Fendi och Link

rDSC02994

Hälsningar från oss! Vi lever 😉 (& det gör resten av familjen också)

Annonser

Hundverkstan

Idag har jag varit med Inja och Fendi till Annika Falkenberg på Hundverkstan i Gråbo.

10687102_10152372018170989_1126041477191439080_n
I början av hösten så for hundarna runt och busade som vanligt, de försvann bakom en liten kulle och ut på andra sidan kommer en haltandes Inja som trasslat in sig i sitt tunna täcke. Detta var mitt i Links maghistoria (återkommer till uppdatering om den längre ner) och jag kände att jag orkar verkligen inte ta tag i det här nu. Jag hade varken ekonomisk eller emotionell möjlighet att ha ännu en hund som skulle kosta tusenlappar efter tusenlappar. Haltningen upphörde efter kanske fem minuter men det har legat en liten orosklump i magen och pyrt. Hon har inte rört sig som hon brukar. Hon har snubblat på trösklarna, hon har valt att skritta in efter trädgårdsrastning istället för att trava eller galoppera, ibland har hon avböjt bus. Små saker spritt över lång tid som ändå inte är Inja. Så anledningen till hennes besök var ganska given.

Fendi då. Fendi min lilla prinsessa. Som jag skrivit om många gånger innan så kan hon i träning gå ner sig, stänga av och inte vilja mer. Ofta kommer detta när jag försökt dra igång en liten satsning eller kampanj och ökat träningen både i frekvens och intensitet. Det är dock inte en hundra procentig sanning för ibland vill hon. Det är en punkt. Andra punkten i historien om Fendi är hennes förhållningssätt till de andra hundarna i familjen. Frid och fröjd tills det inte är det längre och då är det inte bara en tillsägning utan bett och blod. Det finns alltid faktorer att observera och tolka, men det hela känns så obalanserat och oproportioneligt. Som alltid när hundar har ”bra dagar” och ”dåliga dagar” så misstänks en underliggande smärtproblematik. Jag har frågat veterinärer, hundfysioterapeuter, massörer och annat kunnigt hundfolk och det är ingen som hittat något påtagligt och innan har symptomen ändå varit så vaga och inte tillräckligt frekventa för att jag ska ta tag i det ordentligt. Men just att hon fått sådana kraftiga reaktioner mot de andra hundarna senaste månaderna var också spiken i kistan att nu jäklar ska jag gå till botten med det här (träningsaspekten hade en enkel lösning – sluta satsa på att tävla. Träna bara när hon verkligen tigger om det). Att det nog inte bara har med dålig motor och resursförsvar att göra. Att något är fysiskt fel.

Så nu. När både själ och plånbok hämtat sig lite från Linkmagen så hade jag äntligen en bokad tid hos Annika.

Konklusionen av besöket är att Injas vänstra skuldra var sned och stel och det ger såklart effekt i resten av kroppen, hela vänstra sidan var som ihopdragen och även nacken var påverkad. Man kunde se hur hela kroppen förändrades och det var väldigt tydligt på Injas kroppsspråk när spänningar och låsningar släppte. Hela vänstra sidan längdes, nacken längdes, hon började fisa förnöjt och slappnade av.
Med Inja blir det återbesök om två veckor, då ska Annika fortsätta släppa på låsningar. Man kan inte göra allt på en och samma gång eftersom att muskulaturen är van att arbeta på ett visst sätt och kroppen måste hinna anpassa sig till förändringarna, man såg hur Inja var sladdrig i kroppen efteråt eftersom att musklerna inte riktigt visste hur de skulle arbeta nu när det inte var låsningar och spänningar.

Sedan var det Fendis tur och på en gång så fastnade Annikas kunniga händer vid ländryggen. Här var det något som inte stämde. Fendi uppskattade inte den beröringen och Annika, som är väldigt mån om att hundarna ska vara bekväma, började längre fram och jobbade sig bakåt igen. Det märktes att jag brukade massera lite lätt och det var kul att höra. Sedan när hon fortsatte längs med ryggen så hittade hon många diffusa konstigheter. Längre bak och problematiken blev större. Över ländryggen och ner i högra benet var största besvären. Allt detta kommer antagligen från små ”knickar” i ryggen på henne. Hundar med stumpsvans har ibland små eller stora ”knickar” som ofta är sammanvuxna kotor. Fendi har en sådan som känns längst ut på sin svans och antagligen flera upp i ryggen. Så med henne kommer det inte handla om att lösa ett problem utan att hitta en underhållsmetod som fungerar eftersom att det är ett slags konstruktionsfel som ligger i botten för hennes problem. Första steget var att släppa på en del av låsningarna och spänningarna som hittades men hon ska på återbesök efter julhelgerna för att fortsätta pillas med.

