Hundsöndag!

Vilken dag 🙂 Linus gav mig sovmorgon till klockan nio och efter amning, puss&hej så for han och Alex iväg. Jag packade klövar, torkad kycklingfilé och annat smått och gott i väskan och drog iväg med hundarna. Första stoppet var spårskogen där två korta och två liiiite längre (fortfarande korta) spår lades (dragen klöv, inget blod). Flickorna måste få upp säkerheten i spårandet så tanken är att börja om deras spårkarriär med många och korta spår.

Efter att ha klampat runt i skogen svängde jag förbi Citygross och Jula för att köpa en lunchkorv och en dörrmatta till ny target. Brummade vidare till Borås BK och körde ett toppenpass på ca 40 minuter i snålblåsten och isduggregn.

IMG_20140216_122632Inja fick träna på att runda slalompinnen som var utställd. Sedan gripa apportbock från min hand och springa runt och hejdundrans vad det gick! Verkligen en toppenövning för henne!! Jag har haft bekymmer med apporteringen för Inja eftersom hon pendlat mellan att inte vilja ta den/tagit den och dragit iväg/gripit men spottat ut samma sekund/dansat steppdans på den med framtassarna innan hon gripit den och/eller tuggat frenetiskt. Alternativt allt ovanstående samtidigt. Så min lösning har under långa perioder varit att skita i att träna momentet över huvudtaget eftersom jag mest blivit frustrerad själv också 😉 I och med all discdog-träning så fick vi iallafall till att hon förstod att det låg en viss poäng i att komma tillbaka till mig med föremål så där var största hjärnblödningen åtgärdad, men sen har olika övningar gett olika framsteg. Denna övning var definitivt en av de bättre!

Vidare så fick hon träna ettans och tvåans hopp, springa till targetmatta på avstånd, lite ställande under baklängesmarsch, sitta uppbunden utan att låta som en döende elefantsäl (misslyckades), bebisövning för elitens ruta fast med springa till slalompinnen och stanna där och sen springa till targetmatta. Hon var suuuperduktig 😀

Fendi fick träna på att springa fortfortarefortast till dörrmattetargeten, runda pinne, gripandeövning med hets och tävling (hon var artig och sa – ”ta den du, du verkar vilja ha den mycket mer än jag!”), något mindre hetsiga gripandeövningar som lyckades något bättre, tvåans hopp i sin helhet, återhoppen i helt fel vinkel (där det vore mycket lättare och mer logiskt att bara springa bredvid hindret tillbaka) och säkert något annat som jag glömt av nu. Jo, lite heltomsvängar fick hon också träna.

IMG_20140216_203108På vägen tillbaka till spåret så provade vi på en ny promenadslinga. Otroligt vackert och barnvagnsvänligt. Läggs på minnet! Skönt med en runda som bara tog ca 25 minuter dessutom, jag har ju fortfarande väldigt begränsad fysisk kapacitet på grund av min rygg. Under i stort sett hela hösten och vintern har jag haft en kraftig inflammation i bäcken och ländrygg och strikt förbud mot att gå längre än 20 minuter. Efter dagens eskapader känner jag av både rygg och foglossningar men det är ändå ingenting jämfört med hur det var när det var som värst, då kunde jag bokstavligt och bildligt talat inte komma upp ur soffan efter jag gått en promenad.

IMG_20140216_203223Tillbaka till spåren där flickorna fick två spår vardera. Ett kort, kort på kanske 30 meter och ett lite längre på kanske 100-200 meter (jag är fruktansvärt, pinsamt dålig på avståndsbedömning). Hur som helst så jobbade Fendi på suuuuperbra! När hon kom fram till slutet i första spåret så var hon så söt, hon slog precis innan klöven och kom runt trädet i vilket klöven var fastbunden, hon hittade snöret, svansen började gå och hon började kampa med snöret, lilla hjärtegullet ♥ Jag skrattade och visade på klöven och då blev hon jätteglad, kampade med den också och bet av en femtedel av den och svalde snabbt som attans 😛

Injas första spår gick sådär. Det var inte så lätt för hon hade glömt att packa med sin hjärna i utflyktsväskan så hon sprang mest runt och hade lattjolajbans med någon liiiiiten föraning om åt vilket håll hon skulle åt.

Fendis andra spår imponerade också stort på mig. Två gånger vek hon från spåret och vid båda tillfällena var det vilt som korsat, inte ens en hundlängd följde hon viltets spår innan hon vek tillbaka till mitt spår och fortsatte spåra. När hon hittade klöven den här gången blev hon alldeles tossig och studsade runt och kastade upp den i luften gång på gång och fångade ♥

IMG_20140216_142524Injas andra spår var så lätt att en lobotomerad gurka hade klarat av det. Så det gjorde även Inja 😉 Rakt på i ett hjulspår i ca 200 meter. Det första spåret hon fick gick både genom blåbärsris och vattenpölar och i ganska kuperad terräng så det kanske inte var helt schysst. Men nu med facit i hand: fler superenkla spår till henne!!

 

 

 

Annonser

En puss och för snabba slutsatser..

DSC06013
Tjejerna kan ju redan sedan innan ”kramas” och dagen till ära tänkte jag att de skulle få lära sig att ”pussas” på kommando (nosdutta på varandra). Det skulle även det vara ett trick som bidrar till Everyday Happiness och minskar på negativa känslor eftersom att mat/godis ibland ger upphov till oönskat resursförsvar, så att jobba nära varandra och med varandra tänkte jag skulle ge en bättre känsla mellan hundarna, ett ”vi” istället för ”en & en” när det kommer till träning.

Hur som helst så började jag med att repetera nostargetlillfingerspetsen, de är så otroligt roliga att titta på mina hundar. Inja körde Hacke Hackspett och struntade i om fingret hamnade under läppen, hårt in i ögat eller in i munnen (provade att hålla i fingret en liten stund, men det fick man ju inget för). Var på fingret man peckade var inte heller så vidare värst viktigt. Fendi sträckte lungt och försiktigt fram huvudet och andades lite på fingret, nästa steg var att varsamt trycka höger näsborre mot fingret gång på gång. Det var hennes tolkning av uppgiften 😛

Sen fick båda hundarna komma fram. Jag var inte särdeles ”träningsmässigt ren” eftersom att jag ville ha snabba belöningar så hade jag ena handen full med godis som snabbt kunde matas ut och den andra agerade target och klickerskötare.

Efter 2-3 klick upphörde Fendi att försöka, började titta bortåt och ville inte vara med. Jag tänkte att jaha, gick jag för fort fram? Så jag öppnade handen och körde en hel handtarget istället och då var hon med på noterna igen. Återgick till 3-2-1 finger och hennes undvikande beteende kom tillbaka. Det sker rätt ofta i träningen att hon blir så här, allt från att hon ”inte vill” till att hon stänger ner och låtsas att hon inte finns (vanligtvis ställer sig och tittar in i en vägg). Jag blev lite ledsen och besviken och tänkte ge upp. Då ser jag att Inja sitter och visar tänderna i varje repetition. Hon har nämligen lärt sig att dra upp sin vänstra överläpp men vi har ingen signalkontroll på det, så det erbjuds titt som tätt och speciellt om det är godis nära (min godishand var precis där). Så det var väl inte så konstigt att Fendi visade mängder med lugnande beteenden när Inja sitter och visar tänderna och dessutom peckar som en hackspett rätt mot Fendis nos. Stackars Fendan ♥

Bytte sida på hundarna och vipps så var Fendi både engagerad och road 😀

DSC06018