flyttar sig bakåt i kedjan så kan även sannolikheten för att hunden ska erbjuda Stå som beteende öka eftersom att du då i träningssituation gett den kommandot för sitt och därmed grönt ljus för en övning som kommer att generera belöning. Tänk på det nästa gång hunden hoppar på en gäst och du kommenderar sitt och belönar för att den satte sig, i princip har du då även belönat att hunden hoppade på gästen. Ett annat klassiskt exempel jag kom att tänka på är koppelträning. Hunden drar, du lockar in den och ger en godis, så fort hunden ätit upp så springer den längst ut i kopplet igen och proceduren börjar om. Man ska alltså vara väldigt noga med att se vad hunden gör direkt efter den belönats klart.

image

Hur ska man gå tillväga då? Jo, man ska hela tiden eftersträva att dela upp beteendet i så små, små delar som möjligt samtidigt som man jobbar med en tillrättalagd miljö – det ultimata är om man bara ser de bra beteendena. Sedan måste man självklart utmana lite för att se att hunden lär sig något, är man på samma steg för länge så får de förvisso väldigt stor belöningshistorik på rätt beteende men man kommer inte framåt så snabbt.

Trial and Success är det som räknas, Trial and Error är en missuppfattning i mångt och mycket. Har ett felbeteende skett är det ”för sent”. 

Hur mycket man vill tillämpa detta tänk beror ju självklart på vad det handlar om för beteende, har man ett icke uppskattat beteende är det ju självfallet viktigare att hunden gör rätt hög procentandel av tiden. För varje felaktig repetition stärks minnesbanorna för att just den responsen är ett möjligt beteende man kan göra i en viss situation..

Detta var bara några delar av vad Eva pratade om, annat intressant var bland annat targetanvändning, skräpbeteenden, medvetna och omedvetna markörer och signaler, korta och långa belöningar. Jag rekommenderar verkligen hennes föreläsning och jag hoppas på att gå clinic för henne i framtiden 🙂

Så länge det är fysiskt möjligt..

..går det att läras.. Men frågan är om man verkligen SKA lära sin hund saker bara för att den har den fysiska kapaciteten.

På facebook och i bloggar cirkulerar allt som oftast olika häftiga filmer på extrema hundar. Parkourhunden Tret från Ukraina är det nog inte många som missat och nu senast är det Jumpy från USA som drar till sig folks beundran.


Tret


Jumpy

Otroligt häftiga filmer på hundar som är vältränade så väl fysiskt som psykiskt. MEN! Hur ser inte belastningen ut på dessa hundars leder, ligament och muskulatur. Utöver det slitaget, förstå olycksrisken ifall några av dessa ”stunts” går fel.

Jag säger absolut inte att man inte ska göra några av dessa saker, jag själv tränar disc dog med mina hundar som kan innebära höga hopp och vändningar i luften, jag planerar att satsa mer på agilityn senare och även den sporten är till viss del förknippad med risker och skador. Jag tycker att det är ypperligt att använda sin omgivning för balansövningar och liknande, men försöker alltid att undvika framförallt att hunden hoppar rakt ner från en hög höjd. Det blir enorm belastning på frampartiet att ta den stötdämpningen som behövs. Skillnaden från agilityn och disc dog är att där rör sig oftast hunden i en framåtrörelse, jämför själv genom att ställa dig på en hög sten och hoppa jämfota rätt ner i backen med att hoppa med en framåtrörelse så du fortsätter några steg innan du stannar upp (det finns en anledning varför stuntmän alltid rullar när de hoppar ur en bil i hög hastighet istället för att försöka stanna upp och stå på en gång).