Det var en sådan lättnad att få dessa besked. Självklart är det aldrig roligt att ens hundar har ont, men att det är något som ändå är relativt lättjusterat hos Inja (två återbesök inbokade totalt än så länge, min tanke är att fortsätta regelbundet men med större tidsintervall för att se till att hon hålls fräsch i kroppen nu när hon börjar bli en senior) och att faktiskt få ett svar, en förklaring, gällande Fendi. Detta kan vara, om inte hela så en stor, anledning till både hennes ”träningsovilja” och kraftiga reaktioner mot de andra hundarna. Man såg hela hennes rygg liksom längas och plattas ut efter den här första behandlingen, steget blev längre på en gång. Så häftigt!

Uppföljning här hemma blir vila i två dygn för att deras kroppar ska få en chans att återhämta sig och vänja sig vid nya modelleringen. Sedan ska båda ha en lugnare tillvaro i två veckor, inte röja utan bara få lugna promenader på mjukt (men inte belastande) underlag. Fendi ska masseras försiktigt och tränas på att böja rygglinjen åt sidorna och neråt. Inja skall också få böja linjerna och med henne är det extra viktigt att hon inte hoppar ner och landar på frambenen så inget hopp upp och ner i soffan och sängen och restriktivt trappanvändande (speciellt med tanke på att hon fortfarande kan ramla i trappen). Använda Back on Track-täcken på båda. Inget bus med andra hundar och inget benätande (hon våldsäter ben och ägnar rätt stor del åt att hålla mot med frambenen och slita av delar). Så om två dygn påbörjas lite böjträning som sen ska bli 5 repetitioner 3 gånger om dagen och stillsamma promenader. Det ska bli spännande att se utveckligen hos flickebarnen ♥ Tack till Ulrika Alva som följde med till Gråbo!

Link då. Jag sa att jag skulle återkomma till honom. För 2.5 månad sedan var jag hos Lena Mattsson på GG Hund och Katt för att prata foder. Rekommendationen från djurkliniken vi gått hos är att försöka återintroducera vanliga maten men Lena sa att Nej. Låt honom gå på veterinärmaten tills han varit bra så länge att du inte ens reflekterar över hur bajset ser ut längre. Det kan ta ett halvår för tarmen att återhämta sig efter en endaste diarréomgång om man har otur. Så det är lika bra att inte börja laborera innan han haft många månader på raken utan att få diarré. Klokt. Det kommer jag köra på.

Jag tror faktiskt varken att han är sjuk eller kanske inte ens överkänslig i grund och botten. Jag tror att han har haft en förbannad otur i att inte hinna återhämta sig innan nästa smäll kommit. Dessutom så verkar ju inte avmaskningarna som gjordes tidigt ha tagit (Banminth) men efter två Drontal-avmaskningar så har han inte varit så dålig som innan. Nu klarar han av att äta lite mossa och lera i skogen och om han blir lite sämre i magen så fixar han att återhämta sig själv eller med hjälp av lite burkmat och Fortiflora. Han har till och med börjat lägga på sig lite så nu har jag börjat dra ner på fodret. Innan handlade det om att fläska upp honom så snabbt som möjligt för att han skulle ha lite att ta av innan nästa gång han kraschade. Men nu känns det rätt lugnt faktiskt. Jag har inte hökögon på honom längre och han håller. Skönt.

Nu ska jag bara ta tag i min kamera som lagt av och min bil vars motor totalpajat. Vem har sagt att livet ska vara lätt? 😉

Störst av allt är kärleken..

