30 dagars utmaning – Strukturera mindre, träna mer!

Kloka Eva-Marie kör som vanligt på med inspirerande julkalender i år och 2013 års tema är ”Våga”, om att förbättra sig själv, stärka helheten, göra mer liksom.

Lucka #4 utmanar oss att ge oss på ett 30 dagar långt projekt. En liten (eller stor) förändring i ditt liv som du ska göra i 30 dagar. Motionera varje dag? Äta grönsaker? Gör armhävningar?

Jag har innan utmanat mig själv att blogga varje dag i 30 dagar, skriva om vad jag lärt mig, hur jag utvecklats och vad jag tar med mig. Nu kör jag på en ny utmaning:

STRUKTURERA MINDRE – TRÄNA MER!

Jag är en obotlig teoretiker som gärna vill ha planerat all träning i minst fem steg, fyra alternativ, tre reservplaner, två upplägg och en utskriven träningsplan. Det går ofta åt MER tid för mig att tänka på att träna än att faktiskt göra det. Så min 30 dagarsutmaning med hundarna är att jag inte ska planera, inte tänka efter, inte strukturera upp med mål och delmål, kriterier och tankar om belönings-frekvens, -kvalitet och -placering. Nä, nu ska det bara bli hejkonbaconträning.

Än så länge har hundarna under dagen fått träna:

• backa runt mig åt båda hållen (mer eller mindre nyinlärning åt ena hållet)
• marschera fint med tassarna (nyinlärning)
• burlekar med Inja (uppfräschning)
• backa i en åtta med Fendi (under inlärning)
• skritta i snö med Inja
• doggie pushups dvs sitta ekorre – ligg – ekorre – ligg med Fendi
• Inja fick sitta i Linus gåvagn medan Fendi sköt den framför sig

Allt i korta pass där jag bara gjort precis vad som fallit mig in just i stunden.

Som ni ser kunde jag ändå inte låta bli att skriva minnesanteckning på var i inlärningen vi är 😉 Det lär bli mer innan dagen är slut. Nu ligger hundarna och sover och lille Linus har precis vaknat så det är dags att gosa bebis!

UPPDATERING:

• Balansera med frambenen på fotboll – Inja
• Fjärrskiften med låsta framtassar i ordningen ligg-stå-sitt-ligg, förutom de låsta framtassarna, fokus på stadga i positionerna – Inja
• Frishejpning framben på fotboll – Fendi
• Frishejpning fjärrskiften. Efter bara några klick så hajade Fendi och körde med låsta baktassar och superpeppiga uppsitt och snabba lägganden med hakan ner i backen ♥

En puss och för snabba slutsatser..

Tjejerna kan ju redan sedan innan ”kramas” och dagen till ära tänkte jag att de skulle få lära sig att ”pussas” på kommando (nosdutta på varandra). Det skulle även det vara ett trick som bidrar till Everyday Happiness och minskar på negativa känslor eftersom att mat/godis ibland ger upphov till oönskat resursförsvar, så att jobba nära varandra och med varandra tänkte jag skulle ge en bättre känsla mellan hundarna, ett ”vi” istället för ”en & en” när det kommer till träning.

Hur som helst så började jag med att repetera nostarget på lillfingerspetsen, de är så otroligt roliga att titta på mina hundar. Inja körde Hacke Hackspett och struntade i om fingret hamnade under läppen, hårt in i ögat eller in i munnen (provade att hålla i fingret en liten stund, men det fick man ju inget för). Var på fingret man peckade var inte heller så vidare värst viktigt. Fendi sträckte lungt och försiktigt fram huvudet och andades lite på fingret, nästa steg var att varsamt trycka höger näsborre mot fingret gång på gång. Det var hennes tolkning av uppgiften 😛

Sen fick båda hundarna komma fram. Jag var inte särdeles ”träningsmässigt ren” eftersom att jag ville ha snabba belöningar så hade jag ena handen full med godis som snabbt kunde matas ut och den andra agerade target och klickerskötare.

Efter 2-3 klick upphörde Fendi att försöka, började titta bortåt och ville inte vara med. Jag tänkte att jaha, gick jag för fort fram? Så jag öppnade handen och körde en hel handtarget istället och då var hon med på noterna igen. Återgick till 3-2-1 finger och hennes undvikande beteende kom tillbaka. Det sker rätt ofta i träningen att hon blir så här, allt från att hon ”inte vill” till att hon stänger ner och låtsas att hon inte finns (vanligtvis ställer sig och tittar in i en vägg). Jag blev lite ledsen och besviken och tänkte ge upp. Då ser jag att Inja sitter och visar tänderna i varje repetition. Hon har nämligen lärt sig att dra upp sin vänstra överläpp men vi har ingen signalkontroll på det, så det erbjuds titt som tätt och speciellt om det är godis nära (min godishand var precis där). Så det var väl inte så konstigt att Fendi visade mängder med lugnande beteenden när Inja sitter och visar tänderna och dessutom peckar som en hackspett rätt mot Fendis nos. Stackars Fendan ♥

Bytte sida på hundarna och vipps så var Fendi både engagerad och road 😀

Vad gör du på fritiden?

Egentligen så är detta träning för ett mer aktivt deltagande i tandborstningen som var ett av mina mål för året. Men det blev roligare så här 😉

https://vimeo.com/59604813
Klicka på länken för kort film 🙂

En till film

I’m on a roll! 😀 Eller det kanske krävs lite mer än aktivitet två dagar på raken för att det ska räknas som en come back 😛 Har så mycket att blogga om så jag vet inte var jag ska börja och därför har det inte blivit någonting 😛

I helgen har jag hållt i Etologi-helg för våra instruktörselever, det här ämnet är verkligen något jag brinner för. Är otroligt peppad för att fixa klart mitt exjobb och förhoppningsvis kommer jag ha lite mer tid över framöver så att jag kan få det klart + hinna med andra fritidsintressen och lite socialt liv 😉

I väntan på bussen hem idag så fick hundarna visa några trick var, ska nog göra en liten kunskapsinventering snart och se till så alla påbörjade trick får mer träningstid och signalkontroll + att jag måste klura ut lite nya grejer jag vill lära hundarna också (vet knappt ens vad de kan eller inte kan i dagsläget, haha) Trickträning är bland den bästa träningen, speciellt eftersom att det egentligen är all träning. Fotgående är ett trick, kontaktfältsbeteende är ett trick, skvallerträning kan också ses som ett trick, det handlar mest om vad som utlöser beteendet, miljö eller signal eller vad som. All träning bör vara positiv och mer eller mindre kravlös i inlärningen och det är ju lite det som är tjusningen med ”cirkustricken”, att det inte finns någon mall för hur det ska se ut utan det är fantasin (och träningsförmågan) som sätter gränserna, kan man göra detaljerna och uthålligheten i fotgåendet lika roligt för hunden som att vinka eller snurra – ja då är man på rätt väg 😀

Tyvärr lider jag av klickersjukan så när jag satt med mobilen och filmade hände det flera gånger att jag tryckte av inspelningen av ren reflex där jag egentligen skulle ha klickat om det hade varit en klicker i min hand och inte mobilen 😉 Tänkte inte på det förrän i efterhand så därför bidde det en kortare film än vad som var tänkt från början, men jag får väl filma om och slänga upp en till film med några av de tricken som inte fick vara med här 😀