Älskade skrutthund

Inja. Den där hunden alltså. Hon som älskar med hela sin kropp och själ. Att hon ska vara en sådan otursfågel.

I förrgår kväll så var jag iväg och tränade hos min sjukgymnast, Alex skickade ett sms där han bad mig ringa när jag kunde. Ringde upp och han frågade vad som hänt med Inja. Jag var som ett frågetecken. Vad då? Hon hade tydligen ett vätskande sår på nosryggen. Jag hade inte sett något alls under dagen så det måste ha uppkommit väldigt snabbt.

Dagen efter (igår alltså) så skulle Inja vara hos svärföräldrarna tillsammans med Linus när jag jobbade och jag tog ett kort innan vi lämnade henne:
c27c0ed2c09e11e3a5d40002c9c8f728_8Det såg fortfarande ut som typ ett brännsår men hon hade svullnat upp mer under natten. På eftermiddagen när vi kom och hämtade henne såg hon ännu värre ut och vi ringde veterinären som tyvärr inte kunde ge en tid utan rådde till att ringa så fort telefontiden öppnade dagen efter. På kvällen innan vi gick och la oss så hade hon svällt upp ännu mer och strax efter denna bild togs så rakade vi henne på nospartiet så gott vi kunde för att se hur mycket som gömde sig under den korta pälsen:
930deb5ac01911e3b14a0002c9c7b274_8På morgonen dagen efter så ringde jag så fort det bara gick och fick en akuttid klockan 10.40. När vi rakade dagen innan så såg vi att det var många partier med blåsor som inte spruckit upp än, men på morgonen såg hon värre ut, såret var större och vätskade sig väldigt och det hade börjat spricka upp vätskande sår på andra sidan nosryggen också:
2c84312ec08611e38a6e0002c9d3cb3a_8När vi var hos veterinären så var Inja glad men inte fullt lika sprallig som hon brukar vara. Vi satt och väntade och fick prata med en i deras hudteam också och vi kom även in på det faktum att Inja inte är helt okej i magen. Hon har aldrig varit tiptop men har liksom inte haft några -stora- problem. Dock så har hon mer eller mindre alltid luktat illa i munnen och jag har sökt för det flera gånger men då har det ofta härletts till tandfrakturer men det har liksom aldrig blivit bra. Sen har hon rätt ofta små uppstötningar och går och smackar efteråt. När hon äter färskfoder så fiser hon inte så mycket som hon kan göra på torrfoder – vilket också är en indikator på att hon inte är helt ok i mag- och tarmkanalen. Hur som helst så tyckte de på Blå Stjärnan att vi ska ta dessa symptom på allvar nu också eftersom att hon kommer bli så pass nedsatt fysiskt av behandligen så då måste vi peppa upp kroppen på alla tänkbara sätt runt omkring. Så andapsin för att skydda magen och bara färskfoder ett tag – blir det inte bättre så kanske vi drar igång en allergiutredning eller tar andra åtgärder. Men det börjas här.

cff0bd18c09b11e3aca10002c9c75730_8

Eftersom att det skulle ta ett bra tag innan testsvaren kom tillbaka så fick vi åka hem, rätt skönt eftersom att jag hade med Linus (som trots lånade leksaker var rätt galen :P). På vägen hem köpte vi obligatoriskt ”EfterVeterinärenGottis”. 100 % kött går i rätt linje med mag-tänket 😉

Några timmar senare ringde veterinären och det som visat sig var stora mängder eosinofila granulocyter vilket innebär att det är kroppen som angriper sig själv – alltså någon slags autoimmun reaktion. Nasal dermatit är diagnosen och det kan komma så här, poff, och aldrig igen – eller så blir det återkommande. Behandling blir en kortisonkur och rätt hög dos smärtstillande. Välbehövligt eftersom att pansarstaffen gått runt med pälsen rakt ut från kroppen vilket kan vara tecken på smärta eller sjukdom och eftersom att jag känner Inja vet jag att det definitivt är så i hennes fall.

10246088_1484541311774416_1202702901_n

Så nu håller vi tummarna för att kortisonet ska göra susen, att detta försvinner snabbt och håller sig borta och att Inja, en gång för alla, kan få må bra nu! ♥

rDSC03170Det ser nästan lite bättre ut nu, men det beror egentligen mest på att det börjat bildas en skorpa över stora såret så det inte är kladdigt och vätskande längre.


 

Tusen tack till alla som ringt, smsat och skrivit på sociala medier, ni är bäst ♥

Annonser

Made by Min Vilda!

SONY DSC

Titta vilken fantastisk överraskning som kom på posten idag 🙂 Inja och Fendi har fått nya, fina halsband från Frida på Made by Min Vilda!