..och här är bilder på fyra av mina absoluta favoriter i hela vida världen ♥

DSC01249c DSC01270cDSC01323c  DSC01353c

Snabb uppdatering: Linus kom på att det är rätt ballt att gå den 2 oktober så då knatade han iväg för fullt. Han älskar att vinka och ler mest hela tiden. Link äter enbart veterinärmat och har hållt sig från magkrascher i några veckor nu. Jag jobbar nästan lite för mycket med både lärartjänst, som hundinstruktör och konstnär – därav eko i bloggen. Eko som i öde och inte som i ekologiskt. Det är det allt som oftast i grytan hemma. Eko som eko. Jag har fortfarande dålig humor. När jag inte jobbar eller har active mum duty så går vi i skogen och tränar på bland annat uppletande och spår. Jag har ungefär en halv A4-sida med bloggämnen som ska skrivas ner.. Någon gång. Tills vidare tipsar jag om att följa @kallerhultcreations på Instagram, oktober ut har jag kampanj på sketcher.

DSC01264c

Intälligänta hälsningaj fjån Link. 

Valpträning

Från att vara übernördig och planera allt från drömmarnas drömmål och hur de skulle uppnås ner till minutnivå och att i detta få med alla grenar jag är intresserad av till att bestämma sig för att ta det lugnt första tiden och inte stressa med träningen – stort, men nyttigt steg för mig som tränare.

Dessutom har träningen med Link blivit ännu mer nertonad pga hans magproblem. MEN! Självklart så har vi tränat och tränar lite varje dag. Tänkte berätta lite kort om hur jag tänker kring hans träning i och med att jag inte bloggar så frekvent kring det (skriver istället upp snabba stödord i en anteckningsapp på telefonen).

När jag skulle få hem Link så tänkte jag:

  • Hur ska han vara för att passa in i vårt familjeliv?
  • Vad kommer han göra merparten av tiden som vuxen?

Jag är efter flera år som instruktör och ännu fler år som hundägare (Link är min femte valp) rätt trygg i att jag kommer kunna träna honom till det mesta jag vill sportmässigt. Jag har grundat och detaljtränat såväl elitlydnadsmoment som agilityövningar med flera av mina tidigare hundar, trickträning ligger alltid högt på priolistan och senaste kanske 3-4 åren har kedjeträningstänk, uthållighet, störningsträning och andra grundkunskaper för tävlingshunden också vuxit till en stor tårtbit av mitt fokus i träningen.

Det jag varit sämre på att träna med alla mina hundar är vardagslydnaden. Det är något man får på köpet med tävlingslydnad och annan träning har jag tänkt med tidigare valpar. Fendi var ju ett änglabarn som aldrig gjorde något fel så där fick jag verkligen vatten på min kvarn. Men med Link så var just vardagslydnaden det som blev svaret på båda frågorna jag hade i fokus. Med hus, sambo, barn, tre jobb och två andra hundar så Måste vardagen flyta på smidigt. Det spelar ingen roll hur många championat som plockas om hunden inte kan vara ensam hemma, vara med och ta det lugnt, finna sig i olika miljöer, gå lugnt intill barnvagnen, komma på inkallning, gå att hantera mer eller mindre hur som helst, vara uppmärksam på mig när han är lös, funka med de andra hundarna hemma och inte reagera överdrivet på andra hundar. Många fler saker än det såklart men det är nog så många punkter att träna på. Märk väl: att träna på! 

Dessutom så bestämde jag mig tidigt att med Link så ska jag bli betydligt bättre på att se till individen och inte stirra mig blind på metoden. Med Fendi så följde jag Canis grundfärdighetsschema nästintill slaviskt. Allt shejpades och det var rätt och lätt att ha tydliga träningsmål. Nu i efterhand tror jag att hon hade mått bra av att blivit lockad mer och fått mer serverat och framförallt fått lära sig att ta för sig mer och vara mer fräck och busig.

Med Link har detta tänk inneburit att vi först och främst tränade på att kunna leka med massor av olika saker, allt från skedar och metallapporten till pälskragar och prästkragar 😉 samt att vara själv i köket medan vi var i rummet intill, att vara tillsammans med hela familjen utan att busa konstant, att vara ensam hemma med de andra hundarna och även helt själv, att vara med mig på kontoret utan att göra något annat än att tugga ben eller sova. Han fick – innan magen kraschade – smaka på många olika sorters godisar och efter magen sa upp sig så har jag försökt vara duktigare på att variera hur matbelöningen levereras när vi tränat med hans veterinärmat. Jag har kört tre-veckors pass med kampanjer på saker som jag känt behövts stärkas. Första tiden observerade jag mest vad han hade lättare och svårare för samtidigt som vi fokuserade på lekutveckling. Sedan var inkallning ett fokusområde, att komma tillbaka med leksak ett annat fokusområde. Nästa fokusområde vi ska ha nu är koppelgående – i dagsläget drar han rakt ut åt sidan vilket inte är skonsamt för vare sig hans kropp eller min.

