Valpträning

Från att vara übernördig och planera allt från drömmarnas drömmål och hur de skulle uppnås ner till minutnivå och att i detta få med alla grenar jag är intresserad av till att bestämma sig för att ta det lugnt första tiden och inte stressa med träningen – stort, men nyttigt steg för mig som tränare.

Dessutom har träningen med Link blivit ännu mer nertonad pga hans magproblem. MEN! Självklart så har vi tränat och tränar lite varje dag. Tänkte berätta lite kort om hur jag tänker kring hans träning i och med att jag inte bloggar så frekvent kring det (skriver istället upp snabba stödord i en anteckningsapp på telefonen).

När jag skulle få hem Link så tänkte jag:

• Hur ska han vara för att passa in i vårt familjeliv?
• Vad kommer han göra merparten av tiden som vuxen?

Jag är efter flera år som instruktör och ännu fler år som hundägare (Link är min femte valp) rätt trygg i att jag kommer kunna träna honom till det mesta jag vill sportmässigt. Jag har grundat och detaljtränat såväl elitlydnadsmoment som agilityövningar med flera av mina tidigare hundar, trickträning ligger alltid högt på priolistan och senaste kanske 3-4 åren har kedjeträningstänk, uthållighet, störningsträning och andra grundkunskaper för tävlingshunden också vuxit till en stor tårtbit av mitt fokus i träningen.

Det jag varit sämre på att träna med alla mina hundar är vardagslydnaden. Det är något man får på köpet med tävlingslydnad och annan träning har jag tänkt med tidigare valpar. Fendi var ju ett änglabarn som aldrig gjorde något fel så där fick jag verkligen vatten på min kvarn. Men med Link så var just vardagslydnaden det som blev svaret på båda frågorna jag hade i fokus. Med hus, sambo, barn, tre jobb och två andra hundar så Måste vardagen flyta på smidigt. Det spelar ingen roll hur många championat som plockas om hunden inte kan vara ensam hemma, vara med och ta det lugnt, finna sig i olika miljöer, gå lugnt intill barnvagnen, komma på inkallning, gå att hantera mer eller mindre hur som helst, vara uppmärksam på mig när han är lös, funka med de andra hundarna hemma och inte reagera överdrivet på andra hundar. Många fler saker än det såklart men det är nog så många punkter att träna på. Märk väl: att träna på! 

Dessutom så bestämde jag mig tidigt att med Link så ska jag bli betydligt bättre på att se till individen och inte stirra mig blind på metoden. Med Fendi så följde jag Canis grundfärdighetsschema nästintill slaviskt. Allt shejpades och det var rätt och lätt att ha tydliga träningsmål. Nu i efterhand tror jag att hon hade mått bra av att blivit lockad mer och fått mer serverat och framförallt fått lära sig att ta för sig mer och vara mer fräck och busig.

Med Link har detta tänk inneburit att vi först och främst tränade på att kunna leka med massor av olika saker, allt från skedar och metallapporten till pälskragar och prästkragar 😉 samt att vara själv i köket medan vi var i rummet intill, att vara tillsammans med hela familjen utan att busa konstant, att vara ensam hemma med de andra hundarna och även helt själv, att vara med mig på kontoret utan att göra något annat än att tugga ben eller sova. Han fick – innan magen kraschade – smaka på många olika sorters godisar och efter magen sa upp sig så har jag försökt vara duktigare på att variera hur matbelöningen levereras när vi tränat med hans veterinärmat. Jag har kört tre-veckors pass med kampanjer på saker som jag känt behövts stärkas. Första tiden observerade jag mest vad han hade lättare och svårare för samtidigt som vi fokuserade på lekutveckling. Sedan var inkallning ett fokusområde, att komma tillbaka med leksak ett annat fokusområde. Nästa fokusområde vi ska ha nu är koppelgående – i dagsläget drar han rakt ut åt sidan vilket inte är skonsamt för vare sig hans kropp eller min.

Till detta hör även att jag valt bort vissa övningar. Han hade väldigt lätt att fastna i stadgebeteenden i början så jag valde då att inte introducera Omvänt Lockande. I övrigt försöker jag se till en jämn helhet som fortfarande strävar mot våra mål – en stabil familjehund, lydnad, freestyle, vallning, nosarbete.