Frida kontaktade mig för ett tag sedan och frågade om mina flickor ville bli bli sponsrade med varsitt halsband och självklart ville de det 😉 Frida hade lite önskemål inför produktfotograferingen och jag kom med lite önskemål och här är resultatet. De sitter helt perfekt och är såå fina ♥

SONY DSCFendis halsband har mörkrosa foder och ljuslila band, Sorority-typsnitt och en uggla på vardera sida om hennes namn. Injas halsband har ljuslila foder och fuchsiafärgat band, Sorority-typsnitt och en staffe på vardera sida om hennes namn. Ska ta fler bilder när det är bättre väder 🙂

Vill ni beställa ett eget personligt halsband? Klicka här och låt fantasin flöda 😀

Tack Frida ♥

 

Som balsam för själen

När det händer lite för mycket i offlinelivet så får bloggen ofrivillig semester.

Vi har nu äntligen flyttat in i vårt nya hus. Eller ja, själva flytten ska jag verkligen inte ta åt mig någon ära för. Alex skickade upp mig och hundarna till min mor och så kämpade han, svärfar och kompisNiklas i några dagar.

Vi kommer successivt i ordning, men än återstår mycket plock&pill. Tänkte bjuda på lite bilder från dagens skogspromenad. Vi gick inte långt och det gick inte fort (för mig alltså, hundarna var lösa och galna och sprang så fort benen bar dem) men ack så skönt det var att komma ut i skogen. Där försvinner tiden samtidigt som batterierna laddas

image

image

image

image

image

image

På spåret!

I och med att jag är mer eller mindre handikappad, eller ja – rörelseförhindrad ska jag väl säga – med foglossningar och ligamentsmärtor så har hundarnas liv varit minst sagt torftigt senaste månaderna. Jag har fått förlita mig på husse och svärfar för lite mer promenadliknande tillställningar och själv bara kunnat rasta dem och släppa dem för bus.

Hur som helst så har det blivit lite klick och trick inne, lite balansträning på utrustningen som jag ska använda 😉 osv. Idag tog jag min energireserv och la två korta spår till tjejerna vid Chalmers. Båda jobbade jättebra och det var fullt med folk som gick bredvid och även folk som stannade upp och tittade på när hundarna jobbade.

DSC_01226Injas spår gick rakt, gjorde en svag sväng och sen en 90 graders vinkel upp för en liten backe och så rakt fram igen.

Hon kopplade på turbomotorn på en gång och drog som ett lokomotiv för att komma fram. Spåret var näringsberikat och hon höll sig i spårkärnan nästan hela tiden, men hann inte stanna upp för att äta så ofta utan tuffade på.DSC_01225Fendi fick ett snirkelsnorkelspår (ja, det är ett ord). Det var inga räta vinklar, men spåret rundade stenar och träd och Fendi gick som en dröm. Hon var otroligt spårnoga, gick över kanske 30 % av godisbitarna och stannade upp och nosade runt lite grann och hittade nästan alla.

Mitt i spåret ser jag hur en kvinna kommer gåendes längs med häcken med sin lilla blandras i flexikoppel. Hunden står och gluffsar för fullt vid spårslutet och jag hojtar glatt att ”ursäkta, men jag har lagt ett spår här, bara så du vet”. Kvinnan tog det helt rätt och skuttade ur spåret med en snopen hund. Fendi hade under tiden stannat upp och tittat och så fort jag vände uppmärksamheten tillbaka till henne så sniffade hon vidare. Inte var det några som helst problem för henne att ta spåret rätt på, rakt över platsen där kvinnan passerat och det fanns fortfarande kvar en hel del godisar vid spårslutet. Fendi var så otroligt glad och viftade helt frenetiskt på sin lilla stump 🙂

Efter Fendis spår så fick hon även ta Injas spår eftersom att mer än hälften av godisarna ändå låg kvar. Det blev lite tempohöjning i detta spåret vilket lär bero på både att hon redan var i gasen, att det var mycket mer vittring och att det var längre mellan godisarna. Men hon tog sig runt utan problem även här.

MER SPÅRNING ÅT FOLKET! 

På vägen hem fick de busa lite grann och skita ner sig efter att blivit ordentligt tvagade igår 😛 Nu kan jag knappt stå upp så det blir vila en stund innan dagen kan fortsätta!