Skaderiskerna i agilityn och disc dog-träning kommer ofta av dålig planering och dåliga grundkunskaper hos hund och förare. Hur många hundar med högt driv har inte sprungit rätt upp för gungan utan att bromsa och liksom gjort någon slags supermanhyllning i luften på andra sidan där plankan tog slut. Eller sprungit rätt upp på balansbommen för att hoppa av mitt på. I disc dog-träningen kan man få till de mest spektakulära luftakrobatiska övningarna bara man har en hund med sug på discen. Kan du inte kasta målmedvetet så är det en väldigt stor sannolikhet att hunden kommer skada sig. De tänker fram till att greppa discen, sen blir landningen lite som den blir liksom.

I både agility och (om än lite mer svårtillgängligt än så länge) disc dog så finns det mycket resurser om hur man grundtränar för att få en säker hund, hur man på bästa sätt kan guida sin hund genom en bana eller hur man med discplacering kan optimera hundens hopp för att minimera skada. Det jag tycker är lite läskigt och skrämmande med ovanstående filmer och andra i dess kategori är att de kan inspirera många nybörjare att bara gå ut och köra – utan att tänka på uppvärmning, nedvarvning, säkerhet, grundträning.

Fanny Gott på Klickerklok tipsade om en väldigt läsvärd artikel som tar upp aspekter kring trickträning – värt att tänka på för freestyleutövare och andra klick- och trickfrälsta. Även här går det trender i vad som är ”häftiga” och publikfriande trick.

Så. Tänk efter före. Lägg upp hundträningen för att få en hund som håller. Se till att hunden är röntgad och helst genomgången av en sjukgymnast eller fysioterapeut innan ni börjar med fysiskt krävande övningar (gör det gärna till en vana att regelbundet göra återbesök hos denne), lägg en stabil grund med hög förståelse för övningarna (kunskap, grundfysik först – hastighet, höjd och duration sen) och se till att alltid värma upp och varva ner, fysträna allsidigt och var rädd om er bästa vän!

På spåret!

I och med att jag är mer eller mindre handikappad, eller ja – rörelseförhindrad ska jag väl säga – med foglossningar och ligamentsmärtor så har hundarnas liv varit minst sagt torftigt senaste månaderna. Jag har fått förlita mig på husse och svärfar för lite mer promenadliknande tillställningar och själv bara kunnat rasta dem och släppa dem för bus.

Hur som helst så har det blivit lite klick och trick inne, lite balansträning på utrustningen som jag ska använda 😉 osv. Idag tog jag min energireserv och la två korta spår till tjejerna vid Chalmers. Båda jobbade jättebra och det var fullt med folk som gick bredvid och även folk som stannade upp och tittade på när hundarna jobbade.

DSC_01226Injas spår gick rakt, gjorde en svag sväng och sen en 90 graders vinkel upp för en liten backe och så rakt fram igen.

Hon kopplade på turbomotorn på en gång och drog som ett lokomotiv för att komma fram. Spåret var näringsberikat och hon höll sig i spårkärnan nästan hela tiden, men hann inte stanna upp för att äta så ofta utan tuffade på.DSC_01225Fendi fick ett snirkelsnorkelspår (ja, det är ett ord). Det var inga räta vinklar, men spåret rundade stenar och träd och Fendi gick som en dröm. Hon var otroligt spårnoga, gick över kanske 30 % av godisbitarna och stannade upp och nosade runt lite grann och hittade nästan alla.

Mitt i spåret ser jag hur en kvinna kommer gåendes längs med häcken med sin lilla blandras i flexikoppel. Hunden står och gluffsar för fullt vid spårslutet och jag hojtar glatt att ”ursäkta, men jag har lagt ett spår här, bara så du vet”. Kvinnan tog det helt rätt och skuttade ur spåret med en snopen hund. Fendi hade under tiden stannat upp och tittat och så fort jag vände uppmärksamheten tillbaka till henne så sniffade hon vidare. Inte var det några som helst problem för henne att ta spåret rätt på, rakt över platsen där kvinnan passerat och det fanns fortfarande kvar en hel del godisar vid spårslutet. Fendi var så otroligt glad och viftade helt frenetiskt på sin lilla stump 🙂

Efter Fendis spår så fick hon även ta Injas spår eftersom att mer än hälften av godisarna ändå låg kvar. Det blev lite tempohöjning i detta spåret vilket lär bero på både att hon redan var i gasen, att det var mycket mer vittring och att det var längre mellan godisarna. Men hon tog sig runt utan problem även här.