Jag vill ha en bra grund för Link att stå på och även fast vi inte tränar alls mycket så är träningen effektiv, jag försöker se till att variera faktorer ofta (sitta, stå, hur jag håller händerna, om det som störning ligger en leksak vi tidigare busat med precis intill, vilken aktivitetsnivå han är i, på vilket sätt belöning levererats innan mm), jag försöker jobba med signalkontroll tidigt (det har jag inte gjort med tidigare hundar och upplevt som en stor nackdel hos dem) och kedjor för uthållighet. Belöningsord är ”yes”, byta leksak är ”Ja!”, fortsätt jobba är ”bra” och ”varsågod” är ett slaskkommando än så länge. Jag ska lägga in ett externbelöningsord under de kommande tre veckorna – funderar på ”skålen” för enkelhetens skull men finurlar på om jag ska ha två ord – ett för godis och ett för leksak.

I själva träningen så vill jag ha en allsidighet för både träningshjärnan och kroppen så när han fick lära sig snurra så fick han även lära sig spinn, vi har nästan signalkontroll på ”vit” som är tassen på vita sidan av hans ansikte och skall strax påbörja ”svart” och sen kommer baktassarna som nästa projekt. Bakdelskontroll påbörjat och att backa tränade vi en del första veckorna men sen var det godisstopp i träningen och då pausade även backaträningen man nu ska vi återuppta det för han erbjuder det ibland på träning. Det blir mycket fokus på kroppsmedvetenhet kommande tre veckorna, han har fått ”åka skateboard” innan, dvs stå med framtassarna på en skateboard och gå med baktassarna men det och liknande övningar ska vi träna mer på. Han kan runda föremål från ena hållet och kommer snart få lära sig att runda från andra hållet också.

Även fast jag inte har skrivit ner alla mina tankar och min plan förrän nu egentligen så inser jag att jag är både trygg och nöjd i hur träningen flyter på med Link. Nu låter det nästan som att han tränar massor, men det kanske är 2-5 minuter 1-3 gånger om dagen. Vid två tillfällen har han fått ”ett rejält träningspass” på kanske en kvart men med pauser. Annars kommer så mycket träning in naturligt i vardagen, exempelvis lärde han sig blixtsnabbt att man ska sätta sig ner när matte lägger handen på dörrhandtaget för att få gå ut. Inja och Fendi står och glor på mig och undrar vad det är för nymoderniteter jag håller på med.

Det jag verkligen ser fram mot, förutom vallningen, är att komma igång mer med strukturerad nosaktivering. Han har gått några hårda spår men jag känner mig lite restriktiv med näringsförstärkta spår nu när han är så pass känslig och gärna plockar i sig allt han hittar från marken, men förhoppningsvis ska vi snart börja med specialsök 🙂

Här var kompakt, bildlöst, ostrukturerat svammel om det som ändå är rätt strukturerat i mitt huvud 😉

Första spåret

Idag fick Link hänga med in till jobbet i stan för att börja vänja sig vid att bli kontorsvovve. Fördelen med semestertider är att hela skolan är tom så jag passade på att lägga ett kort spår i en sal. 10 meter i U-form, näringsförstärkt. Klockrent upptag och Linken följde hela spåret noggrant. Duktig valpis 🙂

Nyekiperad

Idag kom ett väldigt roligt paket med posten 🙂 Links nya outfit sydd och broderad av Yvonne Hull. Ett Link-halsband i husses ”favoritfärger” Blåvitt (:P) och ett tjänstetecken som jag specialbeställt.

Det finns en viss tendens att valpar charmar brallorna av alla inom ungefär en mils avstånd och efter att ha haft några valpar och tröttnat mer och mer varje gång på folk som kommer framspringandes i tid och otid så tänkte jag helt sonika att detta kanske kan underlätta så man slipper bli störd när man tränar och jag kommer definitivt använda det mycket när jag är inne och jobbar på skolan där det är högsta prioritet att Link lär sig att kunna ta det lugnt och inte ha för hög förväntan på att hälsa på alla elever och lärare.