Till detta hör även att jag valt bort vissa övningar. Han hade väldigt lätt att fastna i stadgebeteenden i början så jag valde då att inte introducera Omvänt Lockande. I övrigt försöker jag se till en jämn helhet som fortfarande strävar mot våra mål – en stabil familjehund, lydnad, freestyle, vallning, nosarbete.

Jag vill ha en bra grund för Link att stå på och även fast vi inte tränar alls mycket så är träningen effektiv, jag försöker se till att variera faktorer ofta (sitta, stå, hur jag håller händerna, om det som störning ligger en leksak vi tidigare busat med precis intill, vilken aktivitetsnivå han är i, på vilket sätt belöning levererats innan mm), jag försöker jobba med signalkontroll tidigt (det har jag inte gjort med tidigare hundar och upplevt som en stor nackdel hos dem) och kedjor för uthållighet. Belöningsord är ”yes”, byta leksak är ”Ja!”, fortsätt jobba är ”bra” och ”varsågod” är ett slaskkommando än så länge. Jag ska lägga in ett externbelöningsord under de kommande tre veckorna – funderar på ”skålen” för enkelhetens skull men finurlar på om jag ska ha två ord – ett för godis och ett för leksak.

I själva träningen så vill jag ha en allsidighet för både träningshjärnan och kroppen så när han fick lära sig snurra så fick han även lära sig spinn, vi har nästan signalkontroll på ”vit” som är tassen på vita sidan av hans ansikte och skall strax påbörja ”svart” och sen kommer baktassarna som nästa projekt. Bakdelskontroll påbörjat och att backa tränade vi en del första veckorna men sen var det godisstopp i träningen och då pausade även backaträningen man nu ska vi återuppta det för han erbjuder det ibland på träning. Det blir mycket fokus på kroppsmedvetenhet kommande tre veckorna, han har fått ”åka skateboard” innan, dvs stå med framtassarna på en skateboard och gå med baktassarna men det och liknande övningar ska vi träna mer på. Han kan runda föremål från ena hållet och kommer snart få lära sig att runda från andra hållet också.

Även fast jag inte har skrivit ner alla mina tankar och min plan förrän nu egentligen så inser jag att jag är både trygg och nöjd i hur träningen flyter på med Link. Nu låter det nästan som att han tränar massor, men det kanske är 2-5 minuter 1-3 gånger om dagen. Vid två tillfällen har han fått ”ett rejält träningspass” på kanske en kvart men med pauser. Annars kommer så mycket träning in naturligt i vardagen, exempelvis lärde han sig blixtsnabbt att man ska sätta sig ner när matte lägger handen på dörrhandtaget för att få gå ut. Inja och Fendi står och glor på mig och undrar vad det är för nymoderniteter jag håller på med.

Det jag verkligen ser fram mot, förutom vallningen, är att komma igång mer med strukturerad nosaktivering. Han har gått några hårda spår men jag känner mig lite restriktiv med näringsförstärkta spår nu när han är så pass känslig och gärna plockar i sig allt han hittar från marken, men förhoppningsvis ska vi snart börja med specialsök 🙂

Här var kompakt, bildlöst, ostrukturerat svammel om det som ändå är rätt strukturerat i mitt huvud 😉

Livet med Link

Nu har lille Link bott här i lite mer än tre månader och jag är stormförtjust i honom. Han är otroligt lättsam att ha med att göra, lättlärd och såå gölli ♥

DSC00786Magen är ju som magen är. Tyvärr har han ju varit dålig sedan han var 10 veckor och avmaskades första gången men trots två avmaskningar och ett negativt träckprov så visade sig senaste träckprovet innehålla spolmask så nu har han avmaskats igen. Det är utmanande och något frustrerande rent träningsmässigt att magen inte kan hålla ihop och jag tror han mår bättre nu ändå för han har mer energi och verkar lägga på sig hull lite lättare. Men i dagsläget är det fortfarande så att han inte kan äta något annat än sin veterinärmat och blir han för uppspelt (kort träningspass med kampbelöningar kan räcka) så blir magen också lätt påverkad. Senaste dagarna har han fått bara torrfoder, men då har det fått ligga i blöt i kokhett vatten i 15-20 minuter först. I och med att Link visat att han behöver mer stimulans så har jag haft mer strukturerade träningspass med honom och då chansat på att belöna med ouppblött torrfoder och det fungerade 2 dagar men dag 3 så blev det lös avföring igen. Så det är hela tiden en avvägning på hur mycket aktivitet han behöver och hur mycket han klarar. 