MER SPÅRNING ÅT FOLKET! 

På vägen hem fick de busa lite grann och skita ner sig efter att blivit ordentligt tvagade igår 😛 Nu kan jag knappt stå upp så det blir vila en stund innan dagen kan fortsätta!

Dag 19 – Mål för 2012

Jag brukar inte gå ut offentligt med mina mål. Innan berodde det främst på att jag inte visste om jag skulle vara frisk eller skadefri tillräckligt länge för att hinna träna tillräckligt mycket eller ens kunna dyka upp på tävlingen + att frekventa besök hos kiropraktorer, sjukgymnaster, läkare, specialister, apotek mm tärde hårt på min redan svältfödda plånbok.

Nu är livet helt annorlunda. Jag mår oförskämt bra nästan alla dagar 😉 Jag har riktigt bra förutsättningar för att komma någonstans tränings- och tävlingsmässigt med mina hundar. Jag är så sjukt glad och nöjd.

Har för mig att jag skrev nått kort om tävlingsmål i början av året, minns inte riktigt och orkade inte leta reda på blogginlägget heller. Det får helt enkelt vänta till årssammanställningen 😉

Målsättning som jag delar med mig av är att få en väl fungerande on/off-knapp på Inja och få väl genomarbetade belöningsritualer med Fendi och en ökad motståndskraft för misslyckanden och aversiva signaler om det så är från andra eller från mig (att jag koncentrerat står och funderar på en sak, vänder mig mot Fendi och tittar på henne kan få henne att tro att jag ska ritualslakta henne ibland. Andra dagar säger hon: COOLT MORSAN, NU KÖR VI!).

Utöver det så kommer vi träna och förhoppningsvis tävla i rallylydnad, freestyle, heelwork to music, lydnad och agility. Vi kommer träna disc dog, jobba på en massa nödvändiga och töntiga trick, bygga kedjor och utveckla både min förmåga och deras förståelse.

Låter väl som fantastiska mål för 2012? 😀

Boktips!

Fanny Gott och Thomas Stokke har skrivit en bok om shejping, givetvis ska den få flytta hem hit 😉

Från Klickerkloks sida:

Shaping – Effektiv och rolig hundträning

Shaping är en träningsmetod som baseras på belöningar och hundens egna initiativ. Det ger en hundvänlig, snabb och effektiv inlärning. Detta är en bok för dig som är intresserad av hundträning och inlärning, oavsett om det gäller aktivering eller träning för tävking.

  • Hur utvecklar jag riktigt bra belöningar?
  • Hur får jag min hund att ta egna initiativ i träningen
  • Hur mycket kan jag kräva av min hund för att den ska få belöning?
  • Hur lär jag in avancerade beteenden utan att locka och visa hunden?
  • Hur lär jag in kommandoord?

Alla dessa frågor och många fler, får du lättfattade och konkreta svar på i den här boken. Författarnas träningsfilosofi bygger på att all träning ska vara positiv, glädjefylld och frustrationsfri. Genom mycket lek, goda förkunskaper, korta och väl genomtänkta träningspass, och genom bra utvärdering, gör de shapingen både enkel och rolig.

224 sidor. Softcover.

Hoppsan hejsan

Som det står i videotexten så var jag ute på kvällspromenad med hundarna när jag plötsligt fick för mig att det vore en kul grej om Fendi hoppade över Injas koppel. Så jag bad henne göra det och det gjorde hon gärna.. igen och igen och igen.. Måste nog ta inspiration av Anna och Flx och lära Fendi hoppa hopprep också 🙂