Självklart kommer han att få hälsa på både hundar och människor – men nu kan vi förhoppningsvis kunna avstyra anstormningen av alla Links fans. Ja, alla älskar Link 😉
Idag var vi vid Knalleland och miljötränade/köpte stängselnät och Link fick hälsa på ett snällt och lugnt barn. Godisutdelning, klappande och godis igen. Link var mycket nöjd! Mycket bättre än SPRINGALLTVADNIKANOCHSKRIKFÅRVIKLAPPAIFALSETT-barnen i Landvetter förra veckan!

Första dygnet med Link

Nu har Link varit Olsforsare i snart ett dygn (okej, vi kom hem från uppfödaren efter tolvslaget – men ändå) och det går bara såå bra och känns såå rätt!

Dagen började med att jag inte längre kunde hålla mig, utan jag väckte honom strax innan klockan sex för en snabbrastning, sedan sov han gott till precis innan nio då min bror ringde. Han hade säkerligen somnat om igen men jag tänkte att det var bäst att gå upp innan Linus vaknade så vi kunde klämma in en till rastning och frukost hann serveras.

Merparten av dagen har Link sovit lite, kissat ute lite, ätit lite, bajsat ute lite, lekt med leksaker lite, kissat ute lite, sovit igen en stund osv osv, rinse and repeat. Otroligt lätt att ha med att göra. Allt eftersom dagen gick så började han ta för sig mer och mer – tillexempel tyckte han att det var en ypperligt bra idé att smita upp i grannens trädgård för att bajsa, han har inte försökt gå dit vare sig före eller efter men då tog det tre bajshindringar och en tvångsdeportering till andra änden av trädgården för att undvika grannbajjning.

När jag skaffat valp tidigare så har jag varit så sjukt taggad på att träna. Dock inte alltid sjukt pepp på att träna VALP utan jag har otåligt väntat på att den lilla ullbollen (i Injas fall skalbagge med XXL-kostym) ska växa upp så vi kan träna mermermer. I detta fallet är jag inte alls stressad. Det som är prio för oss nu är att Link ska ha en chans att anpassa sig till vårt liv vilket även innebär att gå ur vägen och vila självständigt när livet med Vilda Bebin tar lite för stort utrymme. Så redan nu har vi börjat träna lite smått på att Link ska kunna ligga och vila själv utan att vi måste vara i rummet – inga problem!

Självklart blir det en del ”träning” ändå. Men det är knappt att jag tänker på det som träning eftersom att det egentligen bara är ett genomtänkt umgänge och vardag. 

• Klorna klippta på 3/4 tassar medan han sov
• Lekt med tre olika föremål (kong på snöre, nätboll och en annan boll) där han kampat och kommit tillbaka med de två första
• Ätit såväl mat som smakat annat (lite olika grönsaker, Mush Vaisto-boll, hjorthorn, tuggben, märgben)
• Fått erbjuda sitt&vänta för att få gå fram till matskålen
• Mängder med namnträning
• Inkallningsträning med såväl godisbelöning, leksaksbelöning och social belöning
• Varit uppe vid skolan och lekt & slappat i annan miljö samtidigt som ett barn cyklade runt och hennes föräldrar tjoade och tjimmade och kastade pil
• Påbörjat handtarget
• ”Ryggsäcken” framför tv:n
• Massor av hanteringsträning, såväl peta ögongegg, pilla i öron, lyfta läppar och torka tassar – lätt inbakat i både mys och bus

Han är så otroligt lätt att ha med att göra, än så länge är det en perfekt balans mellan att söka kontakt och att vara självständig och gå iväg för att kolla lite själv.

Vad tycker flickorna om att ha fått en lillebror då? Ja, Injas reaktion var som väntad – hon tycker att valpar som flyttar hem till oss är waste of space och fullkomligt onödiga, i ungefär två dagar sen tycker hon att de är aslattjo och världens bästa pryl. Fendi visste jag inte hur hon skulle reagera men trodde att hon skulle tycka att det var spännande – så länge han inte försökte ta hennes saker det första han gjorde.

Precis så har det varit också. Nu ikväll så har Link och Fendi röjt runt i trädgården, Inja har accepterat att han existerar så länge han inte kommer för nära. Link tycker att Inja är jätterolig och vill springa runtrunt henne vilket försvårar hennes strategi att låtsas som att han inte finns när hon faktiskt måste hålla koll på var någon som inte finns befinner sig 😉

Kolla: Vi fick till och med till gruppfoto *host*