Håller tummarna för att det ”bara” är spolmask som gjort att han fortfarande är så känslig i magen och att vi snart kan få en mer balanserad träningsvardag 🙂

Linkuppdatering

cDSC00738 copyLink är fortfarande dålig och vi har precis avbokat oss från ännu en kurs. Såklart det är en fis i rymden i jämförelse med hans välbefinnande men det blir liksom mer påtagligt att vårt liv inte kan komma igång riktigt eftersom att hans mage inte vill vara med.

I tisdags ringde veterinären och sa att han hade förhöjt värde från bukspottkörteln så vi for in i onsdags och tog nya prover men som tur var så var de normala denna gång. De förra proverna togs när han låg inne med vattendiarré i 1.5 dygn. Så i dagsläget samlas avföring för att än en gång se om det kan vara någon enveten parasit som gömmer sig och ställer till ofog trots att tidigare tester kommit tillbaka negativa.

Nu avvaktar vi en vecka ungefär och väntar på svar från lab, så får vi ta nya tag sedan.

Bilden är från kusten vid Ringhals, är inte Fendi det vackraste som satt sin tass på denna jord? ♥

Happy Feet

Link är bara såå söt när han ska få mat. ”OH, THE EXCITEMENT!!”

Ända sedan han flyttade hem hit så har han fått erbjuda att sitta ner för att få sin mat, bara det att han sätter sig, sitter kvar i fem sekunder och flyttar sig sedan en meter och sätter sig igen. Så nu tänkte jag att han ska få lära sig att sitta kvar på en och samma plats. Just detta är för svårt för honom – för långt avstånd och för lång tid. Men det blev en rolig film 😉

Den viktigaste kursen man kan gå?

DSC01481kykdtd

Är man intresserad av att tävla med sin hund, eller kanske verkligen satsa på att förbättre hundens självförtroende och er teamkänsla, då rekommenderar jag innerligt kursen ”Lyckas på tävling” som jag kommer att hålla på HallåHund.

DSC09735

Här är en kommentar av en tidigare kursdeltagare (vi har valt att döpa om kursen från ”Grundkurs för tävlingshunden” till ”Lyckas på tävling” för att det inte ska bli missförstånd om att den bara riktar sig mot nybörjare och ekipage som inte kommit ut och tävlat än)

”Jag och min golden retrievertik Penny gick kursen ”Grundkurs för tävlingshunden” i början av året för att bygga både mitt och Pennys självförtroende, finslipa utförande, fokus och stadga och framförallt för att förbättra vårt samspel och samarbete. Kursen överträffade mina höga förväntningar med råge – vi fick stöd, tips och inspiration inte bara i det som jag tidigare nämnt utan även utan i all träning, bland annat kroppskontroll, balans och trickträning. Att träna inför andra i en tävlingsliknande, men ändå trygg, situation gav mig och min hund extremt mycket inför framtida tävlingssituationer. Kursen i allmänhet stärkte inte bara min hunds självförtroende, utan även mitt, samt vårt samspel och vår relation och gav oss viktiga verktyg för att fortsätta utvecklas tillsammans! Rekommenderar den varmt.” Emma Bissmark Blomé & Penny

Det är en härlig blandning av gräddan av godbitar jag tagit med mig från sammanlagt fem instruktörsutbildningar, flera fortbildningar, föreläsningar, kurser och mängder av slukade böcker, youtubeträningsfilmer och intressanta diskussioner på diverse forum.