Injas 2012 i bilder

Självklart ska även Inja ha en årsresumé i bilder. Min kärlekskanonkula med turbopruttfart ♥ Breakeout’s Beat Them All – Inja
SONY DSC
SONY DSC SONY DSC SONY DSC
540570_10150674295180989_1983629251_n
”I’m batman!”SONY DSC 530976_10150992176960989_67494365_n
Efter en synnerligen framgångsrik tävlingshelg kunde Inja klä sig i rosetter 🙂
531166_10150702659790989_121349522_n
Om man attacknyser golvet så kan man vara tvungen att dra ut frakturerade tänder. Då kan det hända att man ser ut som en kanin efteråt och efterlämnar små dreggelpölar där man sovit..
551740_10151013918345989_42574992_n DSC_0183 SONY DSC
Den här bilden skulle vara så fin poseringsbild, men någon står och gör fula grimaser..
_MG_8532 206027_10150850042470989_1453981108_n
Debut i Freestyleklass III resulterade i en fin rosett att ta med sig hem 🙂
207064_10151262864335499_1034078486_n
Hör och häpna: Utställning pågår! Foto: Emelie
255594_10150240952623888_7328024_n
Trodde vi hade satt upp en ”Ingen reklam, tack” skylt men icke :/
260531_10151262857305499_1239638358_n
Ranta runt i ringen.. Foto: Emelie 
526119_10151262864125499_506868691_n
Foto: Emelie 
cats IMG_4282
”Inja kan ju lika gärna få starta när Fendi ändå ska tävla”..
SONY DSC
Inja i sitt fina sponsorhalsband inför Freestyle SM. Tack igen Petra!
cats SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC SONY DSC
Beefcake..
SONY DSC
SONY DSC  SONY DSC
Freestyletävling. Foto: Malin
SONY DSC
SÄLEN ♥
SONY DSC
Två av mina hjärtan ♥
SONY DSC SONY DSC SONY DSC
”It came to me, my own, my love.. my.. precioussssss…”

SONY DSC SONY DSC SONY DSC

Kejsarens nya kläder

SONY DSC

Är man en frysort så måste man ha kläder på sig när man går ut i Kung Bores vinterlandskap. Inför denna vintern har Injas garderob utökats med både Hurttas och Back on Tracks vintertäcken. Jag tycker att det är bra att kunna variera täcken beroende på aktivitet och temperatur ute, Inja har sedan innan en t-shirt, två stickade tröjor från farmor Anne-Lie ♥ och ett termo-liknande täcke. Termotäcket har tyvärr väldigt hårda kanter så om hon inte har något under det skavs pälsen bort i armhålorna.

Än så länge är jag väldigt nöjd med dessa två täcken. Inja har ju en lite speciell kroppskonstruktion i och med att hon både är liten men samtidigt rätt stabil och bred, så det är inte alltid det lättaste att hitta kläder som passar. Hon har strl 40 på båda täckena och de sitter inte perfekt men så bra som det går utan att vara måttbeställt.

SONY DSC

För er som inte redan vet det så måste jag bara slå ett extra slag för just Back on Tracks produkters speciella funktion. De har ”keramiktrådar” invävt i tyget vilket reflekterar hundens egna värme och ger då ett varmare täcke som ökar blodcirkulationen. Detta leder till att musklerna inte blir kalla lika lätt, håller sig smidigare längre och lättar på muskelspänningar bland annat. Läs mer här!

EFIT TLIU 23/9

Årets näst längsta ord: Tävlingslydnadsinstruktörsutbildning. Det var temat för helgen som gick. Sista träffen och fokuset låg på några av Elitklassens moment, närmare bestämt Sitt i grupp, Inkallning med ställande och läggande, Dirigeringsapportering, problemlösning och kunskapsprov. Passade på att delta i dagens EFIT också, här kommer bilderna:

8.00 Pluggar

9.00 Fendi har varit ute på morgonpromenad med mig.. och sig själv 😛

10.00 Inja och jag sitter på bussen, alldeles strax är vi framme..

11.00 Emelie teoretiserar

12.00 Mia och lyxa praktiserar. Inja ”ser och lär”

13.00 Lunchpluggar

14.00 Skriver prov (och blir godkänd)

15.00 Myser lite i väntan på bussen hem. Armbandet är en julklapp från Ammi 🙂

16.00 Kommer hem till nya möbler, älsklingen är duktig han 🙂

17.00 Finaste trion på väg ut ♥

Bonusbild på mina älsklingar ♥

18.00 Farligkorv tillagas

19.00 Fendi vill också vara med och mysa 🙂

Dag 12 – En ras du skulle vilja ha

Det finns många intressanta raser på min eviga lista. Ännu fler har varit där men strukits av olika anledningar. De som står på min lista nu är indelade i lite olika kategorier beroende på vad det är jag vill göra med den kommande valpen.

Högst upp på övergripande listan står för det mesta border collie. Jag är inne och nosar på många andra raser (tollare igen, kelpie igen, en till staffe, breton, jaktspringer, jaktcocker, jaktgolden, jaktlabbe, ungersk vizsla, holländare etc etc) men faller nästan alltid tillbaka till border collie. Varför? Det känns som en rätt optimal ras (sen kan självklart individerna vara olika, men ändå). Den vill mycket, den kan mycket. Överlag har den inte riktigt samma vakt och resursförsvar som jag upplever som en negativ sida hos aussien. Jag har träffat många härliga individer som verkligen tilltalat mig. De är dessutom fysiskt sätt smidiga och lagom stora. Jag skulle kunna skriva betydligt mer om detta och mina argument ovan kan av någon illvillig rätt lätt skjutas sönder. Detta var bara en generaliserad bild av en tanke som finns. Än är det inte dags på ett bra tag med ännu en hund i den Kallerhultska klanen. När den dagen kommer så kanske livet ser annorlunda ut och valet blir annorlunda.