När jag flyttade till Göteborg 2011 och under sommaren började träna tillsammans med Malin och Helena peppade de mig till att starta på tävling fastän jag inte var helt nöjd och kände mig ”klar”, det resulterade i att Inja blev uppflyttad från freestyle klass I till III på en helg, Fendi blev uppflyttad från klass I till II och båda blev uppflyttade i HtM klass I till II. Sommaren efter hade jag ett klass III-program som var i uppbyggnadsfas och inte klart. Bestämde mig för att sluta överanalysera allt och JUST DO IT. Trots att just det programmet aldrig blev klart så fick vi ändå ett cert och kvalade till SM. När SM kom hade jag stor ångest eftersom att vi inte hade tränat sedan sommaren och jag var gravid och mådde mer än pyton och hade ont i ungefär hela kroppen. Tänkte igen att JUST DO IT. ballt att starta iallafall. Så vi startade och rent prestationsmässigt gick det åt skogen men vi har iallafall varit med på SM, hade jag låtit mitt egentliga/gamla jag bestämma så hade vi inte ens startat i klass III eftersom att vi inte var färdiga och genomarbetade enligt konstens alla regler.
Under hela graviditeten har det blivit i stort sett noll och ingen träning alls. Jag har mått katastrofalt dåligt och mitt humör har svängt snabbare än kvickt och jag har då inte velat utsätta mina stackars hundar för omväxlande glädjeeufori, översvämningsgråt och underjordisktursinne inom loppet av tio minuter 😉
Sedan kanske en månad tillbaka så har unge Herr Bebis insett att det är ganska skönt att ligga och dra sig på morgonen vilket har gett mig en stund för mig själv efter morgonamningen. Vid några tillfällen har jag då passat på att träna i några minuter med Fendi. Det har varit lek, bus och stim&stoj. Fendi går ju lätt ner sig och stänger av om det blir för svårt eller om något går fel så jag har haft all fokus på hennes attityd och slutat när vi legat på topp. Smög in lite lydnadsövningar så som att sitta högst upp på prispallen.. med en banan i munnen..:
..lite ingång på plan och springa ut till externbelöning. Apportering av använda apportbockar, ”sitta still i fotposition och titta på matte utan att det händer något”-övning och annat i den stilen. Vi har nosat liiiiite på själva momenten men merparten av träningen har bara varit lek och pepp.
I sann JUST DO IT.-anda så anmälde jag Fendi till Eskilstuna Hunddressyrklubbs dubbeltävling den 7/9 eftersom att vi ändå skulle upp och hälsa på mamma däromkring. Största förberedelsen var att beställa ett pepp-halsband från madebyminvilda.se. Litade på att lydnad inte var en färskvara trots allt och att hon skulle minnas momentträningen från Way Back When.. 😉 Det visade sig vara ett bra antagande.
Första pris och fjärde placering av 19 hundar på förmiddagen. Känslan var god, hon var på väg att ledsna men höll ihop.
Till eftermiddagen hade jag bestämt mig för att jag skulle le hela programmet, både för min egna skull (man blir faktiskt glad av att le 😛 ) men också för Fendis skull eftersom att jag vet att en bister min är en trigger till att hon ska börja gå ner sig. Känslan var underbar! Tävlingsledaren gick med oss en bit på vägen ut från plan och sa att han tyckte det var roligt att se oss och att Fendi var en så glad och härlig hund, domaren gick förbi vårt lilla läger där mamma, Linus, hundarna och jag parkerat oss och sa glatt att vi låg bra till. På prisutdelningen visade det sig att det både blev ett till första pris men även klassvinst av fjorton ekipage. Kul! 🙂
Kolla: Träningen gav resultat! Det fanns ingen prispall att sitta på med en banan i munnen, men i mammas trädgård tillsammans med priserna funkade bra det med 😉
Det var en riktigt härlig dag, mamma följde med och var barnvakt, Inja trodde allt handlade om henne, Fendi var pepp och duktig, vi träffade gamla och nya bekanta på tävlingen och efteråt åkte vi förbi en av mina käraste vänner och träffade hennes familj ♥ Underbar dag!
JUST DO IT.
Gilla detta:
Gilla Laddar in …
Vi fick ingen rosett från Elfsborg så här återanvänds en bild från Eskilstuna istället 😉
4fota.wordpress.com 