DSC01573

”Hur förbereder jag mig och min hund inför tävling? Hur stöttar jag bäst min hund under en tävling? Hur gör jag min hund trygg i en tävlingssituation och hur håller jag koll på mina egna nerver? Det här är en kurs som handlar om träningsupplägg, burträning, nervositet och en massa annat! Kursen passar dig som har tävlingsambitioner och som vill lägga en stabil träningsgrund för din blivande tävlingshund, eller för att få till det lilla extra med din nuvarande tävlingshund, samtidigt som vi stärker hundens självförtroende och er relation. Vi kommer prata inlärningsteori och vi kommer jobba på allt från kroppskontroll och stadga till full fart och attityd. Kursen passar alla som vill tävla med sin hund oavsett om det är i agility, tävlingslydnad, brukslydnad, freestyle eller rallylydnad, mm.”

Läs mer och anmäl dig här. Hoppas att vi ses 🙂

Dags att göda upp valpen!

Linkuppdatering:

Link hade lös avföring vid lunch på onsdagen förra veckan och jag gav honom en extra påse fortiflora och tänkte att det skulle stabiliseras, sista rastningen på kvällen så var det vattendiarré. Det fortsatte hela natten och jag fick springa ut en gång i timmen med honom, han fick vare sig behålla vatten eller lite burkmat (RC GI), allt åkte rätt igenom. Så fort Blå Stjärnan i Borås öppnade så ringde jag och fick en tid två timmar senare. Efter att han blev inlagd så hade han haft diarré hela dagen, hela natten och sista avföringen klockan 9 på morgonen/förmiddagen. De observerade honom under dagen och jag fick hämta hem honom på fredagskvällen.

Sist han var inlagd så tappade han rätt mycket i vikt, den här gången var det bara ca 1-2 hg som försvann. Dock måste man ta det lugnt när mat introduceras igen så under lördagen fick han 1-3 tsk varje eller varannan timme, på söndagen 1-2 msk varannan timme ungefär.

DSC00731

Nu verkar hans mage tåla att äta mer så nu börjar projekt ”Göra upp valpen” på nytt. Han kan inte äta RC GI’s torrfoder i torrt format utan det måste vara uppblött till den grad att det är geggamoja.

På bilden ser ni vad han klämmer i sig på en dag. Två burkar Royal Canin Gastro Intestinal, två påsar Fortiflora (329:- för 30 påsar) och varierande mängd uppblött torrfoder. Jag är så glad att jag såg att Animail har rabatt på burkmaten, när jag köpt den på Blå Stjärnan i Borås har jag fått betala 28:-/ burk. Det ger en dygnskostnad på (28*2 + ca 11:-*2 för Fortifloran) 78:- utan extra torrfoder medräknat. Sjuttioåtta kronor.. och folk undrar om det är dyrt att BARFa en hund 😉 Eftersom att jag beställde 24 burkar från Animail så gick styckpriset ner till 20.57:-, min plånbok tackar ödmjukt!

Än så finns det inga svar på varför Links mage kraschar i tid och otid. Denna gången tror jag att det som sagt var fem små godisbitar som utlöste det hela men det kan också varit att han fått i sig något skumt från gatan. Han är som en liten dammsugare den där filuren. Munkorg är införskaffad och vi har påbörjat tillvänjningen men det är lite svårt att bara ha blötmat att belöna med 😉

Eftersom att inga tester visar något konstigt så väljer jag, för min egna sinnesro skull, att tro och tänka att han är extremt känslig nu och jag har fått flera berättelser skickade till mig om andra som har border collies där de varit extremkänsliga under första levnadsåret. Link hade ju inga problem förrän avmaskningen, innan åt han både torrfoder, färskfoder, märgben och Mush Barfköttbullar utan några som helst problem för magen. Jag kommer låta tiden ha sin gång nu, när han hållt sig diarréfri i 6-8 veckor så ska jag prova att introducera annan mat, som jag tänker nu så kommer jag ta kontakt med Lena Mattson på Standardt för rådgivning och är det så att det inte fungerar att få tillbaka honom på vanlig kost så får vi se om jag kommer att låta honom fortsätta på veterinärmaten tills han är över året eller om vi ska ge oss in på en rejäl utredningsomgång.

Huvudsaken är att han är pigg och glad och det är han verkligen! Som tur var så är han otroligt lättbelönad med lek så det är mest möjligheten till detaljträning som blir lidande.

Håll tummarna för min lille prins och är det så att ni är i behov av en vacker tecking på er hund så skicka gärna en beställning till hello@kallerhultcreations.com, Links veterinär- och matkonto (aka typ alla mina pengar) töms snabbare än det fylls på 